Wikipedia

Matts Magni Granström

svensk författare, lärare och kantor

Matts Magni Granström, född Magni Mattisson 26 augusti 1878 i Östra Torsås socken, död 16 april 1933 i Alseda socken,[1] var en svensk författare, hembygdsforskare, folkmålsupptecknare, kantor och lärare. Jämte Lisa Bjärbo är Matts Magni Granström Östra Torsås mest framgångsrika författare. Han utgavs på stora bokförlag och recenserades i rikspressen, men har inte blivit ihågkommen efter sin död.

Biografi redigera

Matts Magni Granström föddes i Gertrudstorp i Östra Torsås som son till hemmansägare Peter Mattisson och Anna Larsdotter.[2][3] Vid dopet och vid utflyttningen från Östra Torsås 1903 var han skriven med Magni som enda förnamn.[2][4] Som många andra bondsöner med läshuvud som lästes in på läroverk eller seminarium tog han ett släktnamn, och lade som författare till förnamnet ”Matts”. Han avlade folkskollärarexamen i Växjö 1902 och organist‐ och kantorsexamen i Kalmar samma år.[1][5] Åren 1903–1910 var han organist och folkskollärare i Ormesberga församling.[1][5] Från 1911 till sin död 1933 var har organist och folkskollärare i Alseda församling.[5]

I både Ormesberga och Alseda skapade Matts Magni Granström statsunderstödda folkbibliotek; i Alseda skedde detta på det gamla sockenbibliotekets grund.[1][5] I Alseda bildade han en kyrko‐ och hembygdskör och en föreläsningsförening.[1][5] Under Alsedatiden arbetade han för att bevara folkmål och hembygdskultur, och utgav lyrik och prosa.[1][5] Han dog vid 54 års ålder efter en längre tids sjukdom.[5]

Folkmålsforskning och hembygdsarbete redigera

Granström publicerade en text på Södra Sandsjömålet i Svenska landsmål och svenskt folkliv 1915.[6] Denna uppteckning har bevarat viktig information, som att Södra Sandsjömålet hade den grammatiska kategorin numerus i verbböjningen men inte hade den grammatiska kategorin person i verböjning. På standardsvenska publicerades postumt folklivsuppteckningen ”Soldaten Snyggs levnadshistoria” i Svenska landsmål och svenskt folkliv.[7]

Granström grundade Alseda hembygdsförening 1914 och var dess förste ordförande.[8] Han grundade ett hembygdsmuseum i den medeltida byggnad som kallats Alseda kloster[9][8] eller tiondeboden[5]. Han anlitades som föreläsare på Smålands nations i Uppsala hembygdskurser i Huskvarna 1917.[10]

Skönlitterärt författarskap redigera

Granström utgav en novellsamling och två diktsamlingar.[5] De två huvudtemata i hans diktning är förbindelsen mellan själ och natur,[11] och mellan jaget och hembygdens historia[12].

Av hans obemärkta liv i en Smålandssocken kunde man förledas att antaga, att han vore en isolerad, omodern författare. Så dömde inte den samtida kritiken.[5] Den inflytelserike[13] litteraturkritikern Fredrik Böök menade att Magni Granström vore en ”modern” diktare.[14] Hans diktsamlingar utgavs på det ledande bokförlaget Bonniers, och han delade 1913 Bonniers författarstipendium med författare som Anders Österling och Hjalmar Bergman.[15] Hans böcker recenserades i rikspress och ledande tidskrifter.[16] Han blev dock inte yrkesskribent, utan avslutade sitt författarskap efter några väl mottagna böcker.

Litteraturkritikers omdömen om enskilda verk redigera

Kritiken av Matts Magni Granströms verk blandade lovord med reservationer.

