Öppna huvudmenyn
F1 chequered flag.svg

Formel 1-VM 1953 hade nio deltävlingar som kördes under perioden 18 januari-13 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1953 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av italienaren Alberto Ascari i Ferrari.


F1-regler i korthet 1953
MotorÖverladdad 500 cc
Sug 2 000 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fyra bästa poängen från de nio loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Innehåll

VinnareRedigera

Grand Prix 1953Redigera

Grand Prix utanför VM 1953Redigera

Grand Prix/Race Datum Bana Vinnande
förare
Vinnande
stall
Vinnande
tillverkare
  Buenos Aires Grand Prix 1 februari Buenos Aires   Giuseppe Farina Ferrari
  Syrakusas Grand Prix 22 mars Syrakusa   Emmanuel de Graffenried Enrico Platé Maserati
  Paus Grand Prix 6 april Pau   Alberto Ascari Ferrari
  Lavant Cup 6 april Goodwood   Emmanuel de Graffenried Emmanuel de Graffenried Maserati
  Glover Throphy 6 april Goodwood   Ken Wharton BRM
  Bordeauxs Grand Prix 3 maj Bordeaux   Alberto Ascari Ferrari
  Daily Express International Trophy 9 maj Silverstone   Mike Hawthorn Ferrari
  Neapels Grand Prix 10 maj Posillipo   Giuseppe Farina Ferrari
  Ulster Trophy 16 maj Dundrod   Mike Hawthorn Ferrari
  Frontières Grand Prix 24 maj Chimay   Maurice Trintignant Gordini
  Coronation Trophy 25 maj Crystal Palace   Tony Rolt R R C Walker Racing Team Connaught-Lea Francis
  Snetterton Coronation Trophy 30 maj Snetterton   Tony Rolt R R C Walker Racing Team Connaught-Lea Francis
  Albis Grand Prix 31 maj Albi   Louis Rosier Ecurie Rosier Ferrari
  Eifelrennen 31 maj Nürburgring   Emmanuel de Graffenried Emmanuel de Graffenried Maserati
  Rouen-les-Essarts Grand Prix 28 juni Rouen-les-Essarts   Giuseppe Farina Ferrari
  Crystal Palace Trophy 11 juli Crystal Palace   Tony Rolt R R C Walker Racing Team Connaught-Lea Francis
  Avusrennen 12 juli Avus   Jacques Swaters Ecurie Francorchamps Ferrari
  United States Air Force Trophy 25 juli Snetterton   Tony Rolt R R C Walker Racing Team Connaught-Lea Francis
  Circuit du Lac 26 juli Aix-les-Bains   Élie Bayol Élie Bayol OSCA
  Bristol F2 Race 3 augusti Thruxton   Tony Rolt R R C Walker Racing Team Connaught-Lea Francis
  Mid-Chesire F2 Race 8 augusti Oulton Park   Tony Rolt R R C Walker Racing Team Connaught-Lea Francis
  Sables d'Olonnes Grand Prix 9 augusti Sables d'Olonnes   Louis Rosier Ecurie Rosier Ferrari
  Newcastle Journal Trophy 15 augusti Charterhall   Ken Wharton Ken Wharton Cooper-Bristol
  Cadours Grand Prix 30 augusti Cadours   Maurice Trintignant Gordini
  Redex Trophy 12 september Snetterton   Eric Thompson R R C Walker Racing Team Connaught-Lea Francis
  London Trophy 19 september Crystal Palace   Stirling Moss Cooper Cooper-Alta
  Modenas Grand Prix 20 september Modena   Juan Manuel Fangio Maserati
  Madgwick Cup 28 september Goodwood   Roy Salvadori Connaught Connaught-Lea Francis
  Joe Fry Memorial Trophy 2 oktober Castle Combe   Bob Gerard Bob Gerard Cooper-Bristol
  Curtis Trophy 17 oktober Snetterton   Bob Gerard Bob Sorenson Cooper-Bristol

