Öppna huvudmenyn

Mike Vernon

kanadensisk ishockeymålvakt

Michael "Mike" Vernon, född 24 februari 1963 i Calgary, Alberta, är en kanadensisk före detta professionell ishockeymålvakt. Vernon spelade i NHL från 1982 till 2002 för Calgary Flames, Detroit Red Wings, San Jose Sharks och Florida Panthers. Han vann Stanley Cup 1989 med Calgary Flames och 1997 med Detroit Red Wings. 1997 tilldelades han dessutom Conn Smythe Trophy som slutspelets mest värdefulle spelare.[1]

Mike Vernon
Mike Vernon.jpg
NationalitetKanada Kanada
Född24 februari 1963,
Calgary, Alberta, Kanada
Spelardata
PositionMålvakt
SkjuterVänster
Längd175 cm
Vikt76 kg
Klubbar
Spelade förCalgary Flames
Detroit Red Wings
San Jose Sharks
Florida Panthers
Övrigt
NHL-draftad56:e totalt, 1981
Calgary Flames
Proffsår1982–2002
Mike Vernons #30 i taket inuti Scotiabank Saddledome i Calgary.

JuniorRedigera

Mike Vernon spelade juniorhockey för Calgary Canucks i AJHL säsongen 1979–80 och för Calgary Wranglers i WHL från 1980 till 1983. Han deltog också i Memorial Cup för Portland Winter Hawks 1982 och 1983 och vann turneringen 1983.

NHLRedigera

Vernon valdes av Calgary Flames i tredje rundan av NHL-draften 1981 som 56:e spelare totalt. Säsongen 1982–83 spelade han 2 matcher för Flames i NHL och 1983–84 spelade han 1 match. Från 1983 till 1985 höll han till i Calgary Flames farmarlag Colorado Flames i CHL och Moncton Golden Flames i AHL.

Vernon skulle få sitt stora genombrott säsongen 1985–86 då han kallades upp som reservmålvakt bakom förstemålvakten Réjean Lemelin. Vernon spelade dock så pass starkt att han övertog platsen som förstemålvakt lagom till Stanley Cup-slutspelet. I slutspelet slog Calgary ut Winnipeg Jets i första rundan med 3-0 i matcher, Edmonton Oilers i andra rundan med 4-3 i matcher och St. Louis Blues i tredje rundan med 4-3 i matcher. I finalen var dock Montreal Canadiens, som också leddes av en rookie-målvakt i Patrick Roy, för svåra och Calgary förlorade med 4-1 i matcher.

Vernon etablerade sig som förstemålvakt i NHL på allvar säsongen 1986–87 då han spelade 54 matcher för Calgary och registrerades för 30 segrar. Calgary åkte dock ut direkt i första rundan av slutspelet 1987 mot Winnipeg Jets med 4-2 i matcher. Säsongen 1987–88 spelade Vernon 64 matcher i grundserien och vann 39 av dem. Calgary vann dessutom Presidents' Trophy som grundserien bästa lag med 105 poäng, två poäng före Montreal Canadiens. I slutspelet 1988 blev det respass i andra rundan mot ärkerivalen Edmonton Oilers som vann med 4-0 i matcher.

1986–87 spelade Vernon 52 matcher i grundserien och vann 37. Calgary visade sig åter vara ett av ligans allra bästa lag och vann sin andra raka Presidents' Trophy, igen två poäng före Montreal Canadiens. I första rundan mot Vancouver Canucks stötte man dock på ett svårspelat motståndarlag. Matchserien var dramatisk och avgjordes först på övertid i den sjunde matchen efter att Joel Otto hade skuffat in pucken bakom Vancouvers målvakt Kirk McLean. Mike Vernon hade dessförinnan gjort några svettiga räddningar som räddat Calgary kvar i slutspelet.[2] I andra och tredje rundan blev det enklare för Calgary som slog ut Los Angeles Kings och Chicago Blackhawks med 4-0 respektive 4-1 i matcher. I Stanley Cup-finalen 1989 stötte Calgary åter på Montreal Canadiens, och sökte revansch för finalförlusten 1986. Montreal ledde matchserien med 2-1 men Calgary vann tre raka matcher och fick höja bucklan.

Trots att Calgary fortsatte att vara ett starkt lag i grundserien följande säsonger lyckades man inte upprepa framgången från 1989 års slutspel. 1993–94 spelade Vernon sin sista säsong i Calgary Flames. I slutspelet 1994 ledde Calgary med 3-1 i matcher i första rundan mot Vancouver Canucks. Vancouver vann dock tre raka matcher, alla på övertid, och skickade Calgary ut ur slutspelet.

29 juni 1994 byttes Vernon bort till Detroit Red Wings. Sin första säsong i Red Wings, 1994–95, nådde laget Stanley Cup-final där man dock förlorade i fyra raka matcher mot New Jersey Devils. 1995–96 förlorade Vernon platsen som förstemålvakt i Red Wings till Chris Osgood och spelade endast 32 matcher i grundserien, det minsta antalet matcher han spelat i grundserien sedan han etablerat sig som målvakt i NHL, om man bortser från den strejkförkortade säsongen 1994–95. Detroit förlorade i semifinalen i slutspelet mot Colorado Avalanche med 4-2 i matcher.

