Wikipedia

Frida Stéenhoff

svensk författare, debattör, målare, tecknare och konsthantverkare

Helga Frideborg (Frida) Maria Stéenhoff, född Wadström den 11 december 1865 i Jakob och Johannes församling i Stockholm, död 22 juni 1945 i Engelbrekts församling i Stockholm, var en svensk författare, målare, tecknare samt konsthantverkare. Hon var den första att introducera begreppet feminism i Sverige 1903.

Frida Stéenhoff
Porträtt av Frida Stéenhoff.
Porträtt av Frida Stéenhoff.
PseudonymHarold Gote[1]
FöddHelga Frideborg Maria Wadström
11 december 1865
Jakob och Johannes församling, Stockholm, Sverige
Död22 juni 1945 (79 år)
Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige
YrkeFörfattare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
MakeGotthilf Stéenhoff
(1887–1943; hans död)
Frida Stéenhoff cirka 1915.

Biografi

redigera

Tidiga år

redigera

Hon var dotter till komministern Bernhard Wadström (1831–1918) och Helga Westdahl (1838–1879) samt syster till författaren Ellen Hagen.

Fadern var en central gestalt i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och de pietistiska kretsar i Stockholm som prinsessan Eugénie tillhörde. Som elev vid den Åhlinska skolan i Stockholm 1879–1882 visade hon stora anlag för konstnärlig verksamhet. Vid skolan sysslade hon bland annat med att skära ornament, reliefer och mindre friskulpturer i trä. Hennes föremål observerades vid ett besök av prinsessan Eugénie som lät den moderlösa Steenhoff och hennes syskon tillbringa flera somrar under uppväxtåren hos prinsessan på hennes sommarhem Villa Fridhem på Gotland. Under sommarvistelserna fick hon sina första lektioner i målning av prinsessan Eugénie. Prinsessan Eugénie kom att bli ett stöd för systrarna Wadström då hennes mor gick bort 1879 och Frida Stéenhoff var 13 år gammal.

Skolutbildning

redigera

Stéenhoff gick först i Normalskolan för flickor och därefter vid Åhlinska skolan 1879–1882. Hon inledde sina studier 1882 studier vid Tekniska skolan i Stockholm med avsikten att bli konstnär men reste efter någon månad till Neuchâtel i Schweiz, för att vistas ett år hos vänner till familjen. Där studerade hon bland annat måleri och franska vid Collège de filles. När hon återkom till Stockholm fortsatte hon sina studier vid Tekniska skolan i förhoppningen om att senare kunna studera vidare vid Konstakademien. Men hennes far ville att hon skulle studera på riktigt och skaffa sig ett säkrare levebröd än konstnärens så 1885 övergick hon till att studera för en studentexamen vid Lyceum för flickor, hon tog ”Lilla studenten”, examen i tyska och naturvetenskapliga ämnen, på våren 1886 men hon avbröt fortsatta studier på grund av sin förlovning 1886. Som gift var hon bosatt i Sundsvall där maken drev en läkarpraktik och hon fick god tid att ägna sig åt sitt måleri. Om tillfällen erbjöds fortsatte hon sina konststudier bland annat studerade hon för den franske akvarellisten Boucher i Menton 1890 och för Gottfrid Kallstenius och Virginia Larsson i Stockholm 1892 samt Kerstin Cardon 1893. Hennes konstnärskap såg åter ut att vara hennes framtida uppgift och vid Konstföreningen i Stockholms utställning 1895 fick hon två målningar antagna. Vid den tidpunkten kom hon att intressera sig för social reformverksamhet och ägnade sig i fortsättningen främst åt ett författarskap och föredragsturnéer, men fortsatte dock att måla och utförde några porträtt och väggdekorationer.

