Öppna huvudmenyn

Moltonisångare

fågelart i familjen sylvior

Moltonisångare[2] (Sylvia subalpina) är en sydeuropeisk nyligen urskild fågelart i familjen sylvior inom ordningen tättingar.[3]

Moltonisångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Sylvia subalpina.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteSylvia
ArtMoltonisångare
S. subalpina
Vetenskapligt namn
§ Sylvia subalpina
AuktorTemminck, 1820
Synonymer
Curruca subalpina
Hitta fler artiklar om fåglar med

Innehåll

Utbredning och systematikRedigera

Moltonisångare häckar på Mallorca, Korsika, Sardinien och i norra delen av Italien.[4] Den tros övervintra i västra Sahel, i öster åtminstone till Niger och norra Nigeria.[5]

Arten har med säkerhet påträffats i Sverige endast en gång: en hona vid Falsterbo kyrka i Skåne 4 juni 2003.[6]

Fram tills nyligen ansågs moltonisångaren utgöra en underart till rödstrupig sångare (Sylvia cantillans), då med epitetet moltonii. Sentida studier visar dock på avvikande utseende, ruggning, läte och DNA,[7][8][9] samt att de är reproduktivt isolerade i norra Italien.[10] Numera urskiljs den därför allmänt som egen art, nu med artepitetet subalpina som ansågs ha prioritet före moltonii.[3][11][1][12][13]

SläktestillhörighetRedigera

DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[14] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs moltonisångare sångare med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[12]

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Moltonisångaren är mycket lik rödstrupig sångare med hos hanen blyfärgad ovansida, vitt mustaschstreck och rödfärgad undersida. Den är dock blekare undertill, lax- eller gammalrosa snarare än tegelröd eller roströd. Till skillnad från rödstrupig sångare ruggar den sina vingpennor senare på året, vilket betyder att fåglar på vårkanten har fräscha fjädrar. Honan är liksom rödstrupig sångare blekare än hanen med brungrå rygg, bara en svagt röd ton undertill och vit ögonring.[4]

LätenRedigera

Moltonisångarens läten skiljer sig tydligt från rödstrupig sångare. Sången är snabbare, ljusare och mer insektslik och kan påminna om en gulhämplings. Locklätet är ett metalliskt och surrande "zerrr" eller "trrrt", liknande gärdsmyg och stjärtmes.[4]

EkologiRedigera

Moltonisångaren återfinns i torrt öppet landskap, gärna på buskiga sluttningar. Den lägger tre till fem ägg i ett bo som placeras i en låg buske eller ärttörne. Den är insektsätande, men äter även bär.

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

NamnRedigera

Fågelns svenska artnamn hedrar den italienska ornitologen Edgardo Moltoni (1896-1980).[15]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Sylvia subalpina Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c] Lars Svensson (2014) "Subalpinsångarna" - så skiljer du dem åt, Roadrunner, vol.22, nr.2, sid:28-35, ISSN 1402-2451
  5. ^ del Hoyo, J. & Collar, N. (2017). Moltoni's Warbler (Sylvia subalpina). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1343948 23 december 2017).
  6. ^ Moltonisångare Arkiverad 23 december 2017 hämtat från the Wayback Machine., Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  7. ^ Cargallo, C. (1994) On the taxonomy of the western Mediterranean populations of Subalpine Warbler Sylvia cantillans. Bull. Brit. Orn. Cl.114:31-36.
  8. ^ Brambilla, M., S. Vitulano, F. Spina, N. Baccetti, G. Gargallo, E. Fabbri, F. Guidali, and E. Randi (2008), A molecular phylogeny of the Sylvia cantillans complex: Cryptic species within the Mediterranean basin, Mol. Phylogenet. Evol. 48, 461-472.
  9. ^ Svensson, L. (2013), A taxonomic revision of the Subalpine Warbler Sylvia cantillans, Bull. Brit. Ornith. Club 133, 240-248.
  10. ^ Brambilla, M., Quaglierini, A., Reginato, F., Vitulano, S. & Guidali, F. (2008) Syntopic taxa in the Sylvia cantillans species complex. Acta Ornithol. 43(2): 217–220.
  11. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  12. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  13. ^ BirdLife Sveriges Taxonomikommitté (2014) Förändringar i listan över holarktis fåglar, Vår Fågelvärld, vol.73, nr.2, sid:36-45
  14. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  15. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera