Calgary Flames

Calgary Flames är en kanadensisk ishockeyorganisation vars lag är baserat i Calgary, Alberta och som har varit medlemsorganisation i NHL sedan 1972. De hette då Atlanta Flames och var baserad i den amerikanska delstaten Georgias största stad Atlanta fram till 1980 när Flames flyttades till Calgary. Hemmaarenan heter Scotiabank Saddledome och invigdes 1983. Laget ingår i Pacific Division tillsammans med Anaheim Ducks, Arizona Coyotes, Edmonton Oilers, Los Angeles Kings, San Jose Sharks, Vancouver Canucks och Vegas Golden Knights.

Calgary Flames
Mark Giordano
Liga	National Hockey League
Conference	Western Conference
Division	Pacific Division
Tidigare namn	Atlanta Flames 1972 – 1980 Calgary Flames 1980 –
Stad	Calgary, Alberta, Kanada
Arena	Scotiabank Saddledome
Kapacitet	19 289
Lagfärger	Röd, guld, svart & vit
Organisation
Ägare	Calgary Sports and Entertainment
Ordförande	N. Murray Edwards
President	Ken King
General manager	Brad Treliving
Tränare	Geoff Ward
Kapten	Mark Giordano
Samarbetspartners	AHL Stockton Heat ECHL Kansas City Mavericks
Statistik
Flest matcher	Jarome Iginla (1 218)
Flest mål	Jarome Iginla (525)
Flest assists	Al MacInnis (609)
Flest poäng	Jarome Iginla (1 095)
Flest utv.min	Tim Hunter (2 405)
Utmärkelser
Divisionsmästare	(7) 1987–1988, 1988–1989, 1989–1990, 1993–1994, 1994–1995, 2005–2006, 2018–2019
Presidents' Trophy	(2) 1987–1988, 1988–1989
Conference-mästare	(3) 1985–1986, 1988–1989, 2003–2004
Stanley Cup-segrar	(1) 1988–1989
Övrigt
Webbplats	NHL.com/Flames

Flames har vunnit Stanley Cup en gång och det var säsong 1988–1989 och har haft en del namnkunniga spelare genom åren som Jarome Iginla, Håkan Loob, Al MacInnis, Gary Roberts, Sergej Makarov, Miikka Kiprusoff, Joe Nieuwendyk, Doug Gilmour, Theoren Fleury, Phil Housley, Kent Nilsson, Gary Suter, Joe Mullen, Lanny McDonald, Jay Bouwmeester, Brett Hull, Mike Vernon, Robyn Regehr och Dion Phaneuf.

Historia

Åren i Atlanta

Då World Hockey Association startade 1972 skapades Atlanta Flames av ägargruppen av NBA-laget Atlanta Hawks för att jämna ut spelschemat, då ett andra NHL-lag i New York startats 1971 för att på ett lagligt sätt hålla WHA:s New York Raiders utanför den nybyggda arenan Nassau Coliseum.

Tiden i Atlanta var framgångsrik jämfört med andra nya NHL-lag, med sex slutspel under åtta år laget fanns i Atlanta. Laget led dock av sviktande ekonomi delvis för att arenan The Omni var en av de sista som byggdes utan lounger.

1980 såldes laget till en grupp affärsmän från Calgary för 16 miljoner USD, vilket var den högsta summan ett NHL-lag köpts för.

Första åren i Calgary (1980–1983)

Lagets första säsong i Calgary blev en succé. I grundserien blev laget, ledda av Kent Nilssons 49 mål och 131 poäng totalt, 3:e bästa laget. Stanley Cup-slutspelet samma år inleddes med en seger mot Chicago Blackhawks med 3–0 i matcher vilket följdes upp med seger mot Philadelphia Flyers, 4–3, innan man förlorade semifinalen mot Minnesota North Stars, 2–4.

Efter den tidiga framgången följde några magra år där man förvisso tog sig till slutspel men åkte ur i första eller andra omgången. Detta berodde mycket på att lagets general manager Cliff Fletcher valde att göra sig av med spelare som varit med sedan tiden i Atlanta, bland andra Kent Nilsson. Istället tog man in spelare som man kunde bygga på i framtiden.

