Maoriuggleskärra[1] (Aegotheles novazelandiae) är en utdöd fågel i familjen uggleskärror som tidigare förekom i Nya Zeeland.[2]

Maoriuggleskärra
Förhistorisk
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUggleskärrfåglar
Aegotheliformes
FamiljUggleskärror
Aegothelidae
SläkteAegotheles
ArtMaoriuggleskärra
A. novazelandiae
Vetenskapligt namn
§ Aegotheles novazealandiae
Auktor(Scarlett, 1968)

Utseende och levnadssätt redigera

Maoriuggleskärran var både den största och med en vikt på 150-200 gram även den tyngsta uggleskärra som någonsin levt.[3] Den hade kraftiga fötter och långa ben, vilket tyder på att den olikt sina släktingar var marklevande.[3] Vingarna var jämförelsevis korta, men bröstbenet var inte tillbakabildat, vilket tyder på att fågeln trots allt kunde flyga, om än omständligt.[4] Dess lämningar har ofta hittats i spillningen av den likaledes utdöda skrattugglan (Sceloglaux albifacies) som därför antas ha varit en betydande predator för uggleskärran.[3]

Tidigare förekomst och utdöende redigera

Arten verkar ha varit vida utbredd på både Sydön och Nordön före människans ankomst.[3] Den försvann innan européerna kom till ögruppen runt 1200-talet och har inte heller återfunnits i maoriernas kökkenmöddingar, troligen till följd av dess relativt lilla storlek och dess nattlevande vanor.[3] Datering med kol 14-metoden visar att arten var på nedgång redan innan de polynesiska bosättningarna.[5] En teori är att den påverkades av svartråttan som tros ha kommit till öarna med vinddrivna obemannade farkoster.[3]

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  3. ^ [a b c d e f] Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X 
  4. ^ Rich, P. V. & Scarlett, R. J. 1977. Another look at Megaegotheles , a large owlet–nightjar from New Zealand. Emu 77(1): 1–8.
  5. ^ Holdaway, R. N., Jones, M. D. & Athfield, N. R. B. 2002. Late Holocene extinction of the New Zealand owletnightjar Aegotheles novaezealandiae. Journal of the Royal Society of New Zealand 32(4): 653–667.

Externa länkar redigera