Den här artikeln handlar om den rörelse som kallats kvinnorörelsen. För boken av Ellen Key, se Kvinnorörelsen (bok).

Kvinnorörelsen är ett övergripande begrepp för organiserad feminism, den sociala och politiska rörelse som på olika sätt arbetat för att stärka kvinnors rättigheter i samhället. Begreppet omfattar alla typer av enskilt arbete, lösa allianser, föreningar och större organisationer som genom historien kämpat för kvinnans rättigheter. [1]

I dag används istället ofta begreppet feminismen. Ordet feminist var ursprungligen ett nedsättande ord för personer som inte anpassat sig till könskonventionerna, men benämningen togs över av kvinnorörelsen vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892.[2] Begreppet feminism introducerades i Sverige 1903 av Frida Stéenhoff med boken Feminismens moral. Stéenhoff skrev:

"Feminism är det samma som kvinnofrigörelse, kvinnorörelse, kvinnoemancipation; men jag föredrar att använda ordet feminism, därför att det är det namn, som antagits öfver hela den bildade världen för att betona rörelsens senare och modärnare stadium, till skilnad från mera föråldrade ståndpunkter."[3]

Kvinnorörelsen, eller den organiserade feminismen, har genomgått fyra faser med utgångspunkt från Västvärlden: den första vågens feminism, andra vågens feminism, tredje vågens feminism och fjärde vågens feminism. Den första vågens feminism (cirka 1850-1960) fokuserade på genomförandet av lagliga rättigheter som kvinnlig rösträtt, rätten att utbilda sig, yrkesarbeta, kontrollera sin egen ekonomi och kvinnors juridiska frihet från manligt förmynderskap. Den andra vågens feminism (1960- och 1970-talet) fokuserade på sociala frågor och lagar som påverkade specifikt kvinnor, så som kvinnomisshandel och tillgången till fri abort och preventivmedel. Den tredje vågens feminism (från cirka 1990-talet) har fokuserat på ojämlikhet som inte beror på lagar utan härrör från informella fenomen som könsroller, så som sexuell dubbelmoral och könsdiskriminering inom olika delar av livet och samhället. Den fjärde vågens feminism (2010-talet) fokuserar på intersektionalitet.

Första vågens kvinnorörelseRedigera

Se huvudartikel: första vågens feminism

Den första vågens feminism (cirka 1850-1960) fokuserade på genomförandet av lagliga rättigheter som kvinnlig rösträtt, rätten att utbilda sig, yrkesarbeta, kontrollera sin egen ekonomi och kvinnors juridiska frihet från manligt förmynderskap.

Andra vågens kvinnorörelseRedigera

Se huvudartikel: andra vågens feminism

Andra vågens kvinnorörelse, eller nya kvinnorörelsen, kallas den aktivitet som inleddes under 1960-talet och som ifrågasatte könsroller, kvinnors rätt till sina kroppar, rätt till fri abort och sin sexualitet.[4] Den var mer vänsterorienterad än tidigare rörelser och hade sitt ursprung i efterkrigstidens ekonomiska och sociala omvälvningar.[5] Under efterkrigstiden och framförallt under 1960-talet väckte den antikoloniala frihetskampen, den amerikanska människorättskampen och antikrigsprotesterna stort engagemang. Åtskilliga kvinnor engagerade sig och fick erfarenhet av organiserande men märkte också att de blev diskriminerade på grund av sitt kön.[4]

Tredje vågens kvinnorörelseRedigera

Se huvudartikel: tredje vågens feminism

Den tredje vågens feminism (från cirka 1990-talet) har fokuserat på ojämlikhet som inte beror på lagar utan härrör från informella fenomen som könsroller, så som sexuell dubbelmoral och könsdiskriminering inom olika delar av livet och samhället.

Fjärde vågens kvinnorörelseRedigera

Den fjärde vågens feminism (2010-talet) fokuserar på intersektionalitet.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Renée Frangeur (red), Gråt gärna - men forska, Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning, Forums skriftserie nr 2, 2001, sid 20. ISBN 91-7373-084-X
  2. ^ F-ordet, Ordets ursprung. Språktidningen, maj 2014”. Arkiverad från originalet den 5 december 2014. https://web.archive.org/web/20141205045827/http://spraktidningen.se/artiklar/2014/04/f-ordet. Läst 28 november 2014. 
  3. ^ Stéenhoff, Frida (1903). Feminismens moral: föredrag hållet i Sundsvall d 30 juni 1903. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 3. Libris länk. https://litteraturbanken.se/forfattare/SteenhoffF/titlar/FeminismensMoral/sida/3/faksimil?show_search_work  Arkiverad 13 mars 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ [a b] Eva Schmitz. ”Den nya kvinnorörelsen under 1970-talet”. www.ub.gu.se. http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/systerskap/historik/. Läst 24 november 2018. 
  5. ^ ”Kärlek, makt och systerskap - Organisationer och aktioner”. www.ub.gu.se. http://www.ub.gu.se/kvinn/portaler/systerskap/organisationer/. Läst 24 november 2018. 

KällorRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera