Laisvall
Laisvall (samiska: Lájsogiedde) är ett före detta gruvsamhälle beläget vid sjön Laisan i Arjeplogs kommun i Norrbottens län. Laisvall är den största orten i kommunen utanför centralorten Arjeplog. Fram till 2005 klassades platsen av SCB som en tätort, men därefter klassas den som småort.
| Laisvall | |
| småort | |
 Del av centrala Laisvall
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Lappland |
| Län | Norrbottens län |
| Kommun | Arjeplogs kommun |
| Distrikt | Arjeplogs distrikt |
| Koordinater | 66°7′55″N 17°10′3″Ö / 66.13194°N 17.16750°Ö |
| Area | 50 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 68 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,36 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | T8712[2] |
| Småortskod | S9741[3] |
| Beb.områdeskod | 2506TB102 (1960–2005)[4] 2506SB102 (2005–)[4] |
  Ortens läge i Norrbottens län
| |
| Wikimedia Commons: Laisvall | |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Gruvsamhället Laisvall tillkom kring blymalmsgruvan Laisvallgruvan som var i drift 1943 till 2001 och drevs av Boliden AB. Gruvan var under årtionden livsnerven och den största arbetsgivaren i kommunen. Ursprungliga namnet på platsen var Skorro, och bestod av obebyggd skogsmark fram till 1941 och namngiven efter Skorroholmen i Laisan. Poststyrelsen och Lantmäteristyrelsen gjorde 1941 en namnändring från Skorro till Laisvall. Det ursprungliga platsen för Laisvall är dock 1700-talsbyn 4 km söder utefter Laisan och som efter 1941 heter Laisvallby. Det tidigare Laisvall (Laisvallby) och gruvans tillkomst skildras i boken "Laisvallby 200 år".[5]
Giedde - det samiska ordet för en naturvall - fanns och finns i dagens Laisvallby på Laisans västra sida. Naturvall har aldrig funnits i nutida Laisvall, där det innan samhället och gruvan byggdes var skogbevuxen blockterräng. Samerna brukade ha renar betande på naturvallen i det egentliga Laisogiedde, dagens Laisvallby.
Administrativa tillhörigheterRedigera
Laisvall ligger i Arjeplogs socken, som vid införandet av 1862 års kommunalförordningar i landskapet Lappland 1874 bildade Arjeplogs landskommun. Landskommunen ombildades 1 januari 1971 till Arjeplogs kommun, som Laisvall tillhört sedan dess.
BefolkningsutvecklingRedigera
| Befolkningsutvecklingen i Laisvall 1945–2015[6][7][8][9][10][11][12][13] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1945 | 217 | ## | ||
| 1950 | 577 | ## | ||
| 1960 | 695 | 68 | ||
| 1965 | 732 | 69 | ||
| 1970 | 634 | 69 | ||
| 1975 | 587 | 70 | ||
| 1980 | 605 | 69 | ||
| 1990 | 265 | 72 | ||
| 1995 | 235 | 72 | ||
| 2000 | 204 | 71 | ||
| 2005 | 162 | 71# | ||
| 2010 | 105 | 49# | ||
| 2015 | 77 | 49# | ||
Anm.: Upphörde som tätort 2005.
## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950. # Som småort. | ||||
Statistiska centralbyrån anmärkte i småortsavgränsningen 1995 att vissa tätorter avgränsats på ett felaktigt sätt vid tätortsavgränsningen 1995. För Laisvall borde tätortens befolkning ha uppgått till 318 personer, en siffra 83 personer högre än den publicerade. Anledningen till denna felaktighet var att gruvan och en del bostäder i tätorten tillhörde samma fastighet. När fastigheten tilldelats en koordinat så hamnade denna i gruvan, cirka 2 kilometer norr om tätorten. De 83 personerna som bodde inne i tätorten räknades då som boende vid gruvan. Denna anmärkning var ingen rättning, och den publicerade siffran på 235 personer blev inte officiellt korrigerad eller ersatt.[14]
KällorRedigera
- ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, Statistiska centralbyrån, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 24 mars 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, Statistiska centralbyrån, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Torbjörn Lestander, red (1996). Laisvallby 200 är. Skellefteå: Artemis bokförlag. ISBN 9187763354. https://libris.kb.se/bib/7766730
- ^ ”Småorter 2005”. Arkiverad från originalet den 17 april 2012. https://web.archive.org/web/20120417115250/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2005A01S/MI0811_2005A01S_SM_MI38SM0602.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1945, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1947. sid. 225. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1945_1.pdf. Läst 25 oktober 2014 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 237. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 82
- ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ Statistiska meddelanden: Tätorter 1990, Befolkning och areal i tätorter och glesbygd; Reviderade uppgifter. Stockholm sid=54: Statistiska centralbyrån. 26 februari 1992. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9201.pdf. Läst 4 februari 2016 format=PDF
- ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. sid. 58. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1980_2_3.pdf. Läst 15 januari 2015 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 130. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf. Läst 12 februari 2016