Långstjärtad skräddarfågel

fågelart i familjen cistikolor

Långstjärtad skräddarfågel[2] (Orthotomus sutorius) är en vanlig och vida spridd asiatisk fågel i familjen cistikolor inom ordningen tättingar.[3]

Långstjärtad skräddarfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljCistikolor
Cisticolidae
SläkteOrthotomus
ArtLångstjärtad skräddarfågel
O. sutorius
Vetenskapligt namn
§ Orthotomus sutorius
Auktor(Pennant, 1769)
Synonymer
Skräddarfågel

Utseende och läten redigera

Långstjärtad skräddarfågel är en 10–14 cm lång grå och grön fågel med en rätt lång och ljus, något nedåtböjd näbb och en lång och spetsig stjärt som den ofta håller rest. Ovansidan är olivgrön med rostrött på främre delen av hjässan. Undersidan är beigevit med en mörk fläck på strupsidan. Hane i häckningsdräkt har en extra lång stjärt med cirka fem cm förlängda centrala stjärtfjädrar.[4][5]

Läten redigera

Denna art är en mycket ljudlig fågel som hörs under hela dagen. Lätet är ett bekant "towit...towit", medan sången är en snabbversion av en variant av locklätet, "chuvee...chuvee...chuvee...", upprepat i upp till hela sju minuter i sträck.[4]

Utbredning och systematik redigera

Långstjärtad skräddarfågel delas in i nio underarter med följande utbredning:[3]

Genetiska studier visar att dess närmaste släkting är brunpannad skräddarfågel (Orthotomus frontalis).[6]

Familjetillhörighet redigera

Cistikolorna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[7] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Cisticolidae.

Levnadssätt redigera

Långstjärtad skräddarfågel hittas i alla typer av buskmarker, alltifrån skogsbryn till trädgårdar och mangroveträsk. Den ses vanligen enstaka eller i par där den födosöker obemärkt, mestadels lågt ner, efter nektar och ryggradslösa djur. Boet är anmärkningsvärt, bestående av två löv som fågeln syr ihop, därav namnet.[8]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.[9]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Orthotomus sutorius Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Grewal, Bikram (2017). A Photographic Field Guide to the Birds of India, Pakistan, Nepal, Bhutan, Sri Lanka, and Bangladesh. Princeton University Press. sid. 341. ISBN 9780691176499. https://books.google.com/books?id=mzupDQAAQBAJ&pg=PA341 
  5. ^ Madge, S. (2019). Common Tailorbird (Orthotomus sutorius). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58567 16 oktober 2019).
  6. ^ Sheldon, F.H., Oliveros, C.H., Taylor, S.S., McKay, B., Lim, H.C., Rahman, M.A., Mays, H. & Moyle, R.G. (2012) Molecular phylogeny and insular biogeography of the lowland tailorbirds of Southeast Asia (Cisticolidae: Orthotomus). Mol. Phylogenet. Evol. 65(1): 54–63.
  7. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  8. ^ Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
  9. ^ Baker, K. 1997. Warblers of Europe, Asia and North Africa. Princeton University Press, Princeton.

Externa länkar redigera