Omdömen om Människan och marken redigera

Novellsamlingen Människan och marken (1912) hade motiv från Alseda.[5] Boken karakteriserades av Fredrik Böök som ”oklar men ingalunda ointressant”[14]. Sven Söderman i Stockholms Dagblad, Gustaf Aldén i Aftonbladet och Nils Edvard Hammarstedt berömde i likartade ordalag boken för att författaren med god observationsförmåga uppfattat allmogens lynne och folklivet i landsbygden.[17]

Visor i byn redigera

Om Granströms första diktsamling Visor i byn (1913) avgav Olof Rabenius omdömet att man ”frapperas av det originella i synen och stilen”, men ”skalden är icke stilsäker”. Granström äger, avslutade Rabenius, ”med sina brister en stor och löftesrik gåva: originaliteten”.[18] Fredrik Böök menade att Visor i byn tydde på ”en begåfning av mindre vanligt omfång och fruktbarhet”, men att mycket i diktsamlingen var ”oklart, konstnärligt ofullgånget”.[14] Bo Bergman var kritisk mot många av Granströms åttiotalistiskt påverkade, ”till poesilöshet förenklade” realistiska dikter.[12] Å andra sidan berömde Bergman de dikter i samlingen som uttrycker känslan av ett samband med det förflutna i hembygden.[12] Det originellaste poetiska uttrycket för denna ”försänkning i det förflutna” fann Bergman i dikten ”Med döda solhvarf till hufvudgärd”,[12] en orimmad modernistisk dikt på fri vers utgiven redan 1911 som fristående dikt[19]. Några andra dikter ur samlingen som först publicerades i Idun 1911 föranledde Iduns redaktion att avgiva omdömet att den debuterande poetens ”sång onekligen är sprungen ur ett starkt personligt temperament”.[20]

Hat och kärlek redigera

I sin recension av Granströms Hat och kärlek (1915) prisade Olof Rabenius hans ”andligt starka och egenartade konst”.[11] Svenska Dagbladets recensent Gunnar Bjurman fann samlingen ”ojämn”: delar av samlingen är god lyrik, skrev Bjurman, och Granströms diktarpersonlighet väcker sympati, men andra delar ger läsaren ringa utbyte.[21] Med Hat och kärlek avslutades författarskapet.

Bortglömd redigera

Trots betydelsefulla litterturkritikers något reserverade lovord tog ej Matts Magni Granström någon plats i litteraturhistorien. Hans verk har ej behandlats i tidningar, tidskrifter eller böcker efter att hans böcker utgavs.

Representativt diktprov redigera

Granströms tidigt publicerade ”Med döda solhvarf till hufvudgärd”, sammanfattar det som Bo Bergman såg som huvudlinjen i Granströms diktning: ett personligt känt samband med hembygdens historia och forntid.


MED DÖDA SOLHVARF TILL HUVUDGÄRD

Jag diktade mig in i grafven
 med hacka och spade
 och ifriga tankar.
 Jag glömde mig själf
 och min egen värld
 för rop som lockade
 djupt i dikten.
Jag sjöng mig fram
 öfver slipade flintor
 och multnade ben,
 och sömnen vek ifrån mina ögon
 för det fjärran ropet.
Jag bröt i seklerna
 med spett och stänger
 och ifriga tankar,
 jag gräfde i åren
 med mull på händerna
 och lyddes och lyddes.
Mina leder värkte,
 min panna var våt,
 och jag skälfde af trötthet.
 Det blef natt och dag
 men ropet sjöng.
Det sjöng mig i dvala
 bland grafvens stenar,
 Jag sjönk i drömmen
 med döda solhvarf
 till hufvudgärd.
Grafvens rop,
 som jag sökt förgäfves,
 går lefvande fram,
 och jag märker hur det är väfdt
 af tusende stämmor.
Men hvar komma de från
 dessa tusende röster
 af gångna släktens
 jubel och ve?
 Jag hör dem så nära,
 jag hör med förfäran:
 de stiga upp
 ur min egen själ.
 (Ur Visor i byn 1913. En något annorlunda version publicerad i Ord och Bild 1911)

Bibliografi redigera

Författarnamnet angavs i några verk som Magni Granström, Mats Granström eller Matts Granström.

