Konstantin Paustovskij
Konstantin Georgijevitj Paustovskij (ryska: Константин Георгиевич Паустовский), född 31 maj 1892 i Moskva, död 14 juli 1968, var en sovjetisk författare. Han blev nominerad till Nobelpriset i litteratur 1965.
| Konstantin Paustovskij | |
 | |
| Född | 19 maj 1892 (g.s.)[1][2] Moskva[3] |
|---|---|
| Död | 14 juli 1968[3][4][5] (76 år) Moskva |
| Begravd | Tarusa[6] |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
| Utbildad vid | Moskvauniversitetet  |
| Sysselsättning | Författare[7], dramatiker[7], barnboksförfattare, journalist, publicist[7] |
| Arbetsgivare | Maksim Gorkijs litteraturinstitut |
| Utmärkelser | |
| Arbetets Röda Fanas orden (1939) Arbetets Röda Fanas orden (1962) Leninorden (1967) För försvaret av Odessa Jubileumsmedalj "65-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandskriget 1941–1945" Tapperhetsmedaljen, Sovjetunionen | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Paustovskij växte upp i Lillryssland och studerade vid universiteten i Kiev och Moskva. Han var under första världskriget bl.a. spårvagnsförare i Moskva och frivillig sjukvårdare på ryska västfronten. Sedan prövade han skilda yrken – fabriksarbetare, fiskare m.m. – under ett oroligt vandringsliv och började skriva på 1920-talet.
Paustovskij skrev noveller och romaner, gärna med exotiska miljöer och havsmotiv och med skildringar av sovjetiskt uppbyggnadsarbete. Som hans främsta verk framstår en svit memoarer, påbörjad på 1940-talet. Med sin fylliga realism och sina varmt lyriska naturskildringar för den traditionen vidare från Lev Tolstoj och Anton Tjechov men vittnar också om intryck från Knut Hamsun.
På 1950-talet bodde Paustovskij i Moskva och 140 km söder därom i staden Tarusa vid floden Oka i Kaluga oblast, där han också är begravd.
Bibliografi redigera
- [Novell] (översättning Hans Björkegren och Victor Bohm. I antologin Ryska noveller (Geber, 1960)
- Det svarta svalget (översättning Sven N. Storck, Fröléen, 1961) (Kara-Bugaz, 1932)
- Ungdomsår (översättning Karin de Laval, Tiden, 1963) (Dalekie gody, 1947)
- En nordisk berättelse (översättning Sven N. Storck, Progress, 1965) (Severnaja povestʹ)
- Under en lycklig stjärna (översättning Karin de Laval, Tiden, 1968) (Bespokojnaja junostʹ, 1955)
- Mot en okänd tid (översättning Karin de Laval, Tiden, 1970) (Načalo nevedomogo veka, 1956)
- Det gamla husets invånare (urval och översättning Asta Wickman, Rabén & Sjögren, 1978)
- Noveller (översättning Per-Olof Andersson, Akvilon, 2012) (skrivna 1924-1966)
Övrigt redigera
Asteroiden 5269 Paustovskij är uppkallad efter honom.[8]
Källor redigera
- ^ Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs onlineläs online, licens: verk skyddade av upphovsrätt.[källa från Wikidata]
- ^ ПроДетЛит, 17 september 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Паустовский Константин Георгиевич”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Konstantin Paustovsky, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Паустовский и Таруса: любовь взаимная (på ryska), 7 november 2013, läs online, läst: 2 september 2019, ”Похоронен в Тарусе на городском кладбище.”.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ ”Minor Planet Center 5269 Paustovskij” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5269. Läst 22 augusti 2023.