Kungsängslilja (Fritillaria meleagris L.) är en ört i familjen liljeväxter. Kungsängsliljan är en flerårig lök, med en upp till 30 cm hög blomstjälk. Den har långsmala blad, en stor, hängande och klockformig blomma som till färgen är karminröd till purpurröd med rosa fläckar. Vissa exemplar har vita blommor. Stjälken har bara en blomma. Bladen är lansettlika, 5–8 mm breda och matt gröna.

Kungsängslilja
Fritillaria meleagris resize.JPG
En vit och två lila kungsängsliljor.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningLiljeordningen
Liliales
FamiljLiljeväxter
Liliaceae
UnderfamiljLilioideae
TribusLilieae
SläkteKlockliljesläktet
Fritillaria
ArtKungsängslilja
F. meleagris
Vetenskapligt namn
§ Fritillaria meleagris
AuktorL., 1753
Tavla 384 i Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora # Lök och stjälkbas # Stjälkens övre del med blomman # Ståndare och pistill # Pistill # Moget fröhus # Frö, något genomlysande, så att växtanlaget kan skönjas. Förstoring × 3
Tavla 384 i Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora
  1. Lök och stjälkbas
  2. Stjälkens övre del med blomman
  3. Ståndare och pistill
  4. Pistill
  5. Moget fröhus
  6. Frö, något genomlysande, så att växtanlaget kan skönjas.
    Förstoring × 3
Hitta fler artiklar om växter med

Blomningen sker i maj–juni.[1] Blomman avbildas ofta rutig, vilket ganska väl återger det fläckiga mönstret. Liksom de flesta blommorna i släktet Fritillaria anses Kungsängsliljan vara rådjurssäker.

Kungsängsliljan är Upplands landskapsblomma.[1]

Habitat och biotopRedigera

Kungsängslilja är vildväxande i centrala och södra Europa. Den förekommer naturaliserad i Sverige, och är även en vanlig och populär trädgårdsväxt.

Växtplatsen är företrädesvis fuktiga strandängar.

UtbredningskartorRedigera

Namn och etymologiRedigera

Släktnamnet Fritillaria kommer av latin fritillus – "tärningsbägare" – med syftning på blommans form. Artepitetet meleagris betyder pärlhönefläckig.

Sitt svenska namn har blomman fått efter Kungsängen i sydöstra Uppsala, där den växer rikligt.[2]

I bygdemål förekommer namnen Damspelslilja[3] och Kronlilja.

Kungsängsliljan i SverigeRedigera

Växten lär vara införd i Sverige och förvildad. Enligt vissa källor var det Olof Rudbeck d.ä. som införde den från Nederländerna till Linnéträdgården, universitetets dåvarande botaniska trädgård. Helt visst finns blomman upptagen i hans förteckning över växter i Botaniska trädgården, gjord 1658.

I Sverige förekommer kungsängsliljan mest i östra Svealand men även sällsynt i andra landskap från Skåne upp till Dalarna.

Nordens största population av kungsängslilja finns på Uppsala kungsängs naturreservat, som utgörs av sanka slåtterängar i Uppsalas södra utkant, längs med Fyrisåns östra strand. Kungsängsliljan fanns etablerad på Kungsängen senast från och med 1742, och 1745 omnämns växtplatsen av Linné i Flora Suecica.

I Sandemars naturreservat intill herrgården Sandemar väster om Dalarö i Stockholms län finns ett stort bestånd friväxande kungsängsliljor. Den växer även i slottsparken i anslutning till Tyresö slott i Stockholms län.

MyterRedigera

En populär folklig myt hävdar att liljorna på Kungsängen står där efter ett slag mellan svenskar och danskar, Slaget vid Fyrisvallarna, där sveakungen Erik Segersäll vann en stor seger på 980-talet. För varje fallen dansk skall en röd lilja ha växt upp, för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta.

En annan folklig myt är att liljorna skulle bli vita under sitt fjärde blomningsår.

BilderRedigera

KällorRedigera

Externa länkarRedigera