Författardebuten

redigera

Stéenhoff debuterade 1896 med dramat Lejonets unge, som hon gav ut under pseudonymen Harold Gote. Pjäsen hade premiär i Sundsvall 1897. Pjäsen förespråkade kärlek utan äktenskap och betraktar preventivmedel som en självklarhet. Det är i Lejonets unge som Stéenhoff formulerar den berömda devisen "Nästa århundrade blir barnets århundrade" och Barnets århundrade kom att bli titeln på Ellen Keys kända bok. Pjäsen väckte ilska hos vissa, och det sattes upp affischer i staden med texten: ”Ned med Lejonets unge”. Enligt vissa källor samlades 1 200 personer till protestmöten mot henne. Stéenhoff hade även många sympatisörer. 1908 stannade varje avdelning i Sundsvalls Första maj-tåg framför Stéenhoffs bostad och hurrade för henne.[2]

Feministisk pionjär

redigera

Stéenhoff var en känd utgivare av debattskrifter, framför allt genom sin plädering för friare kärleksförbindelser och kritiken av äktenskapet som institution. Hon krävde, att kvinnan skulle bli en "oberoende ekonomisk enhet" och att hon inte skulle behöva ingå äktenskap med en man för att kunna försörja sig själv och sina barn. Störst upplaga fick debattboken Humanitet och barnalstring (1905) med 23 000 exemplar. I skriften Feminismens moral (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse. Tidigare hade begreppet använts som en nedsättande beteckning på personer som inte anpassade sig till rådande könskonventioner.

Stéenhoff arbetade aktivt för att reformera den dåtida fattigvården. Hon stiftade en svensk avdelning av Internationale Vereinigung für Mutterschutz und Sexualreform, där hon var medlem. Hon deltog aktivt i den kvinnliga rösträttsrörelsen och i ett flertal humanitära rörelser, bland annat arbetet för kvinnors rätt till barnbegränsning och födelsekontroll. Hon var medarbetare i den liberalt radikala tidskriften Tidevarvet 1923–1936 och hade även nära kontakter med flyktingorganisatörerna i den antinazistiska så kallade Tisdagsklubben, som drevs under hela andra världskriget av Amelie Posse.

Hon skrev även ett flertal texter emot den reglementerade prostitutionen, såsom Den reglementerade prostitutionen ur feministisk synpunkt, (1904) Könsslaveri (1913) och Äktenskap och demokrati (1912). Den första inleds med att sarkastiskt konstatera att männen har ett tvåfaldigt krav på kvinnan: dels en trogen hustru och mor, dels tillgänglig för alla, men "ej samma kvinna naturligtvis". Prostitutionen måste avskaffas för att jämlikhet mellan könen skulle kunna finnas, menade Stéenhoff.

Fredsaktivism

redigera

Stéenhoff var även en pionjär inom fredsaktivismen. I fredsappellen Fosterlandskänslan (1907) kritiserade hon militarismen som en helig ko, och frågade sig varför den inte fick belysas i forskning och debatt.[3] Hon var en visionär som såg en enad jord, utan nationer, som ett mål. Forskaren Maria Mårsell har skrivit om Stéenhoff som en longtermistisk visionär - begreppet fosterland var enligt Stéenhoff inget slutmål utan bara ett stadium i mänsklighetens utveckling.[4]

Äktenskap

redigera

År 1887 gifte hon sig med läkaren Gotthilf Stéenhoff (1859–1943) och flyttade med honom till Sundsvall. De fick dottern Fanny (1888–1968), som blev skoltandläkare i Stockholm och gift med Ärland Noreen, och sonen Rolf (1898–1988). Paret var åren 1887–1905 bosatt i Sundsvall där maken var stadsläkare. Hon kom därvid i kontakt med arbetarnas levnadsförhållanden. De flyttade till Oskarshamn då maken blev provinsialläkare där 1908 och till sist till Stockholm 1912, där han fram till sin pensionering 1925 var förste provinsialläkare i Stockholms län. Makarna Stéenhoff och deras barn är begravda på Solna kyrkogård.[5]

