Metallsmalbi

en biart från släktet smalbin

Metallsmalbi (Lasioglossum morio) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1793.[4][3] Metallsmalbi ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[4][3]

Metallsmalbi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
UndersläkteDialictus[2]
ArtMetallsmalbi
Lasioglossum morio
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum morio
Auktor(Fabricius, 1793)
Synonymer
Halictus morio (Fabricius, 1793)[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Ett slankt bi med grönt metallglänsande huvud och mellankropp. Clypeus (munskölden)[a] och pannan buktar ut. Antennerna är gula undertill, tydligast hos hanen. Han har även en blekgul spets på munskölden, svart överläpp och bruna käkar, vita hårband på tergit[b] 2 till 4, samt korta hår på sternit[b] 2 och 3. Honans bakkroppsbehåring är klart mindre, och består bara av vita hårfält på sidorna av tergit 2 och 3. Arten är liten, med en kroppslängd av 5 till 6 mm.[5]

Ekologi redigera

Arten är generalist bäde vad gäller livsmiljö och föda: Den förekommer i skilda habitat som parker, trädgårdar, vägrenar, gräsmarker på kalkstens- och kritgrund samt ruderat.[1]. Pollen hämtar den från blommande växter ur flera familjer, som korgblommiga växter, korsblommiga växter, strävbladiga växter, klockväxter, nejlikväxter, vindeväxter, johannesörtsväxter, fackelblomsväxter, ranunkelväxter och rosväxter.[1] För nektar är urvalet familjer ännu större, korgblommiga växter, korsblommiga växter, flockblommiga växter, klockväxter, nejlikväxter, rosväxter, videväxter, brakvedsväxter, ranunkelväxter, näveväxter, väddväxter, araliaväxter, snyltrotsväxter, lejongapsväxter, viveväxter, fetbladsväxter, resedaväxter och klockväxter[6]

Fortplantning redigera

Metallsmalbiet är, åtminstone i de södra delarna av utbredningsområdet, möjligen även södra Sverige,[5] ett primitivt eusocialt bi, där en del icke-fertila döttrar till den grundläggande honan (drottningen) agerar som arbetare och hjälper till med skötseln av sina syskon[6]. Bona anläggs ofta i stora kolonier tillsammans med andra bon från samma art på plan, naken mark, och med en liten jordhög kring boöppningen. Även murbruksfogar i väggar kan tjäna som bosubstrat.[6][5] Det förekommer att bona angrips av blodbina pannblodbi, svartblodbi, småblodbi och gökbiet Nomada furva, vars larver lever av den insamlade näringen efter det att värdäggen eller -larverna dödats.[1]

Utbredning redigera

Utbredningsområdet sträcker sig från Iberiska halvön och Azorerna i söder till Grekland och Kaukasus österut, samt västerut till England och Wales, och norrut till Fennoskandien.[1]

I Sverige är arten mycket vanlig i södra delarna av landet upp till Ångermanland, med ett fynd så långt norrut som i närheten av Luleå.[5]

I Finland finns metallsmalbiet bara på Åland, undantaget ett fynd 1975 i Ruokolax i Södra Karelen.[7]

Status redigera

Globalt är arten inte hotad, utan klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN.[1]

Enligt den finländska rödlistan är arten nära hotad ("NT") i Finland.[7]

Arten är klassificerad som livskraftig i Sverige av Artdatabanken.[3]

Kommentarer redigera

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ [a b] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e f] Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum morio . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 14 december 2022.
  2. ^ Lasioglossum morio (Fabricius, 1793)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Lasioglossum+morio&guide=Apoidea_species&cl=UK. Läst 14 december 2022. 
  3. ^ [a b c d] de Jong, Y. (2016). ”Lasioglossum morio (Fabricius, 1793) | småsmalbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103145/details?lang=sv. Läst 13 december 2022. 
  4. ^ [a b] Lasioglossum morio (Fabricius, 1793)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=758849#null. Läst 13 december 2022. 
  5. ^ [a b c d] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Småsmalbi Lasioglossum morio. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/103145. Läst 13 december 2022. 
  6. ^ [a b c] G. R. Else (2005). Lasioglossum morio (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. Arkiverad från originalet den 11 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150611035707/http://www.bwars.com/index.php?q=category%2Ftaxonomic-hierarchy%2Fbee%2Fhalictidae%2Flasioglossum%2Flasioglossum-morio&page=1. Läst 14 december 2022. 
  7. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Metallsmalbi – Lasioglossum morio. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204361. Läst 13 december 2022. 

Externa länkar redigera