Katarina Frostenson
Alma Katarina Frostenson Arnault, ogift Frostenson, född 5 mars 1953 i Brännkyrka församling i Stockholm,[1] är en svensk lyriker och översättare. Hon var ledamot av Svenska Akademien 1992–2019 på stol nr 18.
| Katarina Frostenson | |
 Katarina Frostenson under nomineringen till Augustpriset i kategorin skönlitteratur 2013. | |
| Född | 5 mars 1953 Stockholm,  Sverige |
|---|---|
| Yrke | Författare Lyriker Översättare |
| Nationalitet | Svensk |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1978– |
| Make/maka | Jean-Claude Arnault (gift sedan 1989) |
| Släktingar | Georg Frostenson (far) Anders Frostenson (farbror) Sven Frostenson (kusin) Karin Frostenson (kusin) |
Biografi
redigeraTidiga år
redigeraKatarina Frostenson är dotter till agronom Georg Frostenson och kurator Britta Elmdahl Frostenson,[2] brorsdotter till psalmförfattaren Anders Frostenson samt kusin till Sven och Karin Frostenson. Hon växte upp i Hägersten[3] och Sollentuna.[4]
Författarskap
redigeraFrostenson debuterade med I mellan 1978 och beskrevs 1985 av Dagens Nyheters litteratursida att ha "kommit att inta en framskjuten position i den nya svenska poesin".[5] Hennes lyriska språk som konsekvent undviker allt metaforiskt bildskapande och andra konventioner är ett säreget inslag i den svenska lyriken.[källa behövs] De tidiga verken var en egensinnig och ofta svårtillgänglig diktning inriktad på själva språkets klang och sammansättning. Med Joner (1991) skedde en förnyelse med berättande inslag av myt och saga, bland annat med en diktsvit influerad av den medeltida balladen Jungfrun i hindhamn. Denna inriktning fortsätts i den tematiskt närbesläktade Tankarna (1994) som blev en av årets nomineringar till Nordiska rådets litteraturpris,[6] samt Korallen (1999).[källa behövs] Frostenson provade även en sagoinfluerad stil i prosaform med den uppmärksammade Berättelser från dom (1992). I Flodtid (2011) märktes ännu en förnyelse med en större öppenhet inför omvärlden och samtiden, även denna nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.[7]
Frostenson har även nått framgångar som dramatiker. Hon debuterade som författare för scenen 1990 med fyra monodramer som har blivit uppförda på scen och i radio. 2 Skådespel från 1996 har uruppförts på Kungliga Dramatiska Teatern.[8] År 2002 sattes Kristallvägen upp på Judiska teatern i Stockholm.[9]
Hon skrev librettot till Sven-David Sandströms opera Staden som uruppfördes på Kungliga Operan 1998.[10]
Hennes två romaner K och F beskriver händelseförloppet sedan hennes make, Jean-Claude Arnault, blivit anklagad och dömd för våldtäkt. Böckerna beskriver honom som oskyldigt dömd och Sverige som ett land där "megärorna" härskar.
