Delambres analogier, Delambres formler eller Delambres ekvationer, ibland kallade Gauss analogier , Gauss formler eller Gauss ekvationer, är en uppsättning formler inom sfärisk trigonometri. För en sfärisk triangel på en enhetssfär gäller (beteckningar enligt figur 1):

Figur 1.

Motsvarande gäller även för övriga analoga kombinationer av hörnvinklar och sidor.

Utgående från ovanstående formler kan flera andra förhållanden inom den sfäriska trigonometrin visas, som exempelvis Napiers analogier.[1]

De plantrigonometriska motsvarigheterna kallas Mollweides formler eller Mollweides ekvationer:[2]

Härledningar redigera

Delambres analogier med hjälp av de sfäriska formlerna för halva vinkeln redigera

Från den plana trigonometrin har vi att

 

vilket ger:

 

Vi expanderar nu högerledet med hjälp av de sfäriska formlerna för halva vinkeln:

  och  
där  

och motsvarande formler för   vilket ger:

 

Där vi i sista steget utnyttjade denna sfäriska formel för halva vinkeln:

 

Från den plana trigonometrin har vi också att

 

vilket ger oss

 

Där vi i sista steget utnyttjade

 

Från den plana trigonometrin har vi slutligen formeln för sinus för dubbla vinkeln:

 

Insättning av (2) och (3) i (1) ger oss:

 
 

De tre övriga analogierna visas analogt utgående från plantrigonometrins:

 ,
  respektive
 

med användande av relevanta plantrigonometriska formler för de uttryck som uppstår samt, i två av fallen:

 

Delambres analogier med hjälp av Napiers analogier redigera

Delambres analogier kan användas för att enkelt visa Napiers analogier men de kan också erhållas ur dessa. För det begränsade fallet att alla hörnvinklar och sidor är mindre än  [3] har vi.

Den sfäriska cosinussatsen

 

den plantrigonomtriska satsen för cosinus för dubbla vinkeln

 

trigonometriska ettan

 

samt därefter

 
 

ger oss:

 

Vi har också från den plana trigonometrin att

 

vilket nu appliceras trefalt på vårt uttryck:

 
 
 

Där vi i näst sista steget utnyttjade Napiers analogi:

 

och i sista att

 

Omflyttning ger oss:

 

Då vi begränsat oss till vinklar och sidor som alla är mindre än   blir halva summan av två vinklar eller sidor också mindre än   och samtliga cosinusvärden är därför positiva, varför vi utan problem kan dra roten ur vårt uttryck och få:

 

Härledningen av

 

görs analogt via

 

De två återstående analogierna fås genom multiplikation av de två vi visat och två av Napiers analogier.

 

multiplicerad med

 

ger

 
  
 

På samma sätt ger multiplikation av

 

med

 

till resultat

 

Mollweides formler redigera

Då storcirkelbågarna (triangelsidorna) i en sfärisk triangel görs allt mindre närmar dessa sig räta linjer och den sfäriska triangeln närmar sig en plan triangel. Då   när   följer Mollweides formler ur de två av Delambres analogier som står till höger i artikelns inledning.

Men Mollweides formler kan även visas helt plantrigonometriskt med hjälp av den planära sinussatsen:

 

Vi har:

 

De kända formlerna

  och
 

ger:

 

och   och därefter   ger oss:

 

Den andra formeln visas analogt.

Historia redigera

Jean-Baptiste Joseph Delambre publicerade sin upptäckt med ett geometriskt bevis i den franska astronomiska almanackan Connaissance des Temps för 1809, utgiven i april 1807.[4] Den 28 mars 1809, och oberoende av Delambre, publicerade Carl Friedrich Gauss analogierna utan bevis i Theoria motus corporum coelestium in sectionibus conicis solem ambientium[5][6].[7] I tyskspråkiga länder kallas de därför ofta för "Gauss analogier" (Gaußsche Gleichungen), trots att Delambre bevisligen har företräde.[8]

Carl Brandan Mollweide publicerade sina formler 1808 i Zusätze zur ebenen und sphärischen Trigonometrie.[9].

Referenser och noter redigera

  1. ^ Se Casey (2013) avsnitten 43-48 för andra exempel.
  2. ^ Knut Lundmark, Astronomisk matematik - Sfärisk trigonometri, Teknisk tidskrift, 29 juli 1944, sid. 885-896 (888).
  3. ^ Denna begränsning görs eftersom man annars bland annat måste visa att  , vilket ligger utanför artikelns ändamål, men, visas detta gäller härledningen även för dessa fall.
  4. ^ Le Bureau des Longitudes, 1807, Connaissance des temps ou des mouvements célestes: à l'usage des astronomes et des navigateurs pour l'an 1809, Paris. Formlerna på sid. 445. Utgivningsår och -månad enligt tilelsidan.
  5. ^ C.F. Gauss, 1809, Theoria motus corporum coelestium in sectionibus conicis solem ambientium, F. Perthes & I.H. Besser, Hamburg, sid. 51. Förordet daterat Göttingen 28 mars 1809, sid. xi.
  6. ^ C,F, Gauss, 1809, Theorie der Bewegung der Himmelskörper welche in Kegelschnitten die Sonne umlaufen, översättning till tyska av Carl Haase 1865 (eftertryck 2015), sid. 63 (122/444). PDF 26,7 MB.
  7. ^ John Casey, 2013, A Treatise on Spherical Trigonometry, and Its Application to Geodesy and Astronomy, with Numerous Examples, avsnitt 42. ISBN 9781447483489.
  8. ^ Johannes Tropfke, 1923, Geschichte der Elemantarmathematik, volym 5, sid 156. Nytryck 2011. ISBN 9783111447766.
  9. ^ C. B. Mollweide, Zusätze zur ebenen und sphärischen Trigonometrie, Monatliche Correspondenz zur Beförderung der Erd- und Himmelskunde, november 1808, sid. 394–400 (formlerna på sid. 396 "Dadurch wird...").