Wikipedia

Mästersångare

Mästersångare[2] (Curruca crassirostris) är en fågel i familjen sylvior inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i östra Medelhavsområdet från Slovenien och vidare österut till Pakistan. Tillfälligt uppträder den norr om utbredningsområdet, med bland annat två fynd i Norge. Tidigare behandlades den och västligare herdesångaren som en och samma art. Arten ökar i antal, varför IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Mästersångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Mästersångare fotograferad i Uzbekistan
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteCurruca
ArtMästersångare
C. crassirostris
Vetenskapligt namn
§ Curruca crassirostris
AuktorCretzschmar,1827
Synonymer
  • Sylvia hortensis crassirostris
  • Medelhavssångare
  • Östlig mästersångare
  • Sylvia crassirostris

Utseende redigera

Mästersångaren är en stor sylviasångare med en kroppslängd på 15–16,6 cm. Den har lång svart stjärt med yttre vita stjärtpennor, mörkgrå till svart hjässa, svarta ögontäckare, grå rygg och vingovansida, vit strupe och smutsvitt bröst med svagt beigetonade kroppssidor.Den adulta fågeln har ljust öga.[4]

Den är mycket lik herdesångaren och går inte att skilja från denna utan sång eller längre närstudier. Mästersångaren har dock något svartare och prydligare avgränsad hätta, gråare ovansida, vitare undersida och alltid mörkt mitt på undre stjärttäckarna vilket ger ett fläckig utseende. Näbben är också generellt lite kraftigare och längre, med hos hanar mer och tydligare tecknat blåvitt längst in på näbben.[4]

Läten redigera

Mästersångaren gör skäl för sitt namn med en utdragen, ljudlig och mycket varierad sång med fylliga toner, inte helt olik sydnäktergal, exempelvis "try try try schivy schivy, ju-ju-ju-bru-tri-yh". Den skiljer sig markant från nära släktingen herdesångarens avsevärt kortare och enklare sång. Locklätet är ett smackande "täck" och varningslätet ett ljudligt och snabbt upprepat smattrande "trrr", båda i stort sett identiska till herdesångarens motsvarande läten.[4]

Utbredning och systematik redigera

Mästersångaren är en flyttfågel som häckar i södra Europa, sydvästra Asien och i norra Afrika. Den övervintrar i östra Afrika i Sudan, Etiopien och Eritrea och i södra Asien från Iran till Indien.[5]

 
Mästersångare som ringmärks på ett fågelobservatorium i Jerusalem.

Arten delas vanligen in i tre underarter med följande utbredning:[6][3]

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) föreslås en annan underartsindelning, där underarten balchanica inkluderas i nominatformen.[7] Sedan 2022 följer svenska BirdLife Sverige dessa rekommendationer.[8]

Uppträdande utanför utbredningsområdet redigera

Mästersångaren har påträffats som tillfällig gäst i Storbritannien och två gånger i Norge 2004 och 2006, båda gånger i dåvarande Sør-Trøndelag.[9][10]

Artstatus redigera

Tidigare behandlades den som underart till västliga arten herdesångare (Curruca hortensis), då med det svenska trivialnamnet mästersångare. Dessa behandlas idag som två skilda arter, baserat på genetiska, utseendemässiga och framför allt lätesmässiga skillnader.[11]

Släktskap redigera

Mästersångaren närmaste släkting är förutom herdesångare arabsångaren (C. leucomelaena), och den är även nära besläktad med sorgsångare (C. lugens) och jemensångare (C. buryi) som tidigare placerades i släktet Parisoma. Tillsammans med gruppen av ärtsångare utgör den en distinkt klad. Arterna inom kladen verkar vid en första anblick inte så lika men har alla framträdande vita hakor, saknar brunröda områden på vingarna och har ofta mörka huvudsidor.[11][12]

Släktestillhörighet redigera

Arten placeras traditionellt i släktet Sylvia. Genetiska studier visar dock att Sylvia består av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan.[12] Sedan 2020 delar BirdLife Sverige[13] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)[3] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid mästersångare förs till Curruca. Även den andra dominerande taxonomiska auktoriteteten eBird/Clements följde efter 2021.[6]

Ekologi redigera

Mästersångaren trivs i samma typ av miljö som herdesångaren, det vill säga lövskog eller buskmark med inslag av träd. Den är även likt herdesångaren rätt skygg och svårsedd. Arten häckar i träd eller i en tät buske.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Curruca crassirostris . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 10 december 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 306-307. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  6. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  7. ^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575 
  8. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  9. ^ Tarsiger.com Fynd av mästersångare i Västpalearktis
  10. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 192. ISBN 978-84-941892-9-6 
  11. ^ [a b] Helbig, A. J. (2001). Phylogeny and biogeography of the genus Sylvia, in: Shirihai, Hadoram: Sylvia warblers, s:24-29. Princeton University Press, Princeton, N.J. ISBN 0-691-08833-0
  12. ^ [a b] Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  13. ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mästersångare&oldid=50218200”