De goda åren (1984–1992)

Cliff Fletchers ändringar i laget 1982 ledde till att laget blev ett av de bästa i ligan under mitten av 1980-talet och början av 1990-talet till exempel misslyckades man endast en gång att ta 90 poäng i grundserien mellan 1984 och 1991. Trots de stora framgångarna under seriespelet lyckades man inte omsätta detta i framgångar under slutspel detta beroende på att man fick möta ärkerivalen Edmonton Oilers tidigt i slutspelet. Betraktare av ligan ansåg att Calgary Flames och Edmonton Oilers var ligans bästa lag under den här perioden.

1986 hade man tagit in spelare som Lanny McDonald, Joe Mullen, Gary Suter, Al MacInnis och målvakten Mike Vernon. Under grundserien detta år hade man lyckats placera sig 6:a. I slutspelet lyckades man i första omgången slå ut Winnipeg Jets i tre raka matcher för att följa upp detta med segrar mot Edmonton Oilers och St. Louis Blues med 4–3. I finalen hade laget ingen chans mot Montreal Canadiens som vann en serie över fem matcher.

1988 tradade laget den framtida superstjärnan Brett Hull och Steve Bozek mot Rob Ramage och Rick Wamsley från St. Louis Blues. På avstånd kan man tycka att detta var en katastrofal trade för Calgary Flames i och med att Brett Hull utvecklades till en av NHL:s bästa målskyttar men de spelare man fick in i laget är en stor anledning till att Flames tog sin första och hitintills enda Stanley Cup-seger. Efter den avgörande finalmatchen meddelade lagkaptenen Lanny McDonald att han drog sig tillbaka från hockeyn.

Nedgången (1992–2002)

Cliff Fletcher efterträddes som general manager av Doug Risebrough som snart tradade Doug Gilmour och fyra andra spelare till Toronto Maple Leafs. Detta ledde till att Flames hamnade i en utförsbacke, trots att Theoren Fleury utvecklades till en superstjärna. 1992 missade Flames slutspelet för första gången sedan 1975 då de fortfarande var i Atlanta.

Laget tog sig tillfälligt ur svackan och nådde slutspel de tre följande åren men tog sig inte vidare från första omgången något av åren. Ett större problem var att laget fick allt svårare att behålla sina spelare allteftersom lönenivån i ligan ökade snabbt under 1990-talet. 1997 missade Flames slutspelet, efter att föregående år ha vunnit sin andra raka divisionstitel, för att inte ta sig tillbaka förrän sju år senare. En av få höjdpunkter för laget under denna period var Jarome Iginla.

Återkomsten (2003–)

Efter flera tunga år lyckades Flames 2004 åter ta sig tillbaka till slutspelet. Detta lyckades man med framförallt på grund av värvningen av målvakten Miikka Kiprusoff som storspelade från det att han kom till laget från San Jose Sharks. Bara att man klarade av att ta sig till slutspel var en stor framgång för laget men det var ingenting jämfört med slutspelet. Som första kanadensiska lag på tio år lyckades man ta sig till finalen där man pressade Tampa Bay Lightning till sju matcher. Vissa hävdar dessutom att Flames blev bestulna på segern när domarna inte dömde mål på Martin Gelinas skott sent i sjätte matchen.

Stanley Cup–spel

1980–talet

• 1981 – Förlorade i tredje ronden mot Minnesota North Stars med 4–2 i matcher.
• 1982 – Förlorade i första ronden mot Vancouver Canucks med 3–0 i matcher.
• 1983 – Förlorade i andra ronden mot Edmonton Oilers med 4–1 i matcher.
• 1984 – Förlorade i första ronden mot Edmonton Oilers med 4–3 i matcher.
• 1985 – Förlorade i första ronden mot Winnipeg Jets med 3–1 i matcher.
• 1986 – Förlorade i finalen mot Montreal Canadiens med 4–1 i matcher.
• 1987 – Förlorade i första ronden mot Winnipeg Jets med 4–2 i matcher.
• 1988 – Förlorade i andra ronden mot Edmonton Oilers med 4–0 i matcher.
• 1989 – Vann finalen mot Montreal Canadiens med 4–2 i matcher.
  • Theoren Fleury, Doug Gilmour, Jiří Hrdina, Mark Hunter, Tim Hunter, Håkan Loob, Al MacInnis, Brian MacLellan, Jamie Macoun, Brad McCrimmon, Lanny McDonald (C), Joe Mullen, Dana Murzyn, Ric Nattress, Joe Nieuwendyk, Joel Otto, Colin Patterson, Sergej Prjachin, Jim Peplinski (C), Rob Ramage, Gary Roberts, Ken Sabourin, Gary Suter, Rick Wamsley & Mike Vernon – Terry Crisp