Bibliografi

redigera

Skönlitteratur

redigera

Dramatik

redigera

Varia

redigera

Artiklar (urval)

redigera
  • 1924 - Samtal med en borgmästare om prostitutionen (Tidevarvet 1924(2):8, s. 4, 5, 6)
  • 1924 - Ellen Key och Nikodemus (Tidevarvet 1924(2):49, s. 1, 6)
  • 1925 - Babels förbistring: angående befolkningsproblem ... (Tidevarvet 1925(3):7, s. 3)
  • 1925 - Bör nutidsmänniskan tro på drömmar? (Tidevarvet 1925(3):14, s. 4)
  • 1925 - Vad unnar han henne? (Tidevarvet 1925(3):17, s. 4 )

Filmografi

redigera
  • Frida Stéenhoff - Sveriges första feminist. Arnold Film Factory, Sundsvall. Inspelad 2012. Speltid 17 min.

Referenser

redigera
  • Ahlund, Claes (2005). ”Krig och kultur i konservativ och radikal belysning : Annie Åkerhielm och Frida Stéenhoff från sekelskiftet till första världskriget”. Samlaren (Uppsala) 2005, 126,: sid. 97-150. 0348-6133. ISSN 0348-6133.  Libris 10068448
  • Bokholm, Rune (2001). Tisdagsklubben : om glömda antinazistiska sanningssägare i svenskt 30- och 40-tal. Stockholm: Atlantis. Libris 8374749. ISBN 91-7486-561-7 
  • Carlsson Wetterberg, Christina (2010). -bara ett öfverskott af lif - : en biografi om Frida Stéenhoff (1865-1945). Stockholm: Atlantis. Libris 11855629. ISBN 978-91-7353-396-6 
  • Carlsson Wetterberg, Christina Könskampen främmande för feministpionjärer, Svenska Dagbladet, 2005-08-01.
  • Carlsson Wetterberg, Christina Blott ett annat namn för ljus – tre texter av Frida Stéenhoff (2007)
  • Hennel; Ingeborg Nordin "Författare i sekelskiftets Sundsvall" i "Sundsvalls historia III (1997)
  • Hennel, Ingeborg Nordin, "Man måste vara mumie för att inte vara revolutionär. Om Frida Stéenhoff i Nordisk kvinnolitteraturhistoria, Band II. Fadershuset. 1800-talet (1993; ny tryckning 1998), sid. 553
  • Kvinnor i politiken : artiklar ur den politiska, radikala veckotidningen Tidevarvet (1923-1936). Tema, 99-0110911-6. Stockholm: LT. 1971. Libris 8081771 
  • Lundström, Nils Styrbjörn (1924). Svenska kvinnor i offentlig verksamhet : porträtt och biografier. Uppsala. Libris 31455 
  • Mårsell, Maria, Feministen som ville påverka hela samhället, Svenska Dagbladet, 2011-01-28.
  • Rummet vidgas : kvinnor på väg ut i offentligheten 1880-1940. Stockholm: Atlantis. 2002. Libris 8374765. ISBN 91-7486-604-4 
  • Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 7, Sibylla-Tjällgren. Stockholm: Bonnier. 1954. Libris 53806 
  • Torell, Örjan (2008). Den osynliga staden. Serie akademi, 1653-9575 ; 7. Umeå: h:ström - Text & kultur. Libris 10962914. ISBN 9789173270618 
  • Zade, Beatrice (1935). Frida Steenhoff : människan, kämpen, verket. Stockholm: Bonnier. Libris 1365840 
  • Svenskt konstnärslexikon del V, sid 257-258, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
Noter
  1. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub2016916597, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Frida Stéenhoff”. rosenlarv.se. https://rosenlarv.se/steenhoff.php. Läst 25 maj 2025. 
  3. ^ ”Hon kritiserade det heliga fosterlandet”. Parabol. https://www.parabol.press/hon-kritiserade-det-heliga-fosterlandet/. Läst 25 maj 2025. 
  4. ^ Mårsell, Maria (2024). Fredstematikens kritiska potential: Feminism, militärism och kolonialism hos Frida Stéenhoff, Elin Wägner och Hagar Olsson. ISBN 978 91 7247 750 6 
  5. ^ FinnGraven

Vidare läsning

redigera

Litteratur

redigera

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Frida_Stéenhoff&oldid=57478128”