Öppna huvudmenyn

Mathilda d'Orozco

svensk kompositör av spanskt ursprung.

Mathilda Valeria Beatrix d'Orozco, även känd som Mathilda Montgomery-Cederhielm, född 14 juni 1796 i Milano, död 19 oktober 1863 i Stora Ekeby, Rytterne, Sverige, var en svensk kompositör av spanskt ursprung.

Mathilda d'Orozco
Mathilda d'Orozco
Mathilda d'Orozco
Tonsättare
Född14 juni 1796
Milano
Död19 oktober 1863 (67 år)
Rytterne, Sverige Sverige
InstrumentHarpa
Matilda Montgomery.

Innehåll

BiografiRedigera

Hon var dotter till den spanske ambassadören i Milano, greve Nicolas Blasco d'Orozco och Sabina Lederer och blev först bortgift med markis Cenami vid det franska hovet, prinsessan Elisa Bonapartes hovstallmästare. Själv var hon också hovfunktionär vid Elisas hov i Lucca som Dame du palais (statsfru).

Efter Cenamis död ingick hon 1817 äktenskap med den svenske översten greve Josias Montgomery-Cederhielm med vilken hon fick fyra barn. Sedan denne avlidit 1825 levde hon ensamstående till 1839 då hon gifte sig med kammarherren, sedermera friherre Carl Alexander Fredrik Gyllenhaal med vilken hon bosatte sig på Ölanda utanför Skara. Efter flytt till Stora Ekeby i Väsmanland tio år senare fortsatte Mathilda Gyllenhaal att umgås i societeten och musicerade, men nu ägnade hon sig även åt trädgårdsarbete och välgörenhet till sin död 1863.

Hon var känd som sångare, musiker (harpspelare vid hovet), skådespelare, författare och tonsättare. Hon tonsatte bland annat dikter av Esaias Tegnér, som hon även framförde för författaren. Denne ansåg att hon "är en aimable och högst naif natur, och ser, ehuru ej längre ung, ännu ut som en bröllopsnatt".[1] Gustaf Lagerbjelke tillägnade henne dikten "L'une et l'autre".

MusikverkRedigera

Hon var berömd och uppskattad för sin sång och sitt ackompanjemang på harpa. Hon komponerade och författade sångtexter samt något på vers och prosa.

Sång och pianoRedigera

  • Axels monolog (text av Esaias Tegnér, tillägnad Charlotte Åkerhielm)
  • Frithiofs lycka (text av Esaias Tegnér)
  • Fogelleken (text av Esaias Tegnér) (Stockholm, 1829)
  • Fyra sånger med accompagnement af Piano forte. (tillägnad Charlotte Åkerhielm, 1829)
    • 1. Stjernsången (Tegner)
    • 2. Wågen (Karl August Nicander)
    • 3. Drömmen till Laura (Beskow)
    • 4. Jag vill ej drömma mer (Beskow)
  • Sånger med accompagnement för Pianoforte(tillägnad Carlotte von Kraemer, 1833)
  • Sånger med accompagnement för Pianoforte (tillägnad Fredrika Bremer, 1834)
    • Säg hvar finns ett enda troget hjerta
    • Echo i Ådalen (Sången i slumrande qväll)
    • Gå ej bort.
  • Fyra sångstycken för piano-forte (1839)
    • Galer slafven (C. C. G.)
    • Romanza (Se averra che l'idol mio)
    • Hambo polska (Se hur det snöar)
    • Hoppet
  • Sånger vid pianoforte (tillägnad dottern Eugenie)
    • Negerflickans klagan
    • Nordens kämpe
    • Den blinda sångarn
    • Duo (Hoppet än med klara strålar)
    • Fyren.
  • Sex sånger vid Piano-Forte (Tillägnad Marie von Stedingk, 1842)
    • Frågan (X.)
    • Indiansk waggvisa (H. H.)
    • Du är borta (M. M.)
    • Den öfvergifna (R. Hjärne)
    • Galloppen
    • Han kommer ej (L. Bn o.)
  • Sveriges främsta Ädling. (text Carl Wilhelm Böttiger, tillägnad Greve M. Brahe, 1845)
  • Barcarolle (1861)
  • Sånger vid Fortepiano (tillägnad Prins Gustaf av Sverige och Norge)
    • Lilla Fogeln
    • Illusionen
    • Den vissnade Blomman
    • Min Philosophi
    • Wikings-sången (Herman Sätherberg)
    • Dryckes-Wisa
    • Afsked från Hemmet (Herman Sätherberg)
  • Fyra sånger vid piano (tillägnad Oscar II)
  • Fyra sånger vid piano-forte (1839)
  • Sju sånger vid piano (1856)
    • Jag följer dig
    • Champagne-ruset (Wilhelm von Braun)
    • Om hundra år (S_dt)
    • "Qvinnoögat" (Wilhelm von Braun)
    • "Till min Dotter!"
    • "Lycklig du!" (L_a)
    • Någonstädes gumman Lenngren säger (E. S_dt)
  • Vid Julbrasan för några år sedan (P. K. L., 1854)
  • Povera Italia mia!.
  • Den bedragna.
  • La Serenata Contadinesca con risporta dalla Finestra
  • Rings Drapa.

PianoverkRedigera

  • Hussar-Marsch, Norstedt & söner, Stockholm, 1854.
  • Svenska arméns Revelje och Tapto (1865)

ÖvrigtRedigera

  • Dikter (1870)

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Eliæson, Åke; Olsson, Bror (1949). Esaias Tegnér: en monografi i bild. Malmö: Allhem. sid. 70. Libris 364522 

LitteraturRedigera

  • Öhrström, Eva (1997). ”Musikalisk salong i den svenska aristokratin: Mathilda Orozco Sveriges Madame de Récamier”. Herrgårdskultur och salongsmiljö / red. Erik Kjellberg (Uppsala : Uppsala univ., Institutionen för musikvetenskap, 1997): sid. 131-142.  Libris 2334283

Externa länkarRedigera