Wikipedia

Marmoralka

amerikansk fågelart
För släktet Brachyramphus, se marmoralkor

Marmoralka[2] (Brachyramphus marmoratus) är en hotad nordamerikansk fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar.[3] Unikt för familjen häckar den långt från kusten i träd.

Marmoralka
Status i världen: Starkt hotad[1]
Marmoralka i vinterdräkt.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljAlkor
Alcidae
SläkteBrachyramphus
ArtMarmoralka
B. marmoratus
Vetenskapligt namn
§ Brachyramphus marmoratus
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning
Marmoralkans utbredningsområde.

Utseende redigera

Marmoralkan är en satt alka med en kroppslängd på 25 cm. I häckningsdräkt är den mörkbrun ovan, undertill kraftigt fläckad. Vinterdräkten är istället svartvit, där ovansidan är grå med vita skapularer och undersidan vit med mörka teckningar på bröstsidan. På huvudet syns mörka örontäckare och en vitaktig ögonring. Ungfågeln liknar den adulta i vinterdräkt, men har mörkare skapularer och är mörkfläckad under.[1]

 
Marmoralka i häckningsdräkt.

Liknande brunalkan är ljusare och har vita yttre stjärtpennor och kortare näbb. I vinterdräkt är ansiktet vitare. Vidare syns vita spetsar på armpennorna och ett nästan fullständigt bröstband.[1]

Mycket lika långnäbbad marmoralka, tidigare behandlad som en underart, har just längre näbb, men också vit ögonring samt är större och 20 % tyngre. I häckningsdräkt är strupen blek och fjällmönstret är svagare. I vinterdräkt saknar den det vita halsbandet som marmoralkan har.

Utbredning och systematik redigera

Marmoralkan förekommer från västra Aleuterna och Alaska till centrala Kalifornien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare behandlades dock långnäbbad marmoralka som underart till marmoralka, men genetiska studier har visat att den står närmare brunalka.[4]

Levnadssätt redigera

Marmoralkan häckar unikt i träd i gammal skog upp till 60 km inåt land, men i norra delen av utbredningsområdet också på marken.[5][6][7][8][9][10] Häckningssäsongen sträcker sig från mars till september i Kalifornien, april–september i British Columbia och maj–september i Alaska.[9]

Födan består av sill, tobisfiskar och andra små stimfiskar, vintertid även ryggradslösa djur.[6][9] Den födosöker nära kusten i skyddade vatten, laguner och ibland i insjöar.[11][12][6][7][13] Den rör sig normalt korta sträckor upp till 30 km för att hitta föda,[7][9], i undatagsfall upp till 250 km.[14] Den ses oftast fördosöka i par.[9] Individer i norra delen av utbredningsområdet kan röra sig söderut vintertid, troligen orsakat av födotillgång.[9]

 
Unge marmoralka.

Status redigera

Marmoralkan är fortfarande en vanlig art med ett bestånd på mellan 240 000 och 280 000 vuxna individer, men tros minska mycket kraftigt i antal, framför allt i södra delen av utbredningsområdet. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad. Marmoralkan är utsatt för en lång rad hot aom förlust av boplatser genom skogsavverkning, oljeutsläpp och störningar från människan. Den fastnar också i fiskenät och tillgången på föda minskar till följd av utfiskning och klimatförändringar.[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2020 Brachyramphus marmoratus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Friesen, V. L., Piatt, J. F., & Baker, A. J. (1996). Evidence from allozymes and cytochrome b sequences for a new species of alcid: the Long-billed Murrelet. Condor 98: 681-690.
  5. ^ Piatt, J. F.; Ford, R. G. 1993. Distribution and abundance of Marbled Murrelets in Alaska. Condor 95: 662-669.
  6. ^ [a b c] Gaston, A. J.; Jones, I. L. 1998. The Auks. Oxford University Press, Oxford.
  7. ^ [a b c] Burger, A. E. 2002. Conservation assessment of Marbled Murrelets in British Columbia: review of the biology, populations, habitat associations, and conservation. Technical Report Series No. 387. Canadian Wildlife Service, Pacific and Yukon Region, Delta, B.C.
  8. ^ McShane, C., T. Hamer, H. Carter, G. Swartzman, V. Friesen, D. Ainley, R. Tressler, K. Nelson, A. Burger, L. Spear, T. Monagen, R. Martin, L. Henkel, K. Prindle, C. Strong, and J. Keany. 2004. Evaluation report for the 5-year status review of the Marbled Murrelet in Washington, Oregon, and California Arkiverad 27 juli 2021 hämtat från the Wayback Machine.. Unpublished report. prepared for U.S. Fish and Wildlife Service, Region 1. Portland Oregon. EDAW, Inc, Seattle, WA.
  9. ^ [a b c d e f] Piatt, J. F., Kuletz, K. J., Burger, A. E., Hatch, S. A., Friesen, V. L., Birt, T. P., Arimitsu, M. L., Drew, G. S., Harding, A. M. A. and Bixler, K. S. 2006. Status Review of the Marbled Murrelet (Brachyramphus marmoratus) in Alaska and British Columbia. Open-File Report 2006-1387. U.S. Geological Survey.
  10. ^ Barbaree, B.A., S.K. Nelson, B.D. Dugger, D.D. Roby, H.R. Carter, D.L. Whitworth, Newman, S.H. 2014. Nesting ecology of Marbled Murrelets at a remote mainland fjord in Southeast Alaska. Condor 116: 173-184.
  11. ^ Carter, H. R. 1986. Year-round use of coastal lakes by Marbled Murrelets. Condor 88: 473-477
  12. ^ Hunt, G. L. 1995. Oceanographic processes and marine productivity in waters offshore of Marbled Murrelet breeding habitat. In: Ralph, C.J. (ed.), Ecology and conservation of the Marbled Murelet, pp. 219-222. U.S. Forest Service, Albany, California.
  13. ^ Hébert, P. N.; Golightly, R. T. 2008. At-sea distribution and movements of nesting and non-nesting Marbled Murrelets Brachyramphus marmoratus in northern California. Marine Ornithology 36(2): 99-105.
  14. ^ Whitworth, D.L., Nelson, S.K., Newman, S.H., Van Vliet, G.B. & Smith, W. 2000. Foraging distances of radiomarked Marbled Murrelets from inland areas in southeast Alaska. Condor 102: 452–456.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Marmoralka&oldid=52071586”