Stall, nummer och förare 1953Redigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
3-L Racing Team (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 62   Spider Webb, USA
  Johnny Thomson, USA
  Jackie Holmes, USA
A E Dean (Kuzma-Offenhauser)[1] 51   Bob Sweikert, USA
Arthur Legat (Veritas) 36   Arthur Legat, Belgien
Atlantic Stable (Cooper-Alta)[2] 20   Peter Whitehead, Storbritannien
Autosport Team Wolfgang Seidel (Veritas) 22   Wolfgang Seidel, Tyskland
Bessie Lee Paoli (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 16   Art Cross, USA
Bob Estes (Watson-Offenhauser)[1] 38   Don Freeland, USA
Bob Gerard (Cooper-Bristol) 17, 38   Bob Gerard, Storbritannien
Bruce Bromme (Bromme-Offenhauser)[1] 29   Bob Scott, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 48   Jimmy Daywalt, USA
Connaught-Francis 10, 14, 42   Prince Bira, Thailand
11, 16, 24, 28   Kenneth McAlpine, Storbritannien
12, 15, 22 26, 50   Roy Salvadori, Storbritannien
20   Jack Fairman, Storbritannien
34   Stirling Moss, Storbritannien
Cooper (Cooper-Alta & Cooper-Bristol) 19, 28, 36   Stirling Moss, Storbritannien
20   Alan Brown, Storbritannien
22   John Barber, Storbritannien
24   Adolfo Schwelm Cruz, Argentina
Ecurie Belge (Connaught-Francis) 12, 26 30, 48   Johnny Claes, Belgien
40   André Pilette, Belgien
Ecurie Ecosse (Connaught-Francis) 15   Ian Stewart, Storbritannien
Ecurie Ecosse (Cooper-Bristol) 18   Jimmy Stewart, Storbritannien
Ecurie Espadon (Ferrari) 34   Kurt Adolff, Tyskland
38   Peter Hirt, Schweiz
40   Max de Terra, Schweiz
Ecurie Francorchamps (Ferrari) 2, 18, 42   Jacques Swaters, Belgien
44   Charles de Tornaco, Belgien
Ecurie Rosier (Ferrari) 9, 10, 20, 32, 44, 64   Louis Rosier, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 3   Sam Hanks, USA
  Duane Carter, USA
Élie Bayol (Osca) 22, 34   Élie Bayol, Frankrike
Emmanuel de Graffenried (Maserati) 17, 30, 31, 42, 46, 58   Emmanuel de Graffenried, Schweiz
EMW-BMW 35   Edgar Barth, Tyskland
Enrico Platé (Maserati) 18   Emmanuel de Graffenried, Schweiz
Equipe Anglaise (Cooper-Bristol) 38, 46   Alan Brown, Storbritannien
39   Helmut Glöckler, Tyskland
Ernest L Ruiz (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 2   Jim Rathmann, USA
  Eddie Johnson, USA
Erwin Bauer (Veritas) 32   Erwin Bauer, Tyskland
Escuderia Bandeirantes (Maserati) 4   Chico Landi, Brasilien
Eugene A Casaroll (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 23   Walt Faulkner, USA
  Johnny Mantz, USA
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 7   Paul Russo, USA
41   Gene Hartley, USA
Ferrari 1, 2, 4, 5, 10, 46   Alberto Ascari, Italien
1, 2, 4, 7, 8, 12, 14, 28   Luigi Villoresi, Italien
2, 6, 12, 14, 24   Nino Farina, Italien
3, 8, 14, 16, 26   Mike Hawthorn, Storbritannien
10   Umberto Maglioli, Italien
12   Piero Carini, Italien
Georges Berger (Simca-Gordini-Gordini) 34   Georges Berger, Belgien
Gordini 2, 9, 6, 16, 30   Jean Behra, Frankrike
4, 8, 10,18, 24, 28, 29, 36   Maurice Trintignant, Frankrike
6, 11, 20, 28, 38   Harry Schell, USA
8, 22, 40   Roberto Mières, Argentina
26   Robert Manzon, Frankrike
32   Carlos Menditéguy, Argentina
34   Pablo Birger, Argentina
38, 40, 44   Fred Wacker, USA
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 59   Fred Agabashian, USA
  Paul Russo, USA
Greifzu (Reif-BMW) 36   Rudolf Krause, Tyskland
H A Chapman (Stevens-Offenhauser)[1] 12   Ernie McCoy, USA
HMW-Alta 1, 14, 16, 22, 26, 38   Lance Macklin, Storbritannien
2, 26, 28, 36   Peter Collins, Storbritannien
3   Duncan Hamilton, Storbritannien
