Lavatrut
Lavatrut[2] (Leucophaeus fuliginosus) är världens mest sällsynta måsfågel som enbart häckar i Galápagosöarna.[3]
| Lavatrut Status i världen: Sårbar[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Måsfåglar Laridae |
| Släkte | Leucophaeus |
| Art | Lavatrut L. fuliginosus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leucophaeus fuliginosus | |
| Auktor | (Gould, 1841) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
 | |
Utseende redigera
Lavatruten är en medelstor mås, 51–55 centimeter och 380 gram i vikt. Den är omisskännlig med sin mycket mörka askgrå fjäderdräkt, mörkast på vingar och blekast på buk och undergump. Huvudet är märkbart mörkare med vita ögonlock, svart näbb och rödfärgad på munnens insida. Även benen är svarta.[4]
Utbredning och status redigera
Lavatruten förekommer enbart på Galápagosöarna där den är vida spridd. Trots att lavatruten troligen inte minskar kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN den som sårbar dels på grund av att populationen är så liten (900–1 200 individer), dels på grund av ett antal möjliga hot. Ett problem är att den är som allra vanligast förekommande i tre hamnar som inte ingår i de skyddade områdena på Galápagosöarna[1]
Släktestillhörighet redigera
Länge placerades merparten av måsarna och trutarna i släktet Larus. Genetiska studier[5][6] visar dock att arterna i Larus inte är varandras närmaste släktingar. Pons m.fl. (2005) föreslog att Larus bryts upp i ett antal mindre släkten, varvid lavatruten placerades i Leucophaeus. Amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) följde rekommendationerna i juli 2007. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU)[7] liksom Sveriges ornitologiska förenings taxonomikommitté[8] (SOF) valde dock initialt att behålla arterna urskilda i Leucophaeus i Larus eftersom studier inte visar på några osteologiska skillnader släktena emellan.[9] Efter att även de världsledande auktoriteterna Clements m.fl.[3] och International Ornithological Congress IOC[10] erkände Leucophaeus följde även SOF (då under namnet BirdLife Sverige) efter 2017.[11] BirdLife International inkluderar dock fortfarande Leucophaeus i Larus.[1]
Ekologi redigera
Häckning redigera
Olikt de flesta måsarter häckar lavatruten inte i kolonier, endast undantagsvis närmare varandra än 100 meter. De är mycket territoriella och försvarar sitt lilla revir på 70 meter i diameter. Lavatruten häckar på marken, gärna i skydd av växtlighet och nära lugnt vatten. Den lägger två olivfärgade och välkamouflerade ägg som den ruvar i 32 dagar. Efter 55 dagar lämnar ungarna boet, men föräldrarna fortsätter att ta hand om dem ytterligare flera veckor. Potentiella bopredatorer är jorduggla, praktfregattfågel, andra lavatrutar eller introducerade däggdjur.[12]
Föda redigera
Lavatruten är liksom de flesta måsar allätare som gärna plundrar fågelbon, men fångar också fisk, skaldjur, ödleungar, sköldpaddor och iguanor. De äter också moderkakan från en sjölejon som just fött ungar.[12]
Referenser redigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Larus fuliginosus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-27
- ^ BirdLife International (2016) Species factsheet: Larus fuliginosus. Hämtad 2016-03-05 från [1].
- ^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
- ^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
- ^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649.
- ^ Chu, P. C. 1998. A phylogeny of the gulls (Aves: La rinae) inferred from osteological and integumentary charac ters. Cladistics 14: 1–43.
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
- ^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12. ISSN 0042-2649. https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2018/10/Tk_Rapport_8-long-version.pdf. Läst 15 februari 2017.
- ^ [a b] del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew; Sargatal, Jordi, reds (1996). Handbook of Birds of the World, volume 3: Hoatzin to Auks. Barcelona, Spain: Lynx Edicions. sid. 618. ISBN 84-87334-20-2
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör lavatrut.
Wikispecies har information om lavatrut.- Läten på xeno-canto.org
