Öppna huvudmenyn

Mathilda Staël von Holstein

var en svensk advokat och feminist

Christina Mathilda Staël von Holstein, född den 30 maj 1876 i Kristianstad, död den 2 november 1953 i Stockholm, var en svensk advokat och feminist. Hon var den andra kvinnan som blev advokat i Sverige, efter Eva Andén.

Mathilda Staël von Holstein
Mathilda Stael von Holstein.jpg
Mathilda Staël von Holstein 1914
Född30 maj 1876[1]
Kristianstad[1]
Död2 november 1953[1]
Engelbrekts församling[1]
NationalitetSverige[2]
SysselsättningAdvokat[1], kommunalpolitiker[1]
Make/makaogift[1]
UtmärkelserIllis Quorum (1946)[1]
Redigera Wikidata

Innehåll

BiografiRedigera

Hon var dotter till överste Axel Staël von Holstein och Cecilia Nordenfeldt och växte upp på Björneborgs Bruk i Värmland. Hon blev 1908 föräldralös med ansvaret för elva syskon och gifte sig aldrig. Hon var korrespondent på advokatbyrå, därefter amanuens och kamrer i Stockholms stads hälsovårdsnämnd. Hon blev juris kandidat. i Stockholm 1918. Hon var också medlem i Fredrika Bremer-förbundet och ordförande i Stockholms kvinnliga studentförening. Hon var Eva Andéns kompanjon 1919-1923. Som advokat arbetade hon mest med familjerätt och fastighetsfrågor. Hon var vice ordförande 1910-1918 för Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm och lade grunden för föreningens arbete för kvinnors rätt i det svenska samhället.

Ett av de största problemen för kvinnor att få utöva statliga ämbeten under denna tid var att lagen formulerade en sökande till sådana anställningar som "svensk man". Justitidepartementet formade år 1919 en kommitté för att utreda och avlägsna detta hinder ur lagen genom en grundlagsändring. Kommitténs ordförande blev Emilia Broomé, den första statliga kommittén med en kvinna som ordförande. Bland kommittéledamöterna fanns också Mathilda Staël von Holstein. Kommitténs arbete resulterade i Behörighetslagen 1923.

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Magnus Ullman, C Mathilda Staël von Holstein, s. 136, Svenskt Biografiskt Lexikon: 20030, läst: 27 mars 2017
  2. ^ Libris, 6 november 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018

Externa länkarRedigera