Myoprocta acouchy[2] är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Christian Polycarp Erxleben 1777. Myoprocta acouchy ingår i släktet svansagutier och familjen Agoutidae.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Myoprocta acouchy
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Myoprocta acouchy.001 - Faunia.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljAgoutidae
SläkteSvansagutier
Myoprocta
ArtMyoprocta acouchy
Vetenskapligt namn
§ Myoprocta acouchy
Auktor(Erxleben, 1777)
Synonymer
Myoprocta exilis[2]
Hitta fler artiklar om djur med

UtseendeRedigera

Arten blir med svans 38,6 till 46,8 cm lång och den väger 1,05 till 1,45 kg. På ryggens topp och på stjärten förekommer mörk rödaktig till svart päls som kan ha en olivgrön skugga. Mot kroppens sidor och på extremiteternas utsida blir pälsen kastanjebrun till orangeröd. Svansen är hos Myoprocta acouchy smal och vit på undersidan. Vid framtassen är tummen förminskad och den är liksom de andra fyra fingrarna utrustad med en klo. Vid bakfötterna finns bara tre tår med klor som liknar hovar. Ansiktet kännetecknas av nakna områden kring munnen, kring ögonen och bakom öronen. Arten har svarta morrhår. Täckhåren på ryggen och bakdelen är enfärgade vad som skiljer arten från Myoprocta pratti.[5]

UtbredningRedigera

Denna gnagare förekommer främst i regionen Guyana i nordöstra Sydamerika samt i angränsande områden av Brasilien. Den lever där i tropiska städsegröna skogar.[1]

EkologiRedigera

Myoprocta acouchy är aktiv på dagen och den går främst på marken. Liksom ekorren skapar den gömmor med föda under markytan. Exemplaren varnar varande för faror med skrik, kvittrande läten och genom att trumma med foten på marken.[5]

Individerna äter huvudsakligen frukter och nötter. De bildar i fångenskap monogama par. Dräktigheten varar i genomsnitt 99 dagar och sedan föds oftast tvillingar.[1] För ytterligare informationer angående fortplantningssättet se släktets artikel.

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d] 2008 Myoprocta acouchy Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Myoprocta acouchy
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 februari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/myoprocta+acouchy/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  5. ^ [a b] Marisha Jaimes (2007). Myoprocta acouchy (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Myoprocta_acouchy/. Läst 29 november 2018. 

Externa länkarRedigera