Sakprosa redigera

Skönlitteratur redigera

Böcker redigera

  • Människan och marken : noveller. Göteborg: Åhlén & Åkerlund. 1912. Libris 1633944 
  • Visor i byn. Stockholm: Bonnier. 1913. Libris 1633945 
  • Hat och kärlek : Dikter. Stockholm: Bonnier. 1915. Libris 1633943 

Bidrag i böcker redigera

  • ”En gammal småländsk bondgård” i Västra Småland, redaktör Hjalmar Bjurulf, 1936
  • ”Torpar‑Kristina” i Västra Småland, redaktör Hjalmar Bjurulf, 1936

I tidskrifter och tidningar redigera

Prosa redigera
Dikter redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f] J. A. Lundell, Efterskrift i Mats Granström, ”Soldaten Snyggs Levnadshistoria” i Svenska landsmål ock svenskt folkliv, B.30, 1932 häfte 4, häfte 201 från början.
  2. ^ [a b] 1878 års födelse- och dopbok för Östra Torsås församling
  3. ^ Östra Torsås församlingsbok 1896–1900
  4. ^ 1903 års inflyttningsbok för Östra Torsås församling och dess utflyttningsbok för 1903.
  5. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Dödsfall: M. Granström” i Svensk Läraretidning, nummer 18 (2679) 3 maj 1933. Tillgänglig på Projekt Runeberg [1].
  6. ^ Magni Granström, ”Jo, på den tiden”, Svenska folkmål ock svenskt folkliv, häfte 1 1915.
  7. ^ Mats Granström, ”Soldaten Snyggs levnadsteckning”, Svenska folkmål ock svenskt folkliv, häfte 4 1932.
  8. ^ [a b] Angelica Wilhelmsson Ek (12 oktober 2014). ”Alsedaförening firar 100 år” (på svenska). Vetlandaposten. Arkiverad från originalet den 23 september 2019. https://web.archive.org/web/20190923233044/https://www.vetlandaposten.se/article/bildspel-alsedaforening-firar-100-ar/. Läst 24 september 2019. 
  9. ^ Svenska Dagbladet 21 juli 1916 och 8 september 1916.
  10. ^ ”Hembygdskurserna i Huskvarna”, Svenska Dagbladet 26 maj 2017.
  11. ^ [a b] Olof Rabenius, ”Ny svensk lyrik”, Ord och bild, tjugufemte årgången häfte 7, 1916. Tillgänglig på Projekt Runeberg, [2].
  12. ^ [a b c d] B. B—n. (Bo Bergman) (16 december 1913). ”Svensk lyrik” (på svenska). Dagens Nyheter: s. 5. Läst 1 november 2019. 
  13. ^ Göran Hägg, Den svenska litteraturhistorien. Stockholm 1996.
  14. ^ [a b c] Fredrik Böök, ”Ny lyrik”, Svenska Dagbladet 1 december 1913.
  15. ^ "Hufvudstaden: Bonnierska stipendierna" Dalpilen 23 december 1913.
  16. ^ Till exempel Nya Argus (Finland), nummer 3 1914.
  17. ^ ”Människan och marken (förlagsannons)” (på svenska). Svenska Dagbladet: s. 7. 17 maj 1913. Läst 7 november 2019. 
  18. ^ Olof Rabenius, ”Ny svensk lyrik”, Ord och bild, tjugufjärde årgången häfte 4, 1915. Tillgänglig på Projekt Runeberg, [3].
  19. ^ Matts Magni Granström, ”Med döda solhvarf till hufvudgärd”, Ord och Bild, tjugonde årgången, sjunde häftet 1911. [4]
  20. ^ Idun nummer 4 1911 sidan 55.
  21. ^ Gunnar Bjurman, ”Julens diktsamlingar”, Svenska Dagbladet 4 december 1915.

Källor redigera

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Matts_Magni_Granström&oldid=54228022”