Öppna huvudmenyn

Kulspruta m/22, kort ksp m/22, var en svensk version av den amerikanska flygburna kulsprutan 7,62 mm AN/M2, en flygburen variant av Browning m/1919, som sköt 6,5 mm eller 8 mm ammunition. Det var den vanligaste kulsprutebeväpningen inom det svenska flygväsendet och sedermera svenska flygvapnet.

Kulspruta m/22
Kulspruta 22 002 (cropped).jpg
Ksp m/22 från Armémuseums samlingar
Typ Kulspruta
Ursprungsplats USA USA
Tjänstehistoria
I tjänst 1922 - ≈1957
Använts av Sverige Sverige
Finland Finland (på F19)
Krig Vinterkriget
Produktionshistoria
Tillverkare Carl Gustafs stads gevärsfaktori
Varianter m/22FV, m/22FH, m/22R, m/22-37R
Specifikationer
Vikt 11,7 kg
Längd 1 060 mm

Patron 6,5x55 eller 8x63
Patronvikt 7,78-10,1g för 6,5 mm
9,9-14,2g för 8 mm
Kaliber 6,5 mm eller 7,87 mm
Eldrör 609 mm räfflat
Mekanism Kort piprekyl
Eldhastighet 1 200 skott per minut
Utgångshastighet 6,5 mm 700-793 m/s
8 mm 725-930 m/s
Riktmedel Ringsikte på m/22R och m/22-37R
Flygplan A 21R kunde utrustas med en vapenkapsel som kallades för "Paddan". Kapseln hade åtta stycken ksp m/22 med 100 skott per kulspruta. Ammunitionen fanns i två magasin placerad mellan ögon och näsborre på vardera sida.

Från tidigt 1920-tal fram till slutet av 1930-talet var ksp m/22 huvudvapen i det svenska flygvapnet och alla svenska stridsflygplan under denna era kom att bestyckas med just denna kulsprutetyp.

1939 blev ksp m/22 ersatt av akan m/39 som huvudvapnet inom det svenska flygvapnet men trots detta kom ksp m/22 att användas som sekundärbeväpning och övningsbeväpning på ett flertal stridsflygplan fram till slutet av 1950-talet.

Innehåll

TillverkningRedigera

Ursprungen tillverkades ksp m/22 av det amerikanska företaget Browning/Colt, men senare fick Carl Gustafs stads gevärsfaktori tillverka vapnet på licens.

AmmunitonRedigera

I början avfyrade ksp m/22 den svenska patronen 6,5 × 55 mm m/94. Denna patron var effektiv mot mjuka mål som soldater och kunde penetrera lätt pansar men hade inte den tillräckliga räckvidden eller verkan som behövdes för att skjuta ner flygplan. Samtidigt ville armen ha en tyngre kula för sina kulsprutor. Då började man testa nya kalibrar, både utländska patroner som 7,92 mm patroner från Tyskland och Nederländerna samt nya Svenska testkalibrar mellan 6,5 mm och 8 mm. Man beslöt sig för att använda en 8 mm kula med 14,2 gram i vikt då denna hade best precision och verkan. Bofors gjorde då runt 1930 den tunga patronen 8 x 63 mm som hade kaliberdiamter 7,87 mm och hylslängd 63 mm. Denna patron var extremt kraftfull för sin kaliber och har kallats magnumversionen av 6,5 × 55 mm m/94. Patronen togs i tjänst som 8 mm patron m/32 och produktion av 8 mm ksp m/22 påbörjades snart samt att många 6,5 mm ksp m/22 byggdes om för att kunna avfyra 8 mm patron m/32.

Ammunitons typerRedigera

Flygvapnet hade, om man inte räknar träningsammunition, fem primära typer av 6,5 mm ammunition och sju typer av 8 mm.

6,5 mm (Se huvudartikel: 6,5 × 55 mm patron m/94)

  • - Prj m/94 (Projektil): vanlig kula tillverkad av stål och bly.
  • - Prj m/94 Endast för fredsskjutning: kula med sämre kvalitet som skulle användas under fred.
  • - Prj m/41: En lättare och mer aerodynamisk kula som ursprungligen skulle användas för prickskyttegevär.
  • - Slprj m/39 (Spårljusprojektil): kula som lyser och gör det lättare att se vart man skjuter. Lyser röd mellan 1 och 800 meter efter att den lämnat vapnet.
  • - Slprj m/41: samma som ovan fast lättare och mer aerodynamisk.