Övriga aktiviteter
redigeraÅr 1992 valdes Frostenson in i Svenska Akademien, på stol nummer 18. Tillsammans med sin make, Jean-Claude Arnault, drev hon kulturföreningen Forum som arrangerade litteraturaftnar och tvärkulturella evenemang. Verksamheten upphörde 2017 sedan hennes make anklagats och dömdes för sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkt.[11][12]
Hon meddelade den 12 april 2018 att hon inte längre kommer att delta i akademiens arbete, i samband med att hon anklagats[förtydliga] för bland annat jäv i samarbetet med sin make på kulturföreningen Forum som fått bidrag av Svenska Akademien.[13][14] Hennes utträde ur Svenska Akademien tillkännagavs 18 januari 2019.[15]
Bibliografi
redigeraPoesi
redigera- 1978 – I mellan
- 1980 – Rena land
- 1982 – Den andra
- 1985 – I det gula: tavlor, resor, ras
- 1987 – Samtalet
- 1989 – Stränderna
- Italiensk översättning: La fonte del suono (Crocetti, 2011)
- 1991 – Joner: tre sviter
- Rumänsk översättning: Ioni (Polirom, 2003)
- 1992 – Berättelser från dom
- 1994 – Tankarna
- Tysk översättning: Die in den Landschaften verschwunden sind (Carl Hanser, 1999)
- 1994 – Jan Håfström: en diktsvit till Jan Håfström och till verk av honom
- 1999 – Korallen
- Spansk översättning: El coral (Simon editor, 2003)
- 2000 – Från Rena land till Korallen (dikter i urval)
- 2004 – Karkas: fem linjer
- 2008 – Tal och regn
- 2011 – Flodtid
- Dansk översättning: Flodtid (på dansk ved Pia Tafdrup, 2013)
- Lettisk översättning: Plūdu laiks (Mansards, 2013)
- 2013 – Tre vägar
- 2015 – Sånger och formler
- 2018 – Sju grenar
- 2021 – A : andra tankar
- Dramatik
- 1990 – 4 monodramer
- Serbisk översättning: Monodrame (Stubovi kulture, 1997)
- Polsk översättning: 4 monodramy (Ksiegarnia Akademicka, 1999)
- 1996 – Traum / Sal P (två skådespel)
- Kroatisk översättning: Salpetrijer (Stubovi kulture, 2002)
- 1998 – Staden – en opera (libretto)
- 2000 – Kristallvägen / Safirgränd (två skådespel)
- 2006 – Ordet: en passion
- Fotoböcker (tillsammans med Jean-Claude Arnault)
- Sakprosa
- 1978 – Raymond Chandler och filmen
- 1990 – Moira (om konstnären Håkan Rehnberg)
- Tysk översättning: Moira: ein Bild in 29 Teilen 1988 (Kleinheinrich, 1991)
- 1992 – Artur Lundkvist: inträdestal i Svenska Akademien
- 2001 – Skallarna (essä publicerad tillsammans med Aris Fioretos)
- 2019 – K (Biografi), Bokförlaget Polaris
- 2020 – F – en färd (Biografi), Bokförlaget Polaris
- 2023 – Alma, Bokförlaget Polaris
Översättningar (urval)
redigera- 1986 – Emmanuel Bove: Mina vänner (Mes amis) (Tiden)
- 1987 – Henri Michaux: Bräsch: texter i urval (översatt tillsammans med Ulla Bruncrona, Bonnier)
- 1988 – Marguerite Duras: Lol V. Steins hänförelse (Le ravissement de Lol V. Stein) (Schultz)
- 1990 – Georges Bataille: Himlens blå (Le bleu du ciel) (Wahlström & Widstrand)
Priser och utmärkelser
redigera- 1988 – Gerard Bonniers lyrikpris
- 1989 – De Nios Stora Pris
- 1994 – Bellmanpriset[16]
- 1996 – Sveriges Radios lyrikpris
- 2004 – Erik Lindegren-priset
- 2004 – Ferlinpriset[17]
- 2007 – Ekelöfpriset[18]
- 2007 – Litteris et Artibus[19]
- 2016 – Nordiska rådets litteraturpris[20][21][22]
- 2016 – Karlfeldtpriset[23][24]
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ Sveriges befolkning 1990. Ramsele: Svensk arkivinformation (SVAR), Riksarkivet. 2011. Libris 12076919. ISBN 9789188366917
- ^ Sveriges befolkning 1960. Arkiv Digital
- ^ ”Att kunna formulera sorg är ett slags glädje” Artikel av Viola Bao i Svenska Dagbladet den 13 oktober 2015.
- ^ Sveriges befolkning 1970
- ^ DN:s litteratursida, Eva Ekselius, Torkel Rasmusson, Madeleine Gustafsson, Otto Mannheimer (18 augusti 1985). ”Nya Dikter - Katarina Frostenson, Torbjörn Astner”. Dagens Nyheter. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-08-18/223/18. Läst 19 januari 2019.
