Martin Olsen Tranmæl, född 27 juni 1879 i Melhus, död 1 juli 1967 i Oslo, var en norsk radikal socialistisk politiker. Under andra världskriget levde han i exil i Sverige.

Martin Tranmæl
Martin Tranmæl.jpg
Född27 juni 1879[1][2]
MelhusNorge
Död1 juli 1967 (88 år)
Oslo
BegravdVår Frelsers gravlund
MedborgarskapNorge
SysselsättningPolitiker, redaktör, journalist
BefattningPartisekreterare (1918–1921)[3]
Stortingsledamot
Stortingets mandatperiod 1925–1927 (1925–1927)[4]
Politiskt partiArbeiderpartiet
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

År 1896 blev Tranmæl medlem i en fackförening och 1899 var han en av grundarna av tidningen Ny Tid i Trondheim som blev partiorgan för Arbeiderpartiet. Tranmæl arbetade före första världskriget i USA, bland annat som målare. Även om han var aktiv i reformistiska American Federation of Labor (AFL) deltog han vid det syndikalistiska Industrial Workers of the Worlds grundande, vars idéer om självstyre, arbetarmakt och generalstrejk han under lång tid fortsatte att påverkas av.[5]

Efter hemkomsten till Norge engagerade han sig åter i Arbeiderpartiet och blev ledare för partiets vänsterflygel. Tranmæl förordade anslutningen till Komintern men också utträdet 1923 varpå Arbeiderpartiet anslöt sig till socialdemokratin. Tranmæl satt i Stortinget 1925-1927 och satt med i Norska Nobelkommittén 1938-1963. Tranmæl har också blivit känd för sitt stöd till Willy Brandt då denne var politisk flykting i Norge och Sverige.

ReferenserRedigera

  1. ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, omnämnd som: Martin Olsen Tranmæl, Norsk biografisk leksikon-id: Martin_Tranmæl, läs online, läst: 9 oktober 2017, (Källa från Wikidata)
  2. ^ Vilhelm Haffner, Stortinget og statsrådet : 1915-1945. B. 1 : Biografier : med tillegg til Tallak Lindstøl: Stortinget og Statsraadet 1814-1914, 1949, s. 722, läs online, (Källa från Wikidata)
  3. ^ Store norske leksikon, 1978, läs onlineläs online, (Källa från Wikidata)
  4. ^ Vilhelm Haffner, Stortinget og statsrådet : 1915-1945. B. 2 : De enkelte storting, 1949, s. 127, läs online, (Källa från Wikidata)
  5. ^ Claesson, Alf (1981). Syndikalism förr och nu. Federativs förlag. sid. ss. 24–25. ISBN 91-85016-77-2 

Externa länkarRedigera