1990–talet

• 1990 – Förlorade i första ronden mot Los Angeles Kings med 4–2 i matcher.
• 1991 – Förlorade i första ronden mot Edmonton Oilers med 4–3 i matcher.
• 1992 – Missade slutspel.
• 1993 – Förlorade i första ronden mot Los Angeles Kings med 4–2 i matcher.
• 1994 – Förlorade i första ronden mot Vancouver Canucks med 4–3 i matcher.
• 1995 – Förlorade i första ronden mot San Jose Sharks med 4–3 i matcher.
• 1996 – Förlorade i första ronden mot Chicago Blackhawks med 4–0 i matcher.
• 1997 – Missade slutspel.
• 1998 – Missade slutspel.
• 1999 – Missade slutspel.

2000-talet

• 2000 – Missade slutspel.
• 2001 – Missade slutspel.
• 2002 – Missade slutspel.
• 2003 – Missade slutspel.
• 2004 – Förlorade finalen mot Tampa Bay Lightning med 4–3 i matcher.
• 2005 – Lockout.
• 2006 – Förlorade i första ronden mot Anaheim Ducks med 4–3 i matcher.
• 2007 – Förlorade i första ronden mot Detroit Red Wings med 4–2 i matcher.
• 2008 – Förlorade i första ronden mot San Jose Sharks med 4–3 i matcher.
• 2009 – Förlorade i första ronden mot Chicago Blackhawks med 4–2 i matcher.

2010–talet

• 2010 – Missade slutspel.
• 2011 – Missade slutspel.
• 2012 – Missade slutspel.
• 2013 – Missade slutspel.
• 2014 – Missade slutspel.
• 2015 – Förlorade i andra ronden mot Anaheim Ducks med 4-1 i matcher.
• 2016 – Missade slutspel.
• 2017 – Förlorade i första ronden mot Anaheim Ducks med 4-0 i matcher.
• 2018 – Missade slutspel.
• 2019 – Förlorade i första ronden mot Colorado Avalanche med 4-1 i matcher.

Nuvarande spelartrupp

Spelartruppen 2019/2020

Senast uppdaterad: 2 maj 2020.
Alla spelare som har kontrakt med Flames och har spelat för dem under aktuell säsong listas i spelartruppen. Spelarnas löner är i amerikanska dollar och är vad de skulle få ut om de vore i NHL-truppen under hela grundserien (oktober-april). Löner i kursiv stil är ej bekräftade.

