Wikipedia

Emilia Broomé

svensk kvinnlig politiker

Emilia Augusta Clementina Broomé, född Lothigius 13 januari 1866 i Jönköping, död 2 juni 1925 i Stockholm,[15] var en svensk politiker.

Emilia Broomé
Född13 januari 1866[1][2][3]
Jönköpings västra församling[1][4], Sverige
Död2 juni 1925[1][5][3] (59 år)
Kungsholms församling[6], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[7]
kartor
Medborgare iSverige[8][9]
Utbildad vidWallinska skolan, [10]
Uppsala universitet, [10]
SysselsättningPolitiker[1][11], rösträttskvinna[11], rösträttsaktivist[11], fredspolitiker[1], kommunalpolitiker[1], samskollärare[1], byråföreståndare[12]
Befattning
Ordförande, Sveriges Kvinnliga Fredsförening (1898–1911)[10]
Ordförande, Stockholmsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (1902–1906)[1]
Styrelseledamot, Centralförbundet för Socialt Arbete (1904–1925)[10]
Ordförande, Svenska hem (1907–1912)[1]
Stadsfullmäktigeledamot, Stockholms stad (1911–1924)[10][13]
Styrelseledamot, Svenska Kvinnors Vänsterförbund (1914–1920)[10]
Ordförande, Svenska Kvinnors Vänsterförbund (1917–1920)[10]
Politiskt parti
Sveriges liberala parti (–)[10]
Frisinnade landsföreningen[10]
BarnBirgit Broomé (f. 1892)[14]
FöräldrarIsak Lothigius
Utmärkelser
Illis Quorum (1916)[10]
Redigera Wikidata

Hon blev 1914 den första kvinnan i Sverige att delta i lagstiftning när hon blev ledamot av lagberedningen.[16] Hon var ledamot av styrelsen för Centralförbundet för Socialt Arbete 1904–1925; byråföreståndare på förbundets sociala upplysningsbyrå 1904–1914 och ordförande i den år 1902 bildade Stockholmsföreningen för kvinnans politiska rösträtt 1902–1906. Hon var även ordförande i Frisinnade kvinnor 1917–1920, satt i Stockholms stadsfullmäktige 1911–1924 (liberal) och ledamot av Stockholms Folkskoledirektion.

Biografi

redigera

Emilia Broomé föddes 1886 i Jönköping som dotter till hovrättsrådet Isak Lothigius och dennes hustru och kusin Emilia Stridbeck. Modern dog två veckor efter dotterns födelse till följd av de komplikationer som uppstod vid förlossningen. På så vis blev det framför allt fadern som uppfostrade henne, vilket han gjorde med liberala politiska och religiösa idéer. Åren 1872–1881 var hon elev vid Jönköpings elementarskola för flickor och hon tog studentexamen vid Wallinska skolan i Stockholm 1883, där hon även lärde känna Sigrid Leijonhufvud. År 1884 tog hon mediko-filosofisk examen vid Uppsala universitet.

I sin barndom hade familjen ofta tillbringat somrarna i Aranäs och det var där hon träffade Erik Ludvig Broomé som hon senare skulle gifta sig med. Paret gifte sig i november 1891 och tillsammans fick de dottern Nanny Birgit Emilia. Redan efter två år dog maken Erik och Emilia blev änka.[16]

Hon startade den första skollovskolonin i Jönköping och blev sedan lärare på Stockholms nya samskola i Stockholm.

År 1897 skrev hon ett "Upprop till Sveriges kvinnor", och år 1898 bildade hon Sveriges kvinnliga fredsförening; hon var dess ordförande 1911 då föreningen uppgick i Svenska fredsförbundet, och hon ingick då i dettas styrelse. Hon deltog i den stora kvinnokonferensen för fred i Haag 1899, där hon samlade 227 899 namnunderskrifter.

Hon var en aktiv medlem i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, (LKPR), och initialt medlem av dess verkställande utskott. Hon beskrivs som diplomatisk, välbalanserad och kunnig och var aktiv som talare och deputationsmedlem. Hon beskrivs som en sammanhållande kraft i tider av spänningar och splittring. Broomé lämnade det verkställande utskottet 1905 när LKPR kom i konflikt med den liberala regeringens hållning att männens rösträtt måste genomföras före kvinnornas. Hon kvarblev dock som vanlig medlem och var fortsatt aktiv fram till rörelsens upplösning.

Emilia Broomé nominerades 1910 i valet till Stockholms stadsfullmäktige, men blev inte vald. Hon nominerades en andra gång i stadsfullmäktigevalet 1911 och blev då invald som ledamot i stadsfullmäktige. Hon blev den första kvinna som satt med i en statlig lagstiftningskommitté som ledamot av lagberedningen från 1914 till 1918, och därmed den första svenska kvinna som deltog i lagstiftningsarbete. Broomé införde Stockholms lärlings- och yrkesskolor. Hon deltog i förarbetet för 1920 års giftermålsbalk (där den gifta kvinnan blev myndig) och 1921 års utredning om likalön.

Hon var ordförande för Frisinnade kvinnor 1917-1920.

Hon blev som första kvinna ordförande för den statliga kommittén och utredningen om kvinnans tillträde till statstjänst, vilken resulterade i behörighetslagen 1923.[17]

Bibliografi

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d e f g h i] H. Rosengren, Emilia A C Broomé (f. Lothigius), s. 449, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17035, läst: 27 mars 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17035, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] FemBios databas, FemBio-ID: 4456, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Jönköpings Kristina (F) C:10 (1866-1879) Bild 11, födelse- och dopbok, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Emilia A C Broomé (f. Lothigius), Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17035, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ Broomé, EMILIA AUGUSTA E., Svenskagravar.se, läs online, läst: 27 mars 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: c9prt0bw031669w, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www2.ub.gu.se .[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c d e f g h i j] Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17035, läst: 16 juni 2020.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b c] Emilia Augusta Clementina Broomé, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: EmiliaBroome, läst: 24 juli 2020.[källa från Wikidata]
  12. ^ Walborg Hedberg & Louise Arosenius, Svenska kvinnor från skilda verksamhetsområden : Biografisk uppslagsbok, 1914, s. 17, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ läs online, gupea.ub.gu.se .[källa från Wikidata]
  14. ^ läs online, www.svd.se , läst: 10 maj 2023.[källa från Wikidata]
  15. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Broomé, Emilia Augusta Clementina
  16. ^ [a b] Emilia Augusta Clementina Broomé, www.skbl.se/sv/artikel/EmiliaBroome , Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Marie Steinrud), hämtad 2021-08-10
  17. ^ Möller Andréewitch, Amelia (2015). Kvinnors rätt till högre statstjänster 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Emilia_Broomé&oldid=55385512”