Maserati A6GCM

	Maserati A6GCM
Grundinformation
Märke	Maserati
Tillverkning	12 st, 1951-1953
Drivlina
Motor	6-cyl radmotor
Drivning	Bakhjulsdrift
Kronologi
Föregångare	Maserati 4CLT
Efterträdare	Maserati 250F

Maserati A6GCM är en formelbil, tillverkad av den italienska biltillverkaren Maserati mellan 1951 och 1953.

Historik

Maserati utvecklade en formelbil utifrån A6GCS med avsikt att tävla i formel 2, men inför säsongen 1952 beslutades att formel 1-VM skulle köras med tvålitersbilar. Maseratis nya bil flyttades därmed upp en klass. Bilen fick en ny motor, med dubbla överliggande kamaxlar och dubbeltändning. Även chassit uppdaterades med bland annat förbättrad bakhjulsupphängning. Bilen var inte särskilt framgångsrik under sitt första år, men till säsongen 1953 kom Gioacchino Colombo till Maserati och under hans ledning infördes en rad förbättringar som gjorde bilen mer konkurrenskraftig.

Tekniska data

Tekniska data	A6GCM
Motor:	Frontmonterad 6-cylindrig radmotor
Cylindervolym:	1988 cm³
Borrning x slaglängd:	75 x 75 mm
Max effekt vid varvtal:	180 hk vid 7 300 v/min
Ventilstyrning:	2 överliggande kamaxlar per cylinderrad, 2 ventiler per cylinder
Kompression:	13,5:1
Förgasare:	3 Weber 40DCO3
Växellåda:	4-växlad manuell
Hjulupphängning fram:	Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar, krängningshämmare
Hjulupphängning bak:	Stel bakaxel, längsgående bladfjädrar
Bromsar:	Hydrauliska trumbromsar
Chassi & kaross:	Fackverksram med aluminiumkaross
Hjulbas:	231 cm
Torrvikt:	550 kg
Toppfart:	250 km/h

Tävlingsresulat

Säsongen 1952 blev en lärotid för Maserati. Bästa resultat blev en andraplats för José Froilán González i Italiens Grand Prix. I förarmästerskapet slutade González på nionde plats.

Säsongen 1953 blev betydligt bättre. Juan Manuel Fangio tog märkets första formel 1-seger i Italiens Grand Prix. Fangio slutade tvåa i förarmästerskapet, med González på sjätte plats.

Källor

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Maserati A6GCM.
Bilder & media