Marianne Toyoko Rasmuson, född Essén 2 oktober 1921 i Tokyo,[2] är en svensk genetiker och professor emerita[3] i genetik vid Umeå universitet,[4] samt ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.[5]

Marianne Rasmuson
FöddMarianne Toyoko Essén
2 oktober 1921[1] (102 år)
Tokyo prefektur, Japan
Medborgare iSverige
Utbildad vidUmeå universitet
SysselsättningGenetiker[1]
ArbetsgivareUmeå universitet
MakeBertil Rasmuson
(g. 1945–2002, döden)
BarnSvante Rasmuson (f. 1955)
FöräldrarRütger Essén
Ingeborg Essén
SläktingarThure Essén (syskon)
Bengt Essén (syskon)
Utmärkelser
Oscarspriset (1965)
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Marianne Rasmuson föddes i Tokyo, där hennes far Rütger Essén var chargé d'affaires 1920–1921.[2][6] Hennes mor, Ingeborg Nordström, var översättare och förlagsredaktör. Hon var syster till Bengt Essén.[7]

Rasmuson studerade naturvetenskapliga ämnen vid Stockholms högskola och blev filosofie licentiat 1948 samt filosofie doktor 1955. Samma år blev hon docent vid Uppsala universitet, där hon från 1964 var forskardocent. Från 1969 var hon biträdande professor i genetik vid den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet, där hon var professor mellan 1979 och 1987.

Under sin karriär studerade Rasmuson under Gert Bonnier, tillsammans med sin make Bertil Rasmuson och Claes Ramel. Tillsammans lade de grunden för forskningsfältet Drosophila-genetik i Sverige.[8]

Rasmuson blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1980[9] och mottog Oscarspriset 1965.[10]

Rasmuson har även återkommande skrivit artiklar i Svenska Dagbladet, bland annat om håravfall och pandemier.[11][12]

Rasmus var från 1945 gift med Bertil Rasmuson, som avled 2002. Bland makarnas sex barn märks professor Torgny Rasmuson, professor Åsa Rasmuson-Lestander och Svante Rasmuson.[13]

Bibliografi (urval)

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] The International Who's Who of Women 2006, Routledge, oktober 2005, ISBN 978-1-85743-325-8.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1985. Norstedt. 1984. sid. 913. ISBN 978-91-1-843222-4. Läst 18 oktober 2021 
  3. ^ Vem är det: svensk biografisk handbok. 1997. Norstedt. 1996. sid. 927. ISBN 978-91-1-960852-9. Läst 18 oktober 2021 
  4. ^ ”100-åringen: ”Känner ibland att man inte hör hemma i den här tiden””. Västerbottens-Kuriren. 30 september 2021. https://www.vk.se/2021-09-30/100-aringen-kanner-ibland-att-man-inte-hor-hemma-i-den-har-tiden. Läst 18 oktober 2021. 
  5. ^ Marianne RasmusonKungliga Vetenskapsakademiens webbplats
  6. ^ Elensky, Torbjörn (4 januari 2013). ”Kuslig inblick i extremismens dystra drömmar | Torbjörn Elensky”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/21c8accf-91b0-34b7-b20c-8e39d3d6c510/kuslig-inblick-i-extremismens-dystra-drommar. Läst 21 juni 2024. 
  7. ^ ”Till minne: Bengt Essén”. Dagens Nyheter. 1 september 2020. https://www.dn.se/familj/till-minne-bengt-essen/. Läst 21 juni 2024. 
  8. ^ Andersson Escher, Stefan; Bächli, Gerhard; Saura, Anssi & Viljoen, Frans (2005). The Drosophilidae (Diptera) of Fennoscandia and Denmark. BRILL. sid. 328. ISBN 9-047-41468-3 
  9. ^ ”Professor Emeritus Marianne Rasmuson 100 år”. Umeå universitet. https://www.umu.se/institutionen-for-molekylarbiologi/marianne-rasmuson-100-ar/. Läst 18 oktober 2021. 
  10. ^ ”Oscarspriset”. Uppsala universitet. https://www.uu.se/om-uu/akademiska-traditioner/priser-och-utmarkelser/oscarspriset. Läst 21 juni 2024. 
  11. ^ Rasmuson, Marianne (27 januari 2024). ”Snart kan flintskallen vara ett minne blott | Marianne Rasmuson”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/kE5bzA/snart-kan-flintskallen-vara-ett-minne-blott. Läst 21 juni 2024. 
  12. ^ Rasmuson, Marianne (30 juni 2022). ”Framtidens pandemier har urgamla rötter | Marianne Rasmuson”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/Qy6b0V/framtidens-pandemier-har-urgamla-rotter. Läst 21 juni 2024. 
  13. ^ ”Bertil Rasmuson: Professor i genetik”. Dagens Nyheter. 9 april 2002. https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-bertil-rasmuson-professor-i-genetik/. Läst 3 december 2018.