Målvakter
Nr		Namn		Födelsedatum	Födelseort	Lön 19/20		Kontrakt	Kom till laget	Kom ifrån
33		David Rittich		19 augusti 1992	Jihlava, Tjeckoslovakien	$2 750 000		2021	2016	BK Mladá Boleslav
39		Cam Talbot		5 juli 1987	Caledonia, Ontario, Kanada	$2 750 000		2020	2019	Philadelphia Flyers
Backar
Nr		Namn		Födelsedatum	Födelseort	Lön 19/20		Kontrakt	Kom till laget	Kom ifrån
4		Rasmus Andersson		27 oktober 1996	Malmö, Sverige	$775 000		2026	2018	Stockton Heat
5		Mark Giordano − C		3 oktober 1983	Toronto, Ontario, Kanada	$6 750 000		2022	2008	HK Dynamo Moskva
7		T.J. Brodie		7 juni 1990	Chatham-Kent, Ontario, Kanada	$4 838 000		2020	2011	Abbotsford Heat
20		Derek Forbort		4 mars 1992	Duluth, Minnesota, USA	$2 800 000		2020	2020	Los Angeles Kings
24		Travis Hamonic		16 augusti 1990	Saint-Malo, Manitoba, Kanada	$4 875 000		2020	2017	New York Islanders
26		Michael Stone		7 juni 1990	Winnipeg, Manitoba, Kanada	$700 000		2020	2019	Stockton Heat
45		Aleksandr Jelesin		7 februari 1996	Jaroslavl, Ryssland	$925 000		2021	2020	Stockton Heat
55		Noah Hanifin		25 januari 1997	Boston, Massachusetts, USA	$4 950 000		2024	2018	Carolina Hurricanes
56		Erik Gustafsson		14 mars 1992	Nynäshamn, Sverige	$1 400 000		2020	2020	Chicago Blackhawks
58		Oliver Kylington		19 maj 1997	Stockholm, Sverige	$750 000		2020	2018	Stockton Heat
Forwards
Nr		Namn	Pos	Födelsedatum	Födelseort	Lön 19/20		Kontrakt	Kom till laget	Kom ifrån
10		Derek Ryan	C	29 december 1986	Spokane, Washington, USA	$3 125 000		2021	2018	Carolina Hurricanes
11		Mikael Backlund − A	C	17 mars 1989	Västerås, Sverige	$5 850 000		2024	2010	Abbotsford Heat
13		Johnny Gaudreau	VF	13 augusti 1993	Salem, New Jersey, USA	$6 750 000		2022	2014	Boston College Eagles
16		Tobias Rieder	VF/HF	10 januari 1993	Landshut, Tyskland	$700 000		2020	2019	Edmonton Oilers
17		Milan Lucic	VF	7 juni 1988	Vancouver, British Columbia, Kanada	$6 000 000		2023	2019	Edmonton Oilers
19		Matthew Tkachuk − A	VF	11 december 1997	Scottsdale, Arizona, USA	$5 000 000		2022	2016	London Knights
23		Sean Monahan − A	C	12 oktober 1994	Brampton, Ontario, Kanada	$6 750 000		2023	2013	Ottawa 67's
27		Austin Czarnik	HF/VF	12 december 1992	Washington, Michigan, USA	$1 250 000		2020	2018	Providence Bruins
28		Elias Lindholm	HF/C	2 december 1994	Boden, Sverige	$5 850 000		2024	2018	Carolina Hurricanes
29		Dillon Dubé	C	20 juli 1998	Golden, British Columbia, Kanada	$792 500		2021	2019	Stockton Heat
36		Zac Rinaldo	C/YF	15 juni 1990	Hamilton, Ontario, Kanada	$700 000		2020	2019	Stockton Heat
53		Buddy Robinson	HF/VF	30 september 1991	Bellmawr, New Jersey, USA	$700 000		2020	2020	Stockton Heat
77		Mark Jankowski	C	13 september 1994	Hamilton, Ontario, Kanada	$1 750 000		2020	2017	Stockton Heat
88		Andrew Mangiapane	VF/C	4 april 1996	Bolton, Ontario, Kanada	$715 000		2020	2018	Stockton Heat
89		Alan Quine	C/VF	25 februari 1993	Belleville, Ontario, Kanada	$735 000		2020	2019	Stockton Heat
93		Sam Bennett	YF/C	20 juni 1996	East Gwillimbury, Ontario, Kanada	$2 550 000		2021	2015	Kingston Frontenacs
Positioner: C – HF – VF – YF | C = Lagkapten; A = Assisterande lagkapten | = Långtidsskadad

Spelargalleri

• 

  Mikael Backlund

• 

  Sam Bennett

• 

  T.J. Brodie

• 

  Johnny Gaudreau

• 

  Sean Monahan

Staben

Geoff Ward, 2007.

Uppdaterat: 1 december 2019

Yrkestitel	Namn
General manager	Brad Treliving
Assisterande general manager	Craig Conroy
	Brad Pascall
Tränare	Geoff Ward
Assisterande tränare	Martin Gelinas
	Ryan Huska
Målvaktstränare	Jordan Sigalet
Videocoach	Jamie Pringle

Utmärkelser

För utmärkelser, HoF, GM, tränare och lagkaptener för Atlanta Flames, se Atlanta Flames.

Pensionerade nummer

Två spelarnummer har blivit "pensionerade" av organisationen, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i Calgary Flames. Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.