8 mm (Se huvudartikel: 8 × 63 mm patron m/32)

  • - Prj m/32: vanlig kula tillverkad av stål och bly.
  • - Prj m/32 Endast för fredsskjutning: kula med sämre kvalitet som skulle användas under fred.
  • - Slprj m/39: kula som lyser och gör det lättare att se vart man skjuter. Lyser röd mellan ett- och åttahundra meter efter att den lämnat vapnet.
  • - Slprj m/39: senare variant av Slprj m/39. Ingen större ändring förutom ny färgkodning. Båda varianterna listas separat i manualer.
  • - Pprj m/39 (Pansarprojektil): pansarbrytande kula med stålkärna.
  • - Pprj m/40 (även kallad 8 mm pbr ptr m/32-40): kula med tungstenskärna som producerades i väldigt små antal.
  • - Brandprj m/41 (Brandprojektil): kula som sätter eld på bränsle och annat lättantänt material i flygplan och fordon.

PrestandaRedigera

Ksp m/22 var luftkyld och hade en eldhastighet på 1 200 skott i minuten vilket var extremt högt jämfört med andra samtida kulsprutor. Nere på marken skulle detta överhetta vapnet väldigt fort men väl uppe i luften gjorde fartvindens kylning att vapnet kunde skjuta i full eldhastighet utan att överhettas. 6,5 mm varianten hade en utgångshastighet av 700-793 meter per sekund beroende på ammunitionstyp medan utgångshastigheten för 8 mm varianten var 725-824 meter per sekund beroende på ammunitionstyp. Pansarprojektilerna kunde penetrera runt 10 millimeter pansar på 50 meters avstånd.[1][2]

Bälten och MagasinRedigera

6,5 mm och 8 mm ammunition matades från början in i vapnet med tygband men 1937 modifierades vapnen som sköt 8 mm ammunition för att använda bälten av länk m/37.

För akterskyttar använde man ofta trum- eller sadelmagasin som monterades på sidan eller ovanpå vapnet respektive. Sadelmagasinet höll 74 patroner.[3]

Saab 17 användes dock en bandledare för att mata ammunition till vapnet.[4][5][6]

UppbyggnadRedigera

Kulsprutan bestod av följande huvuddelar:

 
Kulspruta m/22 fv monterad i flygplan B 4. I bakgrunden syns en annan variant, ksp m/22 R.
  • - pipa
  • - mantel med främre piplager och rekylförstärkare
  • - låda
  • - lock
  • - lockregel med spärr
  • - bakstycke med buffertanordning
  • - mekanism bestående av lås, avfyrningsinrättning och matarinrättning.

ModellutförandenRedigera

Följande modellutföranden fanns av kulsprutetypen:

 
Här är en av de rörliga varianterna av kulsprutan. Modellbenämning är ksp m/22R. Notera det speciella främre siktet som är av flöjel typ, detta för att skytten lättare skulle kunna följa sitt mål.
  • Ksp m/22 Fv (fast vänster) var avsedd för fast montering i flygplanvingar eller flygplankropp. Ammunitionen matades in från vapnets vänstra sida.
  • Ksp m/22 Fh fast höger) med Spegelvänd inmatning gentemot m/22 Fv.
  • Ksp m/22 R (rörlig) var avsedd för montering i baksits av flygplan där enskild skytt kan manövrera kulsprutan. Ksp m/22 R var försett med dubbelfattande handtag och använde primärt ett vänstermonterat trummagasin.
  • Ksp m/22-37 R var också avsedd för montering i baksits på flygplan men var försett med enkelfattat handtag och använde primärt sadelmagasin som matade in patronerna från vänster.

Kulsprutan verkar i vissa fall ha kallats kulspruta m/32 när den sköt 8 mm ammunition med tillägget -37 när den använde bältlänkar.[7][8]

Flygplan beväpnad med Ksp m/22Redigera

ReferenserRedigera

KällorRedigera

  • Flygvapnets Eldvapenammunition 1949.
  • Flygvapnets Eldvapenammunition Serie 2.