Laisvall
Laisvall (samiska: Lájsogiedde) är ett före detta gruvsamhälle beläget vid sjön Laisan i Arjeplogs kommun i Norrbottens län. Laisvall är den största orten i kommunen utanför centralorten Arjeplog. Fram till 2005 klassades platsen av SCB som en tätort, men därefter klassas den som småort.
| Laisvall | |
| småort | |
 Del av centrala Laisvall
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Lappland |
| Län | Norrbottens län |
| Kommun | Arjeplogs kommun |
| Distrikt | Arjeplogs distrikt |
| Koordinater | 66°7′55″N 17°10′3″Ö / 66.13194°N 17.16750°Ö |
| Area | 49 hektar (2015)[1] |
| Folkmängd | 77 (2015)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,5714 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | T8712[2] |
| Småortskod | S9741[3] |
  Ortens läge i Norrbottens län
| |
| Wikimedia Commons: Laisvall | |
| SCB:s tätortsavgränsning (långsam) SCB:s småortsavgränsning (långsam) Redigera Wikidata | |
Laisvall tillkom kring blymalmsgruvan Laisvallgruvan som var i drift 1943 till 2001 och drevs av Boliden AB. Gruvan var under årtionden livsnerven och den största arbetsgivaren i kommunen. Ursprungliga namnet på platsen som var obebyggd skogsmark fram till 1941 var Skorro efter holmen i Laisan. Det ursprungliga Laisvall är 1700-talsbyn 4 km söder utefter Laisan som sedan 1941 heter Laisvallby.
Giedde är det samiska ordet för en naturlig vall som fanns och finns i dagens Laisvallby. Någon sådan naturlig vall har aldrig funnits i nutida Laisvall där det förut var tallbevuxen blockterräng innan gruvsamhället och gruvan kom dit. Samerna brukade ha renar betande på naturvallen i Laisogiedde, alltså renvallen i dagens Laisvallby.
Administrativa tillhörigheterRedigera
Laisvall ligger i Arjeplogs socken, som vid införandet av 1862 års kommunalförordningar i landskapet Lappland 1874 bildade Arjeplogs landskommun. Landskommunen ombildades 1 januari 1971 till Arjeplogs kommun, som Laisvall tillhört sedan dess.
BefolkningsutvecklingRedigera
| Befolkningsutvecklingen i Laisvall 1945–2015[4][5][6][7][8][9][10][11] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1945 | 217 | ## | ||
| 1950 | 577 | ## | ||
| 1960 | 695 | 68 | ||
| 1965 | 732 | 69 | ||
| 1970 | 634 | 69 | ||
| 1975 | 587 | 70 | ||
| 1980 | 605 | 69 | ||
| 1990 | 265 | 72 | ||
| 1995 | 235 | 72 | ||
| 2000 | 204 | 71 | ||
| 2005 | 162 | 71# | ||
| 2010 | 105 | 49# | ||
| 2015 | 77 | 49# | ||
Anm.: Upphörde som tätort 2005.
## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950. # Som småort. | ||||
Statistiska centralbyrån anmärkte i småortsavgränsningen 1995 att vissa tätorter avgränsats på ett felaktigt sätt vid tätortsavgränsningen 1995. För Laisvall borde tätortens befolkning ha uppgått till 318 personer, en siffra 83 personer högre än den publicerade. Anledningen till denna felaktighet var att gruvan och en del bostäder i tätorten tillhörde samma fastighet. När fastigheten tilldelats en koordinat så hamnade denna i gruvan, cirka 2 kilometer norr om tätorten. De 83 personerna som bodde inne i tätorten räknades då som boende vid gruvan. Denna anmärkning var ingen rättning, och den publicerade siffran på 235 personer blev inte officiellt korrigerad eller ersatt.[12]
KällorRedigera
- ^ [a b] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016, läs online, (Källa från Wikidata)
- ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 24 mars 2014, (Källa från Wikidata)
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016, (Källa från Wikidata)
- ^ ”Småorter 2005”. Arkiverad från originalet den 17 april 2012. https://web.archive.org/web/20120417115250/http://www.scb.se/statistik/MI/MI0811/2005A01S/MI0811_2005A01S_SM_MI38SM0602.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1945, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1947. sid. 225. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1945_1.pdf. Läst 25 oktober 2014 Arkiverad 25 oktober 2014 på WebCite
- ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 237. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 1 oktober 2014 på WebCite
- ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 82
- ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 8 februari 2012.
- ^ Statistiska meddelanden: Tätorter 1990, Befolkning och areal i tätorter och glesbygd; Reviderade uppgifter. Stockholm sid=54: Statistiska centralbyrån. 26 februari 1992. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9201.pdf. Läst 4 februari 2016 format=PDF Arkiverad 18 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. sid. 58. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1980_2_3.pdf. Läst 15 januari 2015 Arkiverad 15 januari 2015 på WebCite
- ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 130. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.