För skärgårdsfregatterna, se HMS Erik Segersäll.

Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkr inn sigrsæli Bjarnarson[1], av Adam av Bremen på latin kallad Hericus rex Victor[2][1]), död 995,[2] var en svensk kung mellan omkring 970 och 995 som sannolikt även styrde en tid över Danmark.[3][4] Han är en av de första svenska kungar som man vet något bestämt om[5] och kan ha rått över Svealand, Västergötland och Östergötland, det vill säga större delen av det område som skulle bli det tidigmedeltida Sverige.[6] Erik brukar anses vara den som grundade staden Sigtuna.[7]

Erik Segersäll
Erik Segersäll. Illustration från Den Skandinaviska Nordens Historia, volym 1 av Gustaf Henrik Mellin (1850).
Regeringstid Omkring 970–995
Efterträdare Olof Skötkonung
Gemål Möjligen Sigrid Storråda
Möjligen Swiatoslawa av Polen
Barn Olof Skötkonung, möjligen Holmfrid, möjligen ytterligare en dotter
Ätt Erik Segersälls ätt
Född Omkring 945
Religion Romersk-katolska kyrkan (990–?)
Asatro
Död 995

Regeringstid redigera

De källor som berättar om Erik Segersälls regering är främst isländska sagor, Saxo Grammaticus (Gesta Danorum) och Adam av Bremens krönika.

Slaget vid Fyrisvallarna redigera

 
Erik Segersäll ber till Oden inför slaget vid Fyrisvallarna. Illustration av Jenny Nyström ur Agnes Ekermanns Från Nordens forntid: Fornnordiska sagor bearbetade på svenska (1895).

Enligt isländsk sagalitteratur (Flatöboken) ska han vid tillträdet ha samregerat med sin yngre broder Olof. Olof ska dock ha dött ung och Erik blivit ensam kung. Enligt sentida sagor ska Olof lämnat efter sig en son vid namn Styrbjörn som hävdade sin fars rätt till tronen. Erik vägrade erkänna denna rätt, men gav Styrbjörn utrustade skepp. Styrbjörn seglade mot Danmark och blev efter en tid jomsvikingarnas hövding. Med sina allierade ska Styrbjörn någon gång kring 985 begett sig mot Sverige för att avsätta Erik. Väl framme ska Styrbjörn ha bränt sina egna skepp för att hindra sina män från att fly Erik och Styrbjörn ska ha mötts i det tre dagar långa slaget vid Fyrisvallarna. Styrbjörn ska ha stupat och Erik stått som segrare, varvid han fick tillnamnet ”Segersäll”.[8] Enligt Snorre ska slaget ha inletts med att Erik slungade ett spjut mot sina fiender och ropade "Oden äger er alla" (Odin a ydyr alla).

Erövring av Danmark redigera

Strax efter slaget vid Fyrisvallarna ska Erik också ha fördrivit den danske kungen Sven Tveskägg ur Danmark och regerat över detta rike till sin död.[2] I Danmark ska han någon gång under tiden 990992 ha övergått till kristendomen och låtit döpa sig, men strax därefter ha återgått till asatron.[2] Källorna till dessa påståenden är Adam av Bremen och Saxo Grammaticus, och den förstnämnde anger att han fick information om detta från den danske kungen Sven Estridsen. Adam av Bremens tendens att svärta ner den danske kungen Sven Tveskägg gör att hans uppgifter om den svenska erövringen av Danmark kan vara överdrivna.[9] Historikern Sture Bolin menar dock att Adam av Bremens källor trots allt är värdefulla. En av Adams källor är kung Sven Estridssons muntliga berättelser, och i dessa förekommer uppgiften om Eriks seger över Sven och herravälde i Danmark. Av andra personer hörde Adam omtalas, att Erik kämpade mot och besegrades av Otto III. Sture Bolin menar, att sådana strider nästan bör förutsätta att Erik Segersäll härskat i Danmark, och att man därför måste konstatera, "att Eriks välde över Danmark omtalats av två av varandra oberoende källor och alltså måste anses vara historiskt styrkt". [10] Eriksstenen, troligen rest omkring år 995, är ristad med vad Ludvig Wimmer har tolkat som en möjlig beskrivning av en attack på Hedeby utförd av kung Sven Tveskägg mot de svenska försvararna som hade ockuperat Hedeby efter Erik Segersälls erövring av Danmark.[11]

Erik Segersäll dog antingen på hösten 994 eller vintern 995[2] i sjukdom (sotdöden) på kungsgården i Gamla Uppsala[6] och efterträddes av sin son Olof Skötkonung.[8]

Äktenskap redigera

Erik, sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas mycket mäktige kung Boleslaw. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt.[12]

Erik Segersäll var gift med antingen den västgötska stormansdottern Sigrid Storråda eller Świętosława (också känd som Gunhild) av Polen, dotter till furst Mieszko I av Polen [ES II:114].[källa behövs]

Källorna är oense om vem som var Eriks drottning och vilken av de ovannämnda kvinnorna som anses vara mest trovärdig beror helt på hur man värderar källornas tillförlitlighet. De isländska källorna och Saxo Grammaticus (Gesta Danorum) säger att det var Sigrid Storråda och hon får mycket utrymme i deras berättelser. Thietmar av Merseburg och Adam av Bremen anger däremot att han var gift med en icke namngiven slavisk prinsessa, syster eller dotter till Boleslav. Även Snorre Sturlasson nämner en slavisk prinsessa vid namn Gunhild. Äktenskapet var ett tecken på ett förbund mellan Erik och Boleslav riktat mot den danske kungen Harald Blåtand. Om han med Boleslav menar den polske kungen Boleslav I blir det problem eftersom denne regerade efter Harald Blåtands död.[13]

Enligt Ingvar den vittfarnes saga skall Erik dessutom ha varit gift med Aud Håkansdotter. Han skall då sedan tidigare även haft en dotter som blev farmor till Ingvar. Vissa historiker har även velat tillskriva honom faderskapet till den Holmfrid som Olof Skötkonung gifte bort med den norske jarlen Sven Håkonsson,[6] men som av Snorre anges som dotter till Olof.

Barn redigera

  1. Olof Skötkonung
  2. Möjligen Holmfrid [6]
  3. Möjligen ytterligare en dotter

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Sundqvist, Olof (2016). An arena for higher powers : ceremonial buildings and religious strategies for rulership in late Iron Age Scandinavia. ISBN 978-90-04-30748-3. OCLC 936118067. https://www.worldcat.org/oclc/936118067. Läst 3 januari 2022 
  2. ^ [a b c d e] Lagerqvist (1996), s. 27–30
  3. ^ Lagerqvist (1976), s. 23
  4. ^ Ohlmarks (1979), s. 10
  5. ^ Lindkvist, s. 223
  6. ^ [a b c d] Lagerqvist & Åberg, s. 9
  7. ^ Harrison, s. 135
  8. ^ [a b] Henrikson, s. 72–73
  9. ^ Harrison & Svensson, s. 304
  10. ^ Erik Segersäll, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15407, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sture Bolin.), hämtad 2023-09-15.
  11. ^ De danske runemindesmærker. av: Wimmer, Ludv. F. A., vol 1:2, s. 119, År: 1893
  12. ^ Adam av Bremen, bok 2, skolion 24
  13. ^ Hagerman, s. 281–282

Källor redigera

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera