Mimmo Wåhlander
Mimmo Lillemor Astrid Wåhlander, ursprungligen Astrid Lillemor Wåhlander, under en period Borglin, född 1 november 1936 i Linköping, död 24 december 1992 i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare.
| Mimmo Wåhlander | |
 Mimmi Wåhlander, någon gång på 1970-talet. | |
| Född | Astrid Lillemor Wåhlander 1 november 1936 Linköping, Östergötland |
|---|---|
| Död | 24 december 1992 (56 år) Kungsholms församling, Stockholm |
| Make | Sven Ahlström (1964–1966); avliden Nils-Erik Borglin (1970–1979); skilda |
| IMDb SFDb | |
Biografi
redigeraAstrid Lillemor Wåhlander var dotter till journalisten Herbert Wåhlander och Astrid Wåhlander, född Ekdahl. Som ung började Mimmo med amatörteater vid Lilla Teatern i Lund där hon blev upptäckt som fotomodell och mannekäng. Under perioden 1955–1958 var hon elev vid Malmö stadsteaters elevskola där hon redan som premiärelev 1957 hade sitt genombrott som Anne Frank i Anne Franks dagbok.[2]
Hon spelade en rad olika roller under åren som följde, bland annat som Ariel i Stormen och för sina insatser i Vilhelm Mobergs Domaren fick hon Teaterförbundets Vilhelm Moberg-stipendium. Hon hade ett par större filmroller, bland annat som förtryckt direktörsdotter i Goda vänner trogna grannar och som portvaktsdotter som utsätts för incestövergrepp av sin far i Pärlemor, i början av 1960-talet.[2]
Till Stockholms stadsteater kom hon 1964 och engagerades parallellt av TV-teatern där hon gjorde sitt främsta framträdande då hon 1967 spelade Tintomara i Drottningens juvelsmycke. På 1970-talet gick hon över till att arbeta som frilans och försörjde sig periodvis även genom sjukvårdsarbete. Hennes utstrålning och ”trolska rådjursögon” kom väl till pass i roller som den överjordiskt sköna Tintomara men begränsade de rollerbjudanden hon fick. Några TV-roller som bröt mot detta mönster var dock som predikanten Helena Ekblom i Predikare-Lena (1976) och som den mordiska modern Anna Månsdotter i Richard Hoberts nyversion av Yngsjömordet (1986).[2]
På 1980-talet omskolade hon sig till fastighetsmäklare.[3]
Hon var gift första gången 1964 med Sven Ahlström (1915–1966)[4] och andra gången 1970–1979 med läkaren Nils-Erik Borglin (1920–1996). Hon var mor till skådespelaren Sven Ahlström.[5]
Filmografi
redigera- 1960 – Goda vänner trogna grannar
- 1961 – Pärlemor
- 1962 – Arvtagerskan (TV)
- 1967 – Drottningens juvelsmycke
- 1968 – Hönssoppa med korngryn
- 1968 – Lärda fruntimmer (TV)
- 1968 – En dåres dagbok (kortfilm)
- 1968 – Påsk (TV)
- 1969 – Solens barn (TV)
- 1969 – Bröllopsdag (TV)
- 1969 – Blanco Posnets hängning (TV)
- 1969 – Den girige (TV)
- 1969 – Vårdaren (TV)
- 1969 – Galgmannen (TV)
- 1970 – Det finns en chans (TV)
- 1970 – Körsbärsträdgården (TV)
- 1970 – Sonja (TV-serie)
- 1971 – Amala Kamala (TV)
- 1971 – Beröringen
- 1975 – Tjocka släkten (TV-serie)
- 1976 – OM - Eva vill vara med
- 1979 – Predikare-Lena (TV)
- 1979 – Den åttonde dagen
- 1983 – Mannen utan själ (TV)
- 1984 – Annika – en kärlekshistoria (TV-serie)
- 1986 – Yngsjömordet (TV)
Teater
redigeraRoller (ej komplett)
redigeraKällor
redigeraNoter
redigera- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Wåhlander, Mimmo Lillemor Astrid
- ^ [a b c] Mimmo Wåhlander på Svensk Filmdatabas. Åtkomst 15 juli 2013.
- ^ Ericson Uno, Engström Klas, red (1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 14, Talm-Över. Höganäs: Bra böcker. sid. 186. Libris 7665092. ISBN 91-7752-272-9
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ ”Allt ljus på hjälten”. SvD. http://www.svd.se/kultur/allt-ljus-pa-hjalten_163708.svd. Läst 16 juli 2013.
- ^ ”Katt på hett plåttak”. Ingmar Bergman Face to face. http://ingmarbergman.se/verk/katt-p%C3%A5-hett-pl%C3%A5ttak. Läst 15 oktober 2015.
- ^ ”Peer Gynt”. Ingmar Bergman Face to face. http://ingmarbergman.se/verk/peer-gynt. Läst 15 oktober 2015.
Vidare läsning
redigera- Qvist, Per-Olov: Mimmo Wåhlander i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (27 oktober 2020) CC-BY
