Inkatärna

fågelart i familjen måsfåglar
(Omdirigerad från Larosterna inca)

Inkatärna[2] (Larosterna inca) är en fåtalig och unik tärna som förekommer i västra Sydamerika.[3]

Inkatärna
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
SläkteLarosterna
ArtInkatärna
L. inca
Vetenskapligt namn
§ Larosterna inca
Auktor(Lesson, 1827)
Utbredning

Utseende redigera

Inkatärnan är en omisskännlig medelstor tärna, cirka 41 centimeter i längd. Kroppen är mörkgrå, näbb och fötter är orangeröda och utifrån mungiporna syns en praktfull vit mustasch. Ungfåglarna är bruna överlag och saknar mustaschen och kan därmed förväxlas med en noddy.

 

Utbredning och systematik redigera

Fågeln återfinns utmed Stillahavskusten från norra Peru (Lobos de Tierra) söderut till centrala Chile (åtminstone till Aconcaguafloden och Conconöarna).[4][5] Den ses även sällsynt norrut till Ecuador och har tillfälligt observerats i Colombia och Panama.[1]

Inkatärna placeras som enda art i släktet Larosterna. Trots sitt avvikande utseende är den relativt djupt inbäddad bland tärnorna, systerart till en grupp med tärnor i Sterna, Thalasseus och Chlidonias.[6]

Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Ekologi redigera

Fågeln häckar på öar nära kusten och på kustnära klippor. Vanligtvis placeras boet i användningsbara sprickor, grottor och håligheter, ibland i ett oanvänt bo av humboldtpingvinen (Spheniscus humboldti). Den lägger ett till två ägg som ruvas i fyra veckor och ungarna lämnar boet efter sju veckor.[1]

 
Par inkatärna med ungfågel.

Inkatärnan dyker ofta i stora flockar efter ansjovisfisken anchoveta, simpor och fiskarten Odontesthes regia. Den kan också inta lämningar från sjölejon och fiskebåtar.[1]

Status och hot redigera

Inkatärnan är en relativt fåtalig tärna som dessutom minskar i antal. Det gör att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som nära hotad.[1] Världspopulationen uppskattas till 150.000 individer.[1] Varför arten minskar är oklart. Före guanoindustrins utveckling ska de ha varit mycket vanligare[7], men de är samtidigt anpassningsbara och kan till och med häcka i övergivna byggnader. Möjligen kan utfiskning av anchoveta (Engraulis ringens) eller predation från katter och råttor på deras häckningsplatser påverka populationsstorleken respektive häckningsframgång.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2012 Larosterna inca Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 5 januari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ Gochfeld, M. & Burger, J. (2018). Inca Tern (Larosterna inca). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54055 9 november 2018).
  5. ^ Simeone, A., Luna-Jorquera, G., Bernal, M., Garthe, S., Sepúlveda, F., Villablanca, R., Ellenberg, U., Contreras, M., Muñoz, J. & Ponce, T. (2003) Breeding distribution and abundance of seabirds on islands off northcentral Chile. Rev. Chilena Hist. Nat. 76(2): 323–333.
  6. ^ Bridge, E.S., A.W. Jones, and A.J. Baker (2005), A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution, Mol. Phylogenet. Evol. 35, 459-469.
  7. ^ Coker, R. C. 1919. Habits and economic relations of the guano birds of Peru. Proceedings of the United States National Museum 56: 449-511.

Externa länkar redigera

[1]

  1. ^ ”YouTube”. www.youtube.com. https://www.youtube.com/. Läst 17 februari 2020.