Mandarinmes

asiatisk fågel i familjen mesar

Mandarinmes[2] (Pardaliparus venustulus) är en liten mes som är endemisk för Kina.[3]

Mandarinmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Yellow-bellied Tit (Pardaliparus venustulus) (8077149502).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläktePardaliparus
ArtMandarinmes
P. venustulus
Vetenskapligt namn
§ Pardaliparus venustulus
Auktor(Swinhoe, 1870)
Synonymer
  • Periparus venustulus
  • Parus venustulus
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Mandarinmesen är en liten (10 cm) mes med stort huvud och mycket kort stjärt. Den är en av få mesar som uppvisar tydliga skillnader mellan könen och har dessutom olika dräkter under året.[4]

Hanen har svart huvud med smal vit kindfläck och en lång och smal, vit fläck i nacken. Ovansidan är gråblå uppblandat med svart, mot övergumpen silverfärgad. Stjärten är svart med vita stjärtkanter. De svarta vingarna har två rader med vita fläckar som formar vingband. Tertialerna är vitspetsade och de inre vingpennorna gulkantade, vilket formar en vingpanel på sittande fågel. I häckningsdräkt har den en svart haklapp med inslag av gult i mitten vintertid. Undersidan är gul, på flankerna mer olivfärgad.[4]

Honan och ungfågeln är mattare, saknar den svarta haklappen och är mer blågrå eller olivgrå än svart på huvudet. De kan förväxlas med unga svartmesar som ofta har en gul anstrykning undertill, men dessa är aldrig så gula som mandarinmesarna och saknar det vita inslaget i stjärten.[4]

LätenRedigera

Mandarinmesen har en rad olika läten, bland annat nasala "dzee dzee dzee" och titlika "sip-eeh sip zee-zee-zeh". Även ljusa "si-si-si-si-si" hörs, liksom tunna och mjuka "sit-oo". Sången är en gäll en- eller tvåstavig ton som upprepas två till fem gånger, ibland metallisk, ibland mer elektrisk eller läspande. Den påminner ibland om svartmesens, men är fylligare och mer kraftfull.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln återfinns i blandskog i östra, centrala och södra Kina,[5] närmare bestämt från nordöstra Hebei söderut till södra Gansu, centrala och östra Sichuan och nordöstra Yunnan samt från västra Hubei söderut till nordvästra Guangxi och österut till södra Anhui, centrala Hunan, norra Jiangxi och norra Guangdong.[6] Vintertid ses den även i kustnära områden från Jiangsu söderut till södra Guangdong.[6] Nu och då förekommer även invasioner in i Korea.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

 
Mandarinmesens utbredningsområde, där grönt betecknar förekomst är året runt, rött endast vintertid.

SläktestillhörighetRedigera

Tidigare fördes arterna i släktet Pardaliparus till svartmesarna i Periparus och vissa gör det fortfarande.[5] Författarna bakom nyligen gjorda genetiska studier rekommenderar dock att arten tillsammans med palawanmes och praktmes bryts ut till ett eget släktet.[7] De flesta taxonomiska auktoriteter har följt dessa rekommendationer.

LevnadssättRedigera

Mandarinmesen hittas i subtropiska löv- och barrskogar på mellan 350 och 3050 meters höjd. Födan är dåligt känd, men tros bestå av små ryggradslösa djur, larver och frön. Den har noterats lagra föda. Fågeln häckar åtminstone i maj och juni. Den bygger ett bo av mossa, löv, växtfibrer, ull och djurhår som den placerar i en naturlig hålighet. Arten är stannfågel och höjdledsflyttare som rör sig till lägre nivåer från november till april.[6]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[4]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pardaliparus venustulus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  4. ^ [a b c d e] Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  6. ^ [a b c d] Gosler, A. & Clement, P. (2019). Yellow-bellied Tit (Pardaliparus venustulus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59875 6 januari 2019).
  7. ^ Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.

Externa länkarRedigera