Landåtervinning
Landåtervinning är en åtgärd för att öka mängden odlingsbar mark eller skapa områden för byggnation. Det sker vanligen genom invallning och torrläggning av havsbottnar, men även torrläggning av våtmarker och sjöar räknas som landåtervinning.
Längs skyddade låglänta kuster och marskområden kan områden utökas genom naturlig tillväxt, som ofta hjälps på traven av människan. Man kan till exempel bygga vallar och gräva diken och kanaler för att leda bort vatten eller valla in stora områden som i Nederländerna där en fjärdedel av landet ligger under havsytan. På 1930-talet byggde man till exempel den trettio kilometer långa skyddsvallen Afsluitdijk för att avskära viken Zuiderzee från Nordsjön och öka landytan. Större delen av provinsen Flevoland ligger på gammal havsbotten.[1]
Områden som ligger under havsytan, som till exempel Söderfjärden i Österbotten i Finland, måste ständigt dräneras med hjälp av pumpar för att inte översvämmas.[2]
Landåtervinning har länge använts för att bygga ut städer som till exempel i Singapore och Hongkong och i Köpenhamn i Danmark har bostadsområden byggts på utfylld mark som har skapats av jord från stadens byggprojekt.[3] Den konstgjorda ön Lynetteholmen, som planeras utanför Köpenhamn, skall skapas på samma sätt.
Se även redigera
Källor redigera
- ^ ”Flevoland, The Netherlands” (på engelska). https://www.amsterdam.info/netherlands/provinces/flevoland/. Läst 25 juni 2022.
- ^ ”Söderfjärdens historia”. http://www.soderfjarden.fi/historia/. Läst 25 juni 2022.
- ^ ”Flytande städer kan lösa framtida utmaningar för världens storstäder”. https://www.cowi.se/insights/flytande-stader-kan-losa-framtida-utmaningar-for-varldens-storstader-. Läst 15 juni 2022.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Landåtervinning.
