Wikipedia

Lancelot Hogben

brittisk zoolog

Lancelot Hogben, född den 9 december 1895 i Portsmouth, England, död den 22 augusti 1975 i Wrexham, Wales, var en brittisk experimentell zoolog, professor och författare av populärvetenskaplig litteratur. Han forskade inom bl. a. genetik och medicinsk statistik samt rörande färgväxling hos djur. Han var professor i Birmingham 1941-1961.

Lancelot Hogben
Född9 december 1895[1][2][3]
Portsmouth
Död22 augusti 1975[1][2][3] (79 år)
Wrexham, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidTrinity College, Cambridge
Woodside High School
SysselsättningMatematiker, zoolog, författare, statistiker, genetiker, språkvetare
Befattning
Regius Professor of Natural History (1937–1941)
ArbetsgivareLondon School of Economics and Political Science
Universitetet i Birmingham
University of Cape Town
Edinburghs universitet
MakaEnid Charles
Utmärkelser
Keithmedaljen (1933)
Croonian Medal and Lecture (1942)
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

I sitt arbete utvecklade han den afrikanska klogrodan (Xenopus laevis) som en modellorganism för biologisk forskning i sin tidiga karriär, attackerade rashygienrörelsen mitt i sin karriär och populariserade böcker om vetenskap, matematik och språk i sin senare karriär.[4][5][6][7][8][9][10]

Biografi redigera

Hogben föräldrar var metodister.[11] Han började 1907 på Tottenham County School i London, hans familj hade flyttat till Stoke Newington där hans mor hade vuxit upp, och fortsatte som läkarstudent att studera fysiologi vid Trinity College, Cambridge, [5] där han tog sin examen 1915. Han hade förvärvat socialistiska övertygelser, ändrat namnet på universitetets Fabian Society till Socialist Society och fortsatte att vara aktiv medlem av Independent Labour Party. Senare i livet föredrog han att beskriva sig själv som "vetenskaplig humanist".[12]

Under första världskriget var han pacifist och gick med i Quakers.[11] Han arbetade i sex månader med Röda korset i Frankrike, under Friends' War Victims Relief Service och sedan Friends' Ambulance Unit, men när han återvände till Cambridge fängslades han 1916 i Wormwood Scrubs som vapenvägrare. Hans hälsa kollapsade emellertid och han släpptes fri 1917.[11]

Hogben gifte sig 1918 med matematikern, statistikern, socialisten och feministen Enid Charles från Denbigh med vilken han fick två söner och två döttrar.[5]

På 1950-talet bosatte sig Hogben i Glyn Ceiriog i norra Wales, där han köpte ett hus. Det årtiondet bröt hans äktenskap med Enid samman. Paret separerade 1953 och skilde sig 1957. Senare samma år gifte sig Hogben med (Mary) Jane Roberts (född Evans), änka och pensionerad skolrektor. Han dog på krigsminnessjukhuset på Wrexham[5] 1975 och kremerades på närliggande Pentre Bychan.[13] Han var ateist.[14]

Karriär redigera

Efter ett års konvalescens fick han tjänst som föreläsande vid Londons universitet men flyttade 1922 till University of Edinburgh och dess Animal Breeding Research Department. År 1923 valdes han till fellow i Royal Society of Edinburgh. Hans förslagsställare var James Hartley Ashworth, James Cossar Ewart, Francis Albert Eley Crew och John Stephenson. Han vann Sällskapets Keithpris för perioden 1933–1935.[15]

Hogben flyttade därpå till McGill University och 1927 fick han en lärostol för zoologi vid University of Cape Town. Han arbetade där med endokrinologi, studerade kameleontegenskaper hos klogrodan. Han upptäckte att grodans vuxna färg berodde på dess tidiga miljö. Vilda grodor blev brungröna, medan grodor uppvuxna i en mörk miljö blev svarta och i en ljus miljö ljusfärgade. Hogbens teori var att grodans förmåga att utveckla skillnader i färg var relaterad till hypofysen. Efter att ha tagit bort hypofysen blev grodorna vita oavsett miljö.[16]