#9 Lanny McDonald, 1981–1989 #30 Mike Vernon, 1982–1994, 2000–2002

#99 Wayne Gretzky, (NHL)

"Forever a Flame"

Flames införde 2012 ett nytt hyllningssystem som fick namnet "Forever a Flame" och är framtaget för att ersätta standardproceduren att pensionera spelarnummer till spelares ära för att hedra deras insatser för organisationen. Först ut att hyllas var den legendariska backen Al MacInnis och hans spelarnummer, för hans insatser för Flames under de 13 år som han spelade för dem och var en bidragande orsak till att organisationen lyckades bärga sin första Stanley Cup säsongen 1988-1989.

#2 Al MacInnis, 1981–1994

#25 Joe Nieuwendyk, 1987–1995

Hall of Famers

Lanny McDonald (Invald 1992) Spelare: Spelade i Flames mellan 1981 och 1989. Bob Johnson (Invald 1992) Ledare: Var tränare för Flames mellan 1982 och 1987. Joe Mullen (Invald 2000) Spelare: Spelade i Flames mellan 1985 och 1990. Grant Fuhr (Invald 2003) Spelare: Spelade i Flames mellan 1999 och 2000. Cliff Fletcher (Invald 2004) Ledare: Var general manager för Flames mellan 1972 och 1991. Harley Hotchkiss (Invald 2006) Ledare: Var delansvarig för flytten av organisationen från Atlanta till Calgary och delägde Flames från 1980 tills hans död 2011. Al MacInnis (Invald 2007) Spelare: Spelade i Flames mellan 1981 och 1994.

Brett Hull (Invald 2009) Spelare: Spelade i Flames mellan 1986 och 1988. Daryl Seaman (Invald 2010) Postumt Ledare: Var delansvarig för flytten av organisationen från Atlanta till Calgary och delägde Flames från 1980 tills hans död 2009. Doug Gilmour (Invald 2011) Spelare: Spelade i Flames mellan 1988 och 1992. Joe Nieuwendyk (Invald 2011) Spelare: Spelade i Flames mellan 1986 och 1995. Phil Housley (Invald 2015) Spelare: Spelade i Flames mellan 1994 och 1996 samt 1998 och 2001. Sergej Makarov (Invald 2016) Spelare: Spelade i Flames mellan 1989 och 1993.

Troféer

Lag Stanley Cup 1988–1989 Presidents' Trophy 1987–88, 1988–1989 Clarence S. Campbell Bowl 1985–1986, 1988–1989, 2003–2004 Individuellt Art Ross Trophy Jarome Iginla: 2001–2002 Bill Masterton Memorial Trophy Lanny McDonald: 1982–1983 Gary Roberts: 1995–1996 Calder Memorial Trophy Gary Suter: 1985–1986 Joe Nieuwendyk: 1987–1988 Sergej Makarov: 1989–1990 Conn Smythe Trophy Al MacInnis: 1988–1989 Jack Adams Award Bob Hartley: 2014-2015 King Clancy Memorial Trophy Lanny McDonald: 1987–1988 Joe Nieuwendyk: 1994–1995 Jarome Iginla: 2003–2004

Lady Byng Memorial Trophy Joe Mullen: 1986–1987, 1988–1989 Jiří Hudler: 2014–2015 Johnny Gaudreau: 2016–2017 Lester B. Pearson Award/Ted Lindsay Award Jarome Iginla: 2001–2002 Mark Messier Leadership Award Jarome Iginla: 2008–2009 Maurice "Rocket" Richard Trophy Jarome Iginla: 2001–2002, 2003–2004 NHL Man of the Year Award Lanny McDonald: 1988–1989 NHL Foundation Player Award Jarome Iginla: 2003–2004 Mark Giordano: 2015-2016 NHL Plus/Minus Award Brad McCrimmon: 1987–1988 Joe Mullen: 1988–1989 Theoren Fleury: 1990–1991 Vezina Trophy Miikka Kiprusoff: 2005–2006 William M. Jennings Trophy Miikka Kiprusoff: 2005–2006

General manager

Cliff Fletcher, 1972–19911 Doug Risebrough, 1991–1995 Al Coates, 1995–2000 Craig Button, 2000–2003

Darryl Sutter, 2003–2010 Jay Feaster, 2010–2013 Brian Burke, 2013–2014 Brad Treliving, 2014–

