Max von Rümelin
Max Friedrich Gustav von Rümelin, född 15 februari 1861 i Stuttgart, död 22 juli 1931 i Tübingen, var en tysk jurist. Han var son till Gustav von Rümelin och bror till Gustav Rümelin.
| Max von Rümelin | |
 Max von Rümelin, 1908. | |
| Född | 15 februari 1861[1] Stuttgart[2] |
|---|---|
| Död | 30 juli 1931[3] (70 år) Tübingen[4], Tyskland |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Tübingens universitet  |
| Sysselsättning | Jurist[5], universitetslärare |
| Arbetsgivare | Tübingens universitet Bonns universitet |
| Föräldrar | Gustav von Rümelin |
| Släktingar | Gustav Rümelin (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Rümelin blev 1886 juris doktor i Tübingen och privatdocent i Bonn, 1889 extra ordinarie och 1893 ordinarie professor i Halle an der Saale, varifrån han 1895 flyttade till Tübingen som professor i civilrätt med mera.
Bland hans skrifter kan nämnas Das Selbstcontrahiren des Stellvertreters (1888), Der Zufall im Recht (1896), Die Gründe der Schadenszurechnung (1896), Die Verwendung der Causalbegriffe in Straf- und Civilrecht (1900), Zur Lehre von den Schuldversprechen und Schuldanerkenntnissen (1906) samt åtskilliga uppsatser i det av honom jämte andra utgivna "Archiv für die civilistische Praxis", liksom en del akademiska festföredrag av civilrättsligt innehåll. År 1908 utnämndes han till kansler för sitt universitet.
Källor redigera
Noter redigera
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Max Rümelin.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 1 april 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
Tryckta källor redigera
- Rümelin, 3. Max Friedrich Gustav von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)