4   Jack Fairman, Storbritannien
14, 24   Paul Frère, Belgien
16, 30   Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
18   Albert Scherrer, Schweiz
  John Fitch, USA
Hans Herrmann (Veritas) 31   Hans Herrmann, Tyskland
Hans Stuck (AFM-Bristol) 21, 48   Hans Stuck, Österrike
Hart Fullerton (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 22   Marshall Teague, USA
Heck-BMW 37   Ernst Klodwig, Tyskland
Helmut Niedermayr (AFM-BMW) 28   Theo Fitzau, Tyskland
Howard Keck Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 14   Bill Vukovich, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[1] 97, 98   Chuck Stevenson, USA
98   Tony Bettenhausen, USA
  Gene Hartley, USA
J S Belond (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 21   Johnnie Parsons, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 5   Jack McGrath, USA
Jean Marcenac (Kurtis Kraft-Novi)[1] 9   Duke Nalon, USA
John L McDaniel (Schroeder-Offenhauser)[1] 8   Jimmy Bryan, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 55   Jerry Hoyt, USA
  Chuck Stevenson, USA
  Andy Linden, USA
Karl-Günther Bechem (AFM-BMW) 41   Karl-Günther Bechem, Tyskland
Ken Wharton (Cooper-Bristol) 16, 20, 30, 32, 40   Ken Wharton, Storbritannien
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 73   Carl Scarborough, USA
  Bob Scott, USA
Lee Elkins (Turner-Offenhauser) 83   Mike Nazaruk, USA
Louis Chiron (Osca) 12, 27, 32   Louis Chiron, Monaco
M A Walker (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 92   Rodger Ward, USA
  Andy Linden, USA
  Duke Dinsmore, USA
Maserati 2, 4, 5, 6, 12, 18, 23, 30, 32, 50   Juan Manuel Fangio, Argentina
2, 4, 6, 14, 16, 20, 24   José Froilán González, Argentina
6   Johnny Claes, Belgien
6, 7, 16, 24, 25, 30, 32, 52   Felice Bonetto, Italien
8   Oscar Gálvez, Argentina
8, 22, 26, 28, 36, 54   Onofre Marimón, Argentina
34   Hermann Lang, Tyskland
56   Sergio Mantovani, Italien
  Luigi Musso, Italien
Milano (Maserati) 42   Chico Landi, Brasilien
44   Prince Bira, Thailand
Murrell Belanger (Lesovsky-Offenhauser)[1] 4   Duane Carter, USA
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 99   Cal Niday, USA
Osca 34   Élie Bayol, Frankrike
Oswald Karch (Veritas) 26   Oswald Karch, Tyskland
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 53   Jimmy Davies, USA
Peter Schmidt (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 77   Pat Flaherty, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[1] 88   Manny Ayulo, USA
R J Chase (Cooper-Bristol) 19   Alan Brown, Storbritannien
R N Sabourin (Del Roy-Offenhauser[1] 56   Johnny Thomson, USA
R R C Walker (Connaught-Francis) 14   Tony Rolt, Storbritannien
Ray Crawford (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 49   Bill Holland, USA
  Jim Rathmann, USA
Rodney Nuckey (Cooper-Bristol) 40   Rodney Nuckey, Storbritannien
Rotary Engineering Corp (Stevens-Offenhauser)[1] 32   Andy Linden, USA
Theo Helfrich (Veritas) 24   Theo Helfrich, Tyskland
Tony Crook (Cooper-Bristol) 22   Tony Crook, Storbritannien
Veritas 30   Ernst Loof, Tyskland
Willi Heeks (Veritas) 23   Willi Heeks, Tyskland

Slutställning förare 1953Redigera

Inofficiell slutställning konstruktörer 1953Redigera

Endast de fyra bästa poängen från de nio loppen för den första bilen räknade.

Placering


Konstruktör Poäng


1   Ferrari 32
2   Maserati 26
3   Gordini 4

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] Deltog endast i Indianapolis 1953.
  2. ^ [a b c] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkarRedigera

SäsongerRedigera