1996–97 var Vernon fortfarande reservmålvakt i Detroit och spelade 33 matcher i grundserien. I slutspelet 1997 fick han dock chansen som förstemålvakt och visade att de gamla takterna fortfarande satt i. Detroit fick revansch på Colorado i semifinalen i slutspelet och vann med 4-2 i matcher. I finalen vann Red Wings mot Philadelphia Flyers i fyra raka matcher. Mike Vernon vann Conn Smythe Trophy som slutspelets mest värdefulle spelare.

Trots Vernons starka spel i slutspelet 1997 valde Red Wings att satsa på Chris Osgood som förstemålvakt och bytte bort Vernon till San Jose Sharks 18 augusti 1997. Sin första säsong i San Jose, 1997–98, spelade han 62 matcher och vann 30 av dem. San Jose förlorade i första rundan i slutspelet mot Dallas Stars med 4-2 i matcher. Vernon spelade i San Jose fram till början på säsongen 1999–00 då han byttes bort till Florida Panthers. Han spelade 34 matcher för Florida i grundserien och fyra i slutspelet, där Florida åkte ut mot New Jersey Devils i fyra raka matcher, vilket skulle visa sig bli hans sista slutspel.

Minnesota Wild lade beslag på Vernon i Expansions-draften 23 juni 2000 men bytte bort honom samma dag till Calgary Flames. Vernon spelade sammanlagt 59 grundseriematcher för Calgary säsongerna 2000–01 och 2001–02 innan han lade av med hockeyn.

InternationelltRedigera

Mike Vernon spelade för Kanadas juniorlandslag i JVM 1983 i Leningrad där Kanada kom på tredje plats. Han spelade också i VM 1991 i Finland där Kanada kom tvåa.

MeriterRedigera

StatistikRedigera

M = Matcher, V = Vinster, F = Förluster, O = Oavgjorda, MIN = Spelade minuter, IM = Insläppta Mål, N = Nollor, GIM = Genomsnitt insläppta mål per match

KlubbkarriärRedigera

  Grundserie   Slutspel
Säsong Lag Liga   M V F O MIN IM N GIM   M V F MIN IM N GIM
1982–83 Calgary Flames NHL 2 0 2 0 100 11 0 6.60
1983–84 Calgary Flames NHL 1 0 1 0 11 4 0 21.82
1985–86 Calgary Flames NHL 18 9 3 3 921 52 1 3.39 21 12 9 1229 60 0 2.93
1986–87 Calgary Flames NHL 54 30 21 1 2956 178 1 3.61 5 2 3 263 16 0 3.65
1987–88 Calgary Flames NHL 64 39 16 7 3565 210 1 3.53 9 4 4 515 34 0 3.96
1988–89 Calgary Flames NHL 52 37 6 5 2938 130 0 2.65 22 16 5 1381 52 3 2.26
1989–90 Calgary Flames NHL 47 23 14 9 2795 146 0 3.13 6 2 3 342 19 0 3.33
1990–91 Calgary Flames NHL 54 31 19 3 3121 172 1 3.31 7 3 4 427 21 0 2.95
1991–92 Calgary Flames NHL 63 24 30 9 3684 217 0 3.58
1992–93 Calgary Flames NHL 64 29 26 9 3732 203 2 3.26 4 1 1 150 15 0 6.00
1993–94 Calgary Flames NHL 48 26 17 5 2798 131 3 2.81 7 3 4 466 23 0 2.96
1994–95 Detroit Red Wings NHL 30 19 6 4 1807 76 1 2.52 18 12 6 1063 41 1 2.31
1995–96 Detroit Red Wings NHL 32 21 7 2 1855 70 1 2.26 4 2 2 243 11 0 2.72
1996–97 Detroit Red Wings NHL 33 13 11 8 1952 79 0 2.43 20 16 4 1229 36 1 1.76
1997–98 San Jose Sharks NHL 62 30 22 8 3564 146 5 2.46 6 2 4 348 14 1 2.41
1998–99 San Jose Sharks NHL 49 16 22 10 2831 107 4 2.27 5 2 3 321 13 0 2.43
1999–00 San Jose Sharks NHL 15 6 5 1 772 32 0 2.49
1999–00 Florida Panthers NHL 34 18 13 2 2019 83 1 2.47 4 0 4 237 12 0 3.04
2000–01 Calgary Flames NHL 41 12 23 5 2246 121 3 3.23
2001–02 Calgary Flames NHL 18 2 9 1 825 38 1 2.76
NHL totalt 781 385 273 92 44449 2206 27 2.98 138 77 56 8211 367 6 2.68

InternationelltRedigera

År Lag Turnering M V F O MIN IM N GIM
1983 Kanada JVM 4 3 0 0 180 10 0 3.33
1991 Kanada VM 2 0 1 0 73 6 0 4.93
Senior totalt 2 0 1 0 73 6 0 4.93

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera