Maskulinitet

beteckning för manliga roller
(Omdirigerad från Manlighet)

Maskulinitet eller manlighet är beteenden, egenskaper och attityder som anses vara eller är utmärkande för män. Vad som betraktas som maskulint eller manligt är beroende på kulturell kontext och varierar över tid. Manlighet avser såväl biologiska eller medfödda beteenden, egenskaper och attityder som kan upptäckas och förstås genom vetenskapliga metoder, som socialt konstruerad manlighet, som formats av normer, värderingar och förväntningar.[1]

Maskulinitet
Herakles i grekisk mytologi anses synonymt med apollonisk maskulinitet.

Positiv maskulinitet kan betecknas som virilitet.[2][3] Den kvinnliga motsvarigheten är femininitet eller kvlnnlighet.

Idén om maskulinitet har kritiserats för att vara otydlig och för att överdriva betydelsen av över- och underordning. Andra har menat att tankarna om femininitet och maskulinitet är heteronormativa och att de tvingar in en mycket olikartad grupp i ett tankemönster som inte ursprungligen stämmer med verkligheten.[4]

Teori redigera

Graden av uppfattad maskulinitet kan variera och kan därför beskrivas som exempelvis "mer maskulin", "mest maskulin". Dess motsats återfinns vanligen i uttryck som "omanligt" eller "feminint". En synonym som ligger ordet maskulinitet nära är virilitet (från latinets vir, som betyder man). Föreställningen om manlighet förändras över tid och är beroende av förändringar i samhället (se exempelvis könsroll och social konstruktion).[5]

Maskulinitet har traditionellt uppfattats som motsats till det som är kvinnligt, i några samhällen med androgynitet som mellanting. I forntidens skriftliga kulturer ingick manligt/kvinnligt i ett dualt klassifikationssystem, där motsatsparen fördes till samma klass som andra motsatspar (ljus/mörker, dag/natt, liv/död). Det finns flera likheter mellan olika historiska kulturers klassifikationssystem, vilket kan bero på kulturlån och spridning. Claude Lévi-Strauss har också anfört att en del egenskaper som förts samman i samma klasser uttrycker biologiska förhållanden, och de skulle av den orsaken vara globala.

Social jämställdhet mellan könen har ännu inte existerat i något samhälle.[6] Många kulturer hänför till maskuliniteten egenskaper som stark, ren, torr, samt lägesbeskrivningar som över, framtill och högersida. En särskild vikt har i de flesta, för att inte säga alla, kulturer fästs vid mannens alstringförmåga (av såväl barn som andliga eller fysiska ting) i deras föreställning om maskulinitet.[7] Maskulinitet har vidare uppfattats som det högre förnuftet, varigenom mannen ansetts vara av naturen överordnad. Tankegången finns hos Aristoteles och ekar hos tänkare som påverkats av honom.[8]

Forskningshistorik redigera

 
Bild föreställande Davidstatyns hand (skulpterad av Michelangelo).

Efter att maskuliniteten främst betraktats utifrån alstringförmågan, dominerades synen på maskulinitet från ungefär 1940-talet av att denna, enligt psykoanalytiska principer, konstituerades av manliga förebilder. Frånvaron av manliga förebilder, ansåg psykoanalysens företrädare, skulle leda till en svag könsidentitet och försvåra nära relationer med det motsatta könet. Denna uppfattning är numera nära nog vederlagd.[9] Med en biologisk och evolutionsvetenskaplig utgångspunkt tillskrivs den manliga identiteten vanligen egenskaper som hör samman med social dominans, såsom kamp mot andra män om sexualpartner, våldsbenägenhet och statusmedvetenhet. Män som äger dessa egenskaper i hög grad kallas ofta alfahannar. Synsättet problematiseras av att det finns flickor som är socialt dominanta. Genusforskare som Patricia H. Hawley har mot det evolutionsvetenskapliga synsättet påvisat att exempelvis aggressivitet och kamp för att erhålla social status också kännetecknar kvinnor.[10]

Under 1980-talet och 1990-talet utvecklades den vetenskapliga studien av maskulinitet mycket snabbt i USA, där akademiska kurser som erbjöds studenter ökade från 30 till över 300 stycken.[11] Till följd av utvecklingen började studier genomföras som intersektionellt studerade manligheten i samband med olika former av social diskriminering. Den teoretiska inriktningen tog till sig feministiska modeller för sina studier, såsom teorier kring den sociala konstruktionen av kön.[12]

Ett banbrytande steg i mansforskningen togs 1995 när Raewyn Connell i dennes Masculinity[13] uppställde en distinktion mellan hegemonisk maskulinitet och underordnade maskuliniteter. Hegemonisk maskulinitet definieras som för manligheten normativa praktiker som underordnar kvinnor, och som enligt Connell endast ett fåtal män har.[14] Övriga män kännetecknas beroende på roll i det hegemoniska systemet mer eller mindre av maskulinitet. Sådan maskulin hegemoni kom att påpekas av dem som förklarade genussystem som historiskt framväxta företeelser och som också kritiserade hegemonin.[4]

Teorier om maskuliniteter som sociala konstruktioner har tagits upp inom kriminologin. Med teorin om hegemonisk maskulinitet har kriminologer som kritiserar genussystemet kunnat förklara att män är överrepresenterade inom brottsstatistiken. Tidiga sådana verk under början av 1990-talet kunde belägga att en del uttryck för aggressivitet kan hänföras till hegemonisk maskulinitet.[4]

Maskulinitet kan å andra sidan sättas i relation till det biologiska könet. Så kan det talas om en maskulin (eller feminin) könsidentitet hos intersexuella, maskulinitet hos transsexuella och transvestiter,[15] eller maskulinitet uppmätt med hormoner (företrädesvis då manliga könshormoner).[16][17] Det anses att testosteron är en grundförutsättning att kunna utveckla manliga egenskaper.[18] I tester har en hög nivå av testosteron kopplats samman med kvinnors tendens att dras till mer maskulint kodade män och hos män en motsvarande dragning till mer feminint kodade kvinnor.[19]

I samhällsdebatten redigera

Fördjupning: Virilitet och Toxisk maskulinitet

Genom historien har manligt beteende omgärdats av olika önskemål eller krav. Enligt en mer traditionell och äldre syn skiljer sig kvinnor och män åt på grundläggande vis, något som lett till olika könsroller och förväntan på beteende hos de olika könen. Den manliga kraften (se virilitet) har setts som typisk för det maskulina, och denna har förknippats med ett utåtriktat och företagsamt beteende. I ett samhälle där mannens muskulära övertag kan utnyttjas – inklusive vid militära konflikter eller i ett samhälle med auktoritärt styre – ses manlig styrka som positiv. I moderna, tjänste- och kommunikationstäta miljöer är denna traditionella manlighet betydligt mindre betydelsefull.

Maskulinitet och mäns allmänna beteende har på senare år ofta lyfts som problem i samband med diskussioner om våld och jämlikhet.[20] Vissa beteenden som anses vanligare hos män har getts namn som mansplaining (att en man förklarar något för en kvinna, i tron att hon är mindre vetande[21]) och "killgissning" (en man anses oftare än en kvinna påstå något, även när han inte är helt säker[21]). I samband med den andra, tredje och fjärde vågens feminism har man debatterat fenomen som svartsjuka, sexuella trakasserier, stalking, misogyni, våldtäkter och våld i partnerrelationer,[22] ofta utifrån manligt beteende och kvinnliga offer för detta. Inom den iberoamerikanska världen har man myntat begreppet machismo, för ett traditionell manlighet som inte respekterar kvinnor som jämställda individer.[23]

Ett antal negativa beteenden som anses typiska för män har placerats inom det uppmärksammade men också ifrågasatta samlingsbegreppet toxisk maskulinitet.[22] Detta begrepp syns i debatten allt oftare, som komplettering eller ersättning till "patriarkatet" som allmän orsak till olika samhällsproblem.[24] På samma sätt har negativt beteende som påstås känneteckna en del kvinnor – inte minst gentemot andra kvinnor – på senare år samlats inom begreppet toxisk femininitet.[25][20] I det sistnämnda fallet kan det utgå från en kvinnlig tendens att begränsa andra kvinnors handlingsfrihet.[26]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Boschini, Anne; Buren, Astri; Persson, Mats (2013). ”Är kön en social konstruktion?”. Ekonomisk Debatt (Nationalekonomiska Föreningen) Årgång 41 (5): sid. 37-44. 
  2. ^ ”Definition - Masculine” (på engelska). Merriam-Webster. https://www.merriam-webster.com/dictionary/masculine. Läst 19 februari 2022. 
  3. ^ ”Definition - Masculinity” (på engelska). The free dictionary by Farlex. https://www.thefreedictionary.com/masculinity. Läst 19 februari 2022. 
  4. ^ [a b c] Connell, Robert W., and James W. Messerschmidt. "Hegemonic masculinity rethinking the concept." Gender & society 19.6 (2005): 829-859.
  5. ^ Reeser, Todd (2010). Masculinities in Theory: An Introduction. John Wiley and Sons. sid. 1–3. ISBN 1444358537. http://books.google.co.uk/books?id=YMnn8Zf0heoC&dq=reeser+masculinities+in+theory&source=gbs_navlinks_s 
  6. ^ Se exv. Asta Ekenvall, Manligt och kvinnligt. Idéhistoriska studier, Skara 1992, s. 10-21
  7. ^ Asta Ekenvall, Manligt och kvinnligt, Skara 1992, s. 73-104
  8. ^ Asta Ekenvall, Manligt och kvinnligt, Skara 1992, s. 167, 175
  9. ^ Joseph H. Pleck, Masculinity Ideology: Its Impact on Adolescent Males' Heterosexual Relationships, Journal of Social Issues. Vol. 49. No. .?. 1993, pp. 11-29
  10. ^ Hawley, Patricia H., Todd D. Little, and Noel A. Card. "The myth of the alpha male: A new look at dominance-related beliefs and behaviors among adolescent males and females." International Journal of Behavioral Development 32.1 (2008): 76-88.
  11. ^ Bradley, Rolla M. (2008). Masculinity and Self Perception of Men Identified as Informal Leaders. ProQuest. sid. 9. ISBN 0549473998. http://books.google.co.uk/books?id=8MiVG4T2_eYC&dq=gurian+masculinity&source=gbs_navlinks_s 
  12. ^ Flood, Michael (2007). International Encyclopaedia of Menand Masculinities. Routledge. sid. Viii. ISBN 0415333431. http://books.google.co.uk/books?id=EUON2SYps-QC&dq=academic+masculinity&source=gbs_navlinks_s 
  13. ^ Marcus Priftis, "Kriminellt belastad mansmytologi", SvD UnderStrecket 5 december 2014
  14. ^ ”Forskning om män och maskulinitet”. 22 april 2019. https://testosteron-tillskott.se/. Läst 14 december 2022. 
  15. ^ Stoller, Robert J. Sex and gender: The development of masculinity and femininity. Karnac Books, 1994.
  16. ^ Sandberg, D. E., et al. "Endocrine disruptors and children's sex‐dimorphic behaviour." Apmis 109.S103 (2001): S506-S507.
  17. ^ Van Dongen, Stefan. "Fluctuating asymmetry and masculinity/femininity in humans: a meta-analysis." Archives of sexual behavior 41.6 (2012): 1453-1460.
  18. ^ Ernst Robert Almgren (19 juni 2018). ”Varför testosteron är livsavgörande för män - del fyra i testosteron-serien”. Maskulint.se. https://maskulint.se/om-manlighet/testo4/. Läst 29 oktober 2023. 
  19. ^ ”Testosteronet påverkar sexuella preferenser hos båda könen”. www.dagensmedicin.se. 18 september 2008. https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/urologi/testosteronet-paverkar-sexuella-preferenser-hos-bada-konen/. Läst 29 oktober 2023. 
  20. ^ [a b] Warkander, Philip (30 mars 2022). ”Männens problem är på riktigt – ändå hånas de”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/philip-warkander/mannens-problem-ar-pa-riktigt-anda-hanas-de/. Läst 29 oktober 2023. 
  21. ^ [a b] Anderling, Elsa (10 juli 2017). ”Guide: så hanterar du killgissningen”. veckorevyn.com. https://veckorevyn.com/nyheter/livsstil/guide-sa-hanterar-du-killgissningen/. Läst 29 oktober 2023. 
  22. ^ [a b] Heberlein, Ann (28 maj 2023). ”Maskulin sexualitet mer tragisk än toxisk”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/LlLMyR/maskulin-sexualitet-mer-tragisk-an-toxisk. Läst 29 oktober 2023. 
  23. ^ ”machismo - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/machismo. Läst 29 oktober 2023. 
  24. ^ Strömbäck Ekelund, Jesper (31 maj 2023). ”Män kan verkligen vara riktiga djur”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/kultur/bocker/man-kan-verkligen--vara-riktiga-djur/. Läst 29 oktober 2023. 
  25. ^ Karin Pihl (1 april 2022). ”Därför pratar ingen om ”toxisk femininitet””. gp.se. https://www.gp.se/1.69077909. Läst 29 oktober 2023. 
  26. ^ Strong, Rebecca (26 juni 2022). ”Identifying and Overcoming Toxic Femininity” (på engelska). Healthline. https://www.healthline.com/health/mental-health/toxic-femininity. Läst 29 oktober 2023. 

Externa länkar redigera