Tränare

Al MacNeil, 1980–1982 Bob Johnson, 1982–1987 Terry Crisp, 1987–19901 Doug Risebrough, 1990–1992 Guy Charron, 1992 Dave King, 1992–1995 Pierre Page, 1995–1997 Brian Sutter, 1997–2000 Don Hay, 2000–2001 Greg Gilbert, 2001–2003

Al MacNeil, 2003 Darryl Sutter, 2003–2006 Jim Playfair, 2006–2007 Mike Keenan 2007–2009 Brent Sutter, 2009–2012 Bob Hartley, 2012–2016 Glen Gulutzan, 2016–2018 Bill Peters, 2018–2019 Geoff Ward, 2019–

Lagkaptener

Brad Marsh, 1980–1981 Phil Russell, 1981–1983 Doug Risebrough, 1983–19872,3 Lanny McDonald, 1983–19891,2,3,4 Jim Peplinski, 1984–19891,3,4 Brad McCrimmon, 1989–1990 Roterande lagkaptener, 1990-1991 Joe Nieuwendyk, 1991–1995

Theoren Fleury, 1995–1997 Todd Simpson, 1997–1999 Steve Smith, 1999–2000 Dave Lowry, 2000–2002 Bob Boughner, 2002 Craig Conroy, 2002–2003 Jarome Iginla, 2003–2013 Mark Giordano, 2013–

¹ Vann Stanley Cup med klubben.
² Risebrough och McDonald delade lagkaptensrollen med varandra för säsong 1983-84.
³ Risebrough, McDonald och Peplinski delade lagkaptensrollen med varandra för säsongerna 1984-87.
⁴ McDonald och Peplinski delade lagkaptensrollen med varandra för säsong 1987-89.

Statistik

För statistik och svenska spelare för Atlanta Flames, se Atlanta Flames.

Individuellt

Poängledare

Topp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong.
Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assists; P = Poäng; P/M = Poäng per match * = Fortfarande aktiv i klubben ** = Fortfarande aktiv i NHL

Grundserie

Uppdaterat efter 2011-12

Spelare	Pos	SM	M	A	P	P/M
Jarome Iginla	HF	1,218	525	570	1,095	.89
Theoren Fleury	HF	791	364	466	830	1.05
Al MacInnis	B	803	213	609	822	1.02
Joe Nieuwendyk	C	577	314	302	616	1.07
Gary Suter	B	617	128	437	565	.92
Kent Nilsson	C	425	229	333	562	1.32
Guy Chouinard	C	514	193	336	529	1.03
Gary Roberts	VF	585	257	248	505	.86
Håkan Loob	C	450	193	236	429	.95
Paul Reinhart	B	438	100	298	398	.90

Slutspel

Uppdaterat efter 2011-12

Spelare	Pos	SM	M	A	P	P/M
Al MacInnis	B	95	25	77	102	1.07
Paul Reinhart	B	76	21	51	72	.94
Theoren Fleury	HF	59	29	33	62	1.05
Joel Otto	C	87	23	38	61	.70
Joe Nieuwendyk	C	66	32	28	60	.90
Joe Mullen	HF	61	35	20	55	.90
Håkan Loob	C	73	26	28	54	.73
Jarome Iginla	HF	54	28	21	49	.90
Lanny McDonald	HF	72	24	23	47	.65
Jim Peplinski	VF	99	15	31	46	.46

Säsong

Individuellt

Grundserien

• Flest mål under en säsong: Lanny McDonald, 66 (1982–1983)
• Flest assists under en säsong: Kent Nilsson, 82 (1980–1981)
• Flest poäng under en säsong: Kent Nilsson, 131 (49 mål + 82 assists) (1980–1981)
• Flest utvisningsminuter under en säsong: Tim Hunter, 375 (1988–1989)
• Flest poäng under en säsong av en back: Al MacInnis, 103 (28 mål + 75 assists) (1990–1991)
• Flest poäng under en säsong av en rookie: Joe Nieuwendyk, 92 (51 mål + 51 assists) (1987–1988)
• Flest vinster under en säsong: Miikka Kiprusoff, 45 (2008–2009)
• Flest "shutouts" (hålla nollan) under en säsong: Miikka Kiprusoff, 10 (2005–2006)