Grodorna utvecklade också en bieffekt som Hogben försökte motverka genom att injicera grodorna med hypofysextrakt från en oxe. Han noterade också att honor av klogrodor fick ägglossning inom några timmar efter att ha injicerats med extraktet. På detta sätt upptäckte Hogben av en tillfällighet ett mänskligt graviditetstest. Han visste att oxextraktet kemiskt liknade mänskliga kolioniskt gonadotropin (HCG), ett hormon som frigörs av gravida kvinnor. Han bekräftade detta med att grodhonor, när de injiceras med urin från en gravid kvinna också fick ägglossning inom några timmar.[16]

Hogben tyckte att arbetet i Sydafrika var attraktivt, men hans antipati mot landets raspolitik drev honom att lämna landet. År 1930 flyttade han till London School of Economics, till en lärostol för socialbiologi. Där fortsatte han att utveckla Hogbens Graviditetstest. Tidigare graviditetstester krävde flera dagar för att utföra och resulterade i dödsfall hos möss eller kaniner. Hogbens graviditetstest tog timmar och kunde utföras utan att grodorna skadades, som kunde återanvändas för framtida tester. Det blev internationellt det största graviditetstestet för omkring femton år, från mitten av 1930-talet till slutet av 1940-talet.[16]

Hogben blev ledamot av Royal Society 1936.[11]

Den socialbiologiska positionen vid London School of Economics finansierades av Rockefeller Foundation och när den drog tillbaka finansieringen flyttade Hogben till Aberdeen och blev Regius professor i naturhistoria vid University of Aberdeen 1937. Han tilldelades Neillpriset, och en guldmedalj, för sitt arbete inom matematisk genetik.[12]

Hogbens påstående att ha upptäckt Xenopus graviditetstest ifrågasattes av två sydafrikanska forskare, Hillel Shapiro och Harry Zwarenstein. Själva graviditetstestet upptäcktes av dessa och deras resultat och rapport hade publicerats i stor utsträckning i medicinska tidskrifter och textböcker[17] i Sydafrika[18] och Storbritannien.

Inspirerad av exemplet med The Outline of History av H. G. Wells började Hogben arbeta med böcker som utformats för att popularisera matematik och vetenskap för allmänheten. Hogben producerade två bästsäljande verk av populärvetenskap, Mathematics for the Million (1936) och Science for the Citizen (1938). Matematik för miljoner mottog brett beröm, med H. G. Brunnar omdöme att "Matematik för miljonen” är en stor bok, en bok av förstklassig betydelse".[19] Boken lovordades också av Albert Einstein, Bertrand Russell och Julian Huxley.[19][20] Matematik för miljonen omtrycktes efter Hogbens död.[20]

Böcker på svenska redigera

Utmärkelser och hedersbetygelser redigera

[Redigera Wikidata]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hermann von Heineman, 23 juli 2021.

