Öppna huvudmenyn

Behörighetslagen är en historisk svensk lag från 1923 som tillförsäkrade kvinnor rätt till alla offentliga och statliga tjänster. Lagen gjorde dock vissa undantag, som militära befattningar och prästämbeten. Lagen från 1923 trädde i kraft år 1925 och avskaffades år 1945.

Bakgrunden till lagen var en stigande efterfrågan på kvinnor i statlig tjänst och problemen som följde på specialreglerna kring dem. Sedan statliga tjänster började öppnas för kvinnor från 1800-talets mitt hade antalet kvinnliga tjänstemän stigit: 1870 fanns 5000 kvinnliga tjänstemän, och 1890 15000, av vilka nio av tio var anställda inom statlig verksamhet, ofta inom Posten, Telegrafen och olika lärartjänster och som bokhållare, skrivare och biträden vid Järnvägen, Postsparbanken och Riksbanken. Samtidigt uteslöts de som läkare och högre lärartjänster vid statliga institutioner då dessa var förbehållna män: man fortsatte med statliga reformer yrke för yrke, som då staten 1918 öppnade tjänsten som adjunkt och lektor vid statliga läroverk för kvinnor, men sådana enskilda reformer var opraktiska i jämförelse med en allmän lag som en gång för alla kunde göra samtliga yrken tillgängliga för kvinnor direkt.

Ett av de största problemen för kvinnor att få utöva statliga ämbeten under denna tid var att lagen formulerade en sökande till sådana anställningar som "svensk man". Justitidepartementet formade år 1919 en kommitté för att utreda och avlägsna detta hinder ur lagen genom en grundlagsändring. Kommitténs ordförande blev Emilia Broomé, den första statliga kommittén med en kvinna som ordförande. Bland kommittéledamöterna fanns också Mathilda Staël von Holstein. Kommitténs arbete resulterade i Behörighetslagen 1923.

Lagen gav kvinnor tillträde till samtliga statliga tjänster med undantag av präst- och militärtjänster. Reformen hade effekt: mellan 1910 och 1930 fördubblades de kvinnliga tjänstemännens antal i offentlig sektor, från 30.000 till 60.000, och fyrdubblades inom privat sektor, från 10.000 till 40.000.

Kvinnor fick inte rätt att bli präster i Svenska kyrkan förrän 1958 (en ”samvetsklausul” gjorde dock att biskopar inte kunde tvingas prästviga kvinnor – avskaffades 1982). Från 1980 öppnades progressivt de olika militära befattningarna i Sverige även för kvinnor, men fram till 1989 fick de inte delta i stridande förband. De två sista yrken som öppnades för kvinnor var ubåtstjänst och stridspilot 1989.

KällorRedigera

  • Lilla Focus Uppslagsbok (1979)
  • Sundevall, Fia (2011). Det sista manliga yrkesmonopolet: genus och militärt arbete i Sverige 1865-1989. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2011
  • Du Rietz, Anita, Kvinnors entreprenörskap: under 400 år, 1. uppl., Dialogos, Stockholm, 2013

Externa länkarRedigera