Slutspel

• Flest mål i ett slutspel: Joe Mullen, 16 (1988–1989)
• Flest assists i ett slutspel: Al MacInnis, 24 (1988–1989)
• Flest poäng i ett slutspel: Al MacInnis, 31 (7 mål + 24 assists) (1988–1989)
• Flest vinster under ett slutspel: Mike Vernon, 16 (1988–1989)
• Flest "shutouts" (hålla nollan) under ett slutspel: Miikka Kiprusoff, 5 (2003–2004)

Lag

• Flest poäng under en säsong: 117 (1988–1989)
• Flest gjorda mål under en säsong: 397 (1987–1988)
• Flest insläppta mål under en säsong: 345 (1981–1982)
• Flest vinster under en säsong: 54 (1988–1989)
• Flest förluster under en säsong: 41 (1996–1997, 1997–1998)

Svenska spelare

Uppdaterat: 2012-06-23

Målvakter
Spelare	Tröjnummer	Från	Till	Matcher¹	Vinster¹	Förluster¹	Övertid¹	GAA¹	SVS%¹	Nollor¹	Matcher²	Vinster²	Förluster²	Övertid²	GAA²	SVS%²	Nollor²	Stanley Cup

Utespelare
Spelare	Pos	Tröjnummer	K/A	Från	Till	Matcher¹	Mål¹	Assists¹	Poäng¹	PIM¹	Matcher²	Mål²	Assists¹	Poäng²	PIM²	Stanley Cup
Nilsson, KentKent Nilsson	C	14		1980	1985	345	189	280	469	80	29	4	24	28	6	0
Labraaten, DanDan Labraaten	VF	21		1981	1982	70	19	19	38	19	8	1	0	1	4	0
Loob, HåkanHåkan Loob	HF	12		1983	1989	450	193	236	429	189	73	26	28	49	16	1
Bergqvist, JonasJonas Bergqvist	HF	18		1989	1990	22	2	5	7	10	0	0	0	0	0	0
Johansson, RogerRoger Johansson	B	21		1989	1991	73	4	18	22	95	0	0	0	0	0	0
Forslund, TomasTomas Forslund	HF	27		1991	1993	44	5	11	16	12	0	0	0	0	0	0
Johansson, RogerRoger Johansson	B	34		1992	1993	77	4	16	20	62	5	0	1	1	2	0
Nylander, MichaelMichael Nylander	C	92		1994	1996	94	19	48	67	28	13	0	6	6	2	0
Albelin, TommyTommy Albelin	B	5	A	1996	2001	342	12	59	71	92	4	0	0	0	0	0
Nylander, MichaelMichael Nylander	C	26		1997	1999	74	15	26	41	26	0	0	0	0	0	0
Sundblad, NiklasNiklas Sundblad	HF	35		1995	1996	2	0	0	0	0	0	0	0	0	0	0
Höglund, JonasJonas Höglund	HF	44		1996	1998	118	25	24	49	28	0	0	0	0	0	0
Andersson, ErikErik Andersson	HF	29		1997	1998	12	2	1	3	8	0	0	0	0	0	0
Johansson, AndreasAndreas Johansson	VF	21		1999	2000	28	3	7	10	14	0	0	0	0	0	0
Andersson, NiklasNiklas Andersson	VF	25		2000	2001	11	0	1	1	4	0	0	0	0	0	0
Johansson, MathiasMathias Johansson	C	20		2002	2003	46	4	5	9	12	0	0	0	0	0	0
Nilson, MarcusMarcus Nilson	VF	26		2004	2008	194	19	23	42	77	34	4	7	11	14	0
Huselius, KristianKristian Huselius	VF	20		2005	2008	216	74	108	182	102	20	2	10	12	14	0
Eriksson, AndersAnders Eriksson	B	8		2007	2009	61	1	17	18	36	5	0	1	1	2	0
Backlund, MikaelMikael Backlund	C	60, 11		2008		138	15	31	46	40	0	0	0	0	0	0
Kronwall, StaffanStaffan Kronwall	B	8		2009	2010	11	1	2	3	2	0	0	0	0	0	0
Sjöström, FredrikFredrik Sjöström	HF	11		2009	2010	46	1	5	6	8	0	0	0	0	0	0

¹ = Grundserie

² = Slutspel

Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter

Flames draftval

För valda spelare i första draftrundan för Atlanta Flames, se Atlanta Flames.