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Lancelot Thomas Hogben, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Lancelot Hogben, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Sarkar, S. (1996). ”Lancelot Hogben, 1895-1975”. Genetics 142 (3): sid. 655–660. doi:10.1093/genetics/142.3.655. PMID 8849876. 
  5. ^ [a b c d] Bud, Robert (2004). "Lancelot Hogben". Oxford Dictionary of National Biography. 1 (online ed.). Oxford University Press. doi:10.1093/ref:odnb/31244. (Subscription or UK public library membership required.)
  6. ^ Tabery, J. (2008). ”R. A. Fisher, Lancelot Hogben, and the origin(s) of genotype-environment interaction”. Journal of the History of Biology 41 (4): sid. 717–761. doi:10.1007/s10739-008-9155-y. PMID 19244846. http://philsci-archive.pitt.edu/4209/1/Tabery-Fisher.Hogben.and.the.Origins.of.GxE%28April.2008%29.doc. 
  7. ^ Tabery, J. (2007). ”Biometric and developmental gene–environment interactions: Looking back, moving forward”. Development and Psychopathology 19 (4): sid. 961–976. doi:10.1017/S0954579407000478. PMID 17931428. 
  8. ^ Keynes, M. (1999). ”Lancelot Hogben, F.R.S. (1895-1975): A review of his autobiography. Review of: Hogben, A; Hogben, A.: Lancelot Hogben - scientific humanist. Woodbridge, Suffolk: Merlin Press, 1998”. Notes and Records of the Royal Society of London 53 (3): sid. 361–369. doi:10.1098/rsnr.1999.0088. PMID 11624011. 
  9. ^ Hogben, L. (1996). ”Fifty years ago: Lancelot Hogben reviews Bradford Hill. 1948”. Journal of Epidemiology and Community Health 50 (1): sid. 3; discussion 3–4. doi:10.1136/jech.50.1.3. PMID 8815153. 
  10. ^ ”Lancelot Hogben”. Lancet 2 (7934): sid. 565. 1975. doi:10.1016/s0140-6736(75)90955-1. PMID 51402. 
  11. ^ [a b c d] Wells, G. P. (1978). ”Lancelot Thomas Hogben. 9 December 1895-22 August 1975”. Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society 24: sid. 183–21. doi:10.1098/rsbm.1978.0007. PMID 11615739. 
  12. ^ [a b] Kunitz, Stanley J. and Haycraft, Howard Twentieth Century Authors, A Biographical Dictionary of Modern Literature, (Third Edition). New York, The H.W. Wilson Company, 1950, (pp. 658–59)
  13. ^ ”Death Notice”. Shropshire Star (Wrexham edition): s. 2. 25 augusti 1975. 
  14. ^ "A reader who has suffered me so far will have realised how much of my mental energy had been hitherto absorbed in a fruitless search for an intellectually compelling rationale to rescue some fragments from the wreckage of my family faith. The mood of liberation I experienced when I finally discarded the last remnant of theism was no less exhilarating than that of Bunyan's Pilgrim when the burden of sin fell from his back. [...] In retrospect, the final steps seem as sudden as they were painless. [...] As I looked upward [at the night sky], I realised that the sole prospect was limitless expanse of unthreatening and impersonal emptiness — but for unapproachable galaxies — of a universe without purpose of punishment or reward for a lately arrived animal species, free to make or mar its own destiny without help or hindrance from above." Lancelot Hogben, Lancelot Hogben: Scientific Humanist: An Unauthorised Autobiography, edited by Adrian and Ann Hogben. Merlin Press, 1998.
  15. ^ Biographical Index of Former Fellows of the Royal Society of Edinburgh 1783–2002. The Royal Society of Edinburgh. July 2006. sid. 447. ISBN 0-902-198-84-X. https://www.rse.org.uk/wp-content/uploads/2019/03/fells_indexp1.pdf  Arkiverad 26 oktober 2020 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ [a b c] Kean, Sam (2017). ”The Birds, the Bees, and the Froggies”. Distillations 3 (2): sid. 5. https://www.sciencehistory.org/distillations/magazine/the-birds-the-bees-and-the-froggies. Läst 17 april 2018. 
  17. ^ University of Cape Town (CAPETOWN); SAPEIKA, Norman; SHAPIRO, Hillel Abbe; ZWARENSTEIN, Harry (1946) (på engelska). Xenopus laevis. A bibliography. Compiled by H. Zwarenstein ... N. Sapeika ... H.A. Shapiro.. African Bookman: Cape Town. OCLC 558736058 
  18. ^ Shapiro Zwarenstein, Hillel Harry (March 1935). ”A test fr the early diagnosis of pregnancy on the South African clawed toad (Xenopus leaves)”. South African Medical Journal 9: sid. 202. http://archive.samj.org.za/1935%20VOL%20IX%20Jan-Dec/Articles/03%20March/2.8%20A%20TEST%20FOR%20THE%20EARLY%20DIAGNOSIS%20OF%20PREGNANCY%20ON%20THE%20SOUTH%20AFRICAN%20CLAWED%20TOAD.%20H.A.%20Shapiro%20and%20H.%20Zwarenstein.pdf. 
  19. ^ [a b] Bowler, Peter J. Science for All : The Popularization of Science in Early Twentieth-Century Britain Chicago, Ill. : Univ. of Chicago Press, 2009. ISBN 9780226068633 (pp. 110-112)
  20. ^ [a b] "Mathematics for the Million...praised by Einstein, H. G. Wells and others, it was reprinted in paperback in 1993." De Smith, Michael John, Maths for the Mystified : An Exploration of the History of Mathematics and Its Relationship to Modern-Day Science and Computing.Leicester : Matador, 2006. (p.192)

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lancelot_Hogben&oldid=51283464”