Lausitz

Lausitz (högsorbiska: Łužica, lågsorbiska: Łužyca, latin och engelska: Lusatia, polska: Łużyce, tjeckiska: Lužice) är en historisk region mellan floderna Bóbr, Kwisa och Elbe i Centraleuropa. Enligt dagens administrativa gränser omfattar regionen delar av de tyska förbundsländerna Brandenburg och Sachsen, samt mindre delar av Nedre Schlesiens vojvodskap i sydvästra Polen och mindre områden i norra Tjeckien.

Lausitz indelas historiskt i två delar:

Niederlausitz (lågsorbiska: Dolna Łužyca) i norr, dit även Spreewald (lågsorbiska: Błota) hör, och
Oberlausitz (högsorbiska: Hornja Łužica) i söder.

Historia redigera

Under medeltiden användes begreppet Lausitz endast om Niederlausitz, som fick sitt namn efter de sorbiska eller vendiska lusaterna. Området erövrades av Tysk-romerska riket i slutet av 930-talet. År 1034 blev Lausitz riksfurstendöme, och omkring 1370 införlivades det med Karl IV:s böhmiska arvland.

Oberlausitz beboddes från 600-talet av milzenerna som var slaver. Markgrevarna av Meissen införlivade området med Tyska riket i slutet av 900-talet. Det kallades då Gau Milska eller Land Budissen (efter borgen Bautzen). År 1158 överlämnade Fredrik I landet till Böhmen, och en omfattande tysk bosättning i området startade, i samband med Ostsiedlung-epoken.

Vid freden i Prag 1635 avträddes Lausitz till Kurfurstendömet Sachsen. År 1815 kom Niederlausitz och större delen av Oberlausitz under preussiskt styre genom Wienkongressen.^[1]

Befolkning redigera

Den västslaviska folkgruppen sorber utgör en officiellt erkänd regional minoritetsgrupp i Lausitz. Ungefär 20 000 personer som bor i Brandenburg och ungefär 40 000 personer som bor i Sachsen räknas till gruppen, varav mellan 20 000 och 40 000 uppskattas tala sorbiska.

Städer redigera

Den största staden i området är Cottbus (lågsorbiska: Chóśebuz) med cirka 103 000 invånare. Historiskt var Luckau (lågsorbiska: Łuków) Niederlausitz huvudstad, och Bautzen (högsorbiska: Budyšin) Oberlausitz huvudstad.

Andra städer i Lausitz är bland andra: