Öppna huvudmenyn
Kronobränneriet i Strömsbro, Gävle, 2013.

Kronobrännerierna var statens (kronans) anläggningar för brännvinsbränning. De infördes av Gustav III efter beslut vid en hemlig konselj i juli 1775, i syfte att förbättra landets ekonomi, och införsel av utländskt brännvin förbjöds (husbehovsbränning var sedan tidigare förbjudet). Ett sextiotal brännerier inrättades.[1] Det gick dock inte att stävja husbehovsbränningen och därtill ökade supandet till följd av det ökade utbudet. Dessutom gick verksamheten med förlust. Till följd av detta stängdes de flesta brännerierna 1787.[2][3] Undantag var bland annat Tanto kronobränneri, som var verksamt till 1824.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Brännvin”. Spritmuseum. Arkiverad från originalet den 7 april 2016. https://web.archive.org/web/20160407201432/http://spritmuseum.se/start/kunskap/dryckernas-historia/brannvin/. Läst 26 maj 2016. 
  2. ^ ”kronobränneri”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kronobr%C3%A4nneri. Läst 26 maj 2016. 
  3. ^ “Den regala bränneritiden är länge sedan förbi, så att man nu ej behöfwer bråka sin hjerna med calculer öfwer behofwet av utländsk spannmåls införskrifning dertill, och ändtligen hafwa, wid 1823 års riksdag, de då qwarwarande krono brännerier i Stockholm blifwit utdömda och nedlaggda. Om landtmannen, föranledd af en trög afsättning på sin spannmål inom riket, i anseende till ett nog hastigt, till landtbrukets skada och wanmagt, allt mer och mer nedfallet pris derå, nödgats widtaga det steg, att genom en påskyndad brännwinsbränning förädla sin säd, för att derigenom lättare kunna erhålla och tillika bättre kunna underhålla sin ladugård; så är det förlåtligt, i synnerhet som behofwet af brännwin i Stockholm, i stället för tillgången wid de der nedlaggda brännerier, mestadels tillkommen af utländsk säd, lättar afsättningen af en inrikes tillwerkad wara, hwilken fordom måste från utrikes ort införskrifwas.” (Ur Stockholms Stads Historia, från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven av Nils LundequistZacharias Hæggströms förlag)