1980: Denis Cyr (Flames, Blackhawks, St. Louis Blues) (1980–1986, HF) Vald som nummer 13. 1981: Al MacInnis (Flames, St. Louis Blues) (1981–2004, B) Vald som nummer 15. 1982: Flames saknade val i förstarundan. 1983: Dan Quinn (Flames, Penguins, Canucks, Blues, Flyers, North Stars, Senators, Kings) (1983–1997, C) Vald som nummer 13. 1984: Gary Roberts (Flames, Hurricanes, Maple Leafs, Panthers, Penguins, Lightning) (1986–2009, VF) Vald som nummer tolv. 1985: Chris Biotti (Spelade aldrig i NHL.) (, B) Vald som nummer 17. 1986: George Pelawa (Spelade aldrig i NHL.) (, HF) Vald som nummer 16. 1987: Bryan Deasley (Spelade aldrig i NHL.) (, VF) Vald som nummer 19. 1988: Jason Muzzatti (Flames, Whalers, Rangers, Sharks) (1993–1998, MV) Vald som nummer 21. 1989: Flames saknade val i förstarundan. 1990: Trevor Kidd (Flames, Hurricanes, Panthers, Maple Leafs) (1991–2004, MV) Vald som nummer elva. 1991: Niklas Sundblad (Flames) (1995–1996, HF) Vald som nummer 19. 1992: Cory Stillman (Flames, Blues, Lightning, Hurricanes, Senators, Panthers) (1994–2011, C) Vald som nummer sex. 1993: Jesper Mattsson (Spelade aldrig i NHL.) (, HF) Vald som nummer 18.

1994: Chris Dingman (Flames, Avalanche, Hurricanes, Lightning) (1997–2006, VF) Vald som nummer 19. 1995: Denis Gauthier (Flames, Coyotes, Flyers, Kings) (1997–2007, 2008–2009, B) Vald som nummer 20. 1996: Derek Morris (Flames, Avalanche, Coyotes, Rangers, Bruins) (1997–2014, B) Vald som nummer 13. 1997: Daniel Tkaczuk (Flames) (2001–2002, C) Vald som nummer sex. 1998: Rico Fata (Flames, Rangers, Penguins, Trashers, Capitals) (1998–2006, HF) Vald som nummer sex. 1999: Oleg Saprykin (Flames, Coyotes) (2002–2006, VF) Vald som nummer elva. 2000: Brent Krahn (Stars) (2008–2009, MV) Vald som nummer nio. 2001: Chuck Kobasew (Flames, Bruins, Wild, Avalanche, Penguins) (2002–2014, HF) Vald som nummer 14. 2002: Eric Nystrom (Flames, Wild, Stars, Predators) (2005–2016, VF) Vald som nummer tio. 2003: Dion Phaneuf (Flames, Maple Leafs, Senators, Kings) (2005–, B) Vald som nummer nio. 2004: Kris Chucko (Flames) (2008–2009, VF) Vald som nummer 24. 2005: Matt Pelech (Flames, Sharks) (2008–2009, B) Vald som nummer 26. 2006: Leland Irving (Flames) (2011–2013, MV) Vald som nummer 26.

2007: Mikael Backlund (Flames) (2008–, C) Vald som nummer 24. 2008: Greg Nemisz (Flames) (2010–, HF) Vald som nummer 25. 2009: Tim Erixon (Rangers, Blue Jackets, Blackhawks, Maple Leafs) (2011–, B) Vald som nummer 30. 2010: Flames saknade val i förstarundan. 2011: Sven Bärtschi (Flames, Canucks) (2011–, VF) Vald som nummer 13. 2012: Mark Jankowski (Flames) (2016–, C) Vald som nummer 21. 2013: Sean Monahan (Flames) (2013–, C) Vald som nummer sex. 2013: Émile Poirier (Flames) (2015–, VF) Vald som nummer 22. 2013: Morgan Klimchuk (Flames) (2018–, VF) Vald som nummer 28. 2014: Sam Bennett (Flames) (2015–, C) Vald som nummer fyra. 2015: Flames saknade val i förstarundan. 2016: Matthew Tkachuk (Flames) (2016–, VF) Vald som nummer sex. 2017: Juuso Välimäki (Har ännu inte spelat i NHL.) (, B) Vald som nummer 16.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Calgary Flames.
  Bilder & media