- ^ Marielouise Samuelsson (31 januari 1995). ”11 på tur för pris i litteratur”. Svenska Dagbladet: s. 35. https://www.svd.se/arkiv/1995-01-31/35. Läst 18 april 2018.
- ^ Eva-Marie Liffner (2 december 2011). ”De kan få Nordiska Rådets litteraturpris”. Svenska Dagbladet: s. 81. https://www.svd.se/arkiv/2011-12-02/81. Läst 18 april 2018.
- ^ ”Wanås Vänners litteraturdag – Tre vägar, Blod i salongerna och Vad ska vi göra med varandra” (Pressmeddelande). Wanås konst: Bertilsson, Sofia. 13 augusti 2014. http://news.cision.com/se/wanas-konst/r/wanas-vanners-litteraturdag---tre-vagar--blod-i-salongerna-och-vad-ska-vi-gora-med-varandra,c9634684. Läst 22 maj 2018.
- ^ ”Recension "Kristallvägen": Grymma handlingar och mörka djup - men roligt”. Svenska Dagbladet. 18 mars 2002. https://www.svd.se/grymma-handlingar-och-morka-djup-men-roligt. Läst 14 april 2018.
- ^ ”Katarina Frostenson - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/katarina-frostenson. Läst 25 maj 2020.
- ^ Hugo Lindkvist: "Kulturrådet granskar sina utbetalningar till Klubben" Dagens Nyheter 13 mars 2018
- ^ Aldo Sartori (6 december 2018). ”Kulturprofilen Jean-Claude Arnault döms för våldtäkt”. svt Nyheter / Kultur. https://amp.svt.se/kultur/domen-mot-kulturprofilen.
- ^ ”Pressmeddelande från Svenska Akademien”. www.svenskaakademien.se. http://www.svenskaakademien.se/press/pressmeddelande-fran-svenska-akademien-2. Läst 13 april 2018.
- ^ Karin Thurfjell (20 april 2018). ”Akademien: Oönskad intimitet har förekommit”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/akademien-befinner-sig-i-en-allvarlig-kris. Läst 4 oktober 2018.
- ^ Svenska Akademien (18 januari 2019). ”Förlikning mellan Svenska Akademien och Katarina Frostenson”. Pressmeddelande. Läst 18 januari 2019.
- ^ ”Vi gratulerar Katarina Frostenson - 1994 års mottagare av Bellmanpriset som utdelas av Svenska Akademien till "en verkligt framstående skald" för hennes senaste bok "Tankarna"”. Svenska Dagbladet (Wahlström & Widstrand). 22 december 1994. https://www.svd.se/arkiv/1994-12-22/27. Läst 18 april 2018.
- ^ ”Ferlinpriset till akademipoet | dagensbok.com”. http://dagensbok.com/2004/09/29/ferlinpriset-till-akademipoet/. Läst 25 januari 2020.
- ^ SAXO, null (19 mars 2007). ”Ekelöfpriset till Frostenson”. Kristianstadsbladet. https://www.kristianstadsbladet.se/kultur/ekelofpriset-till-frostenson/. Läst 25 januari 2020.
- ^ ”H.M. konungens medaljförläningar 2007-01-28”. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081009113119/http://www.royalcourt.se/monarkinhovstaterna/densvenskamonarkin/medaljer/medaljforlaningar/arkivmedaljforlaningar/medaljforlaningar20070128.5.1a3366210de661ad20800051066.html. Läst 4 augusti 2007.
- ^ Dagsavisen avslørte prisvinner: – Beklager. NRK 1 november 2016
- ^ SVT 1 november 2016
- ^ Norden.org
- ^ ”Karlfeldtpriset 2016 tilldelas Katarina Frostenson”. allehanda.se. 19 maj 2016. Arkiverad från originalet den 3 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190203085206/https://www.allehanda.se/artikel/kultur/karlfeldtpriset-2016-tilldelas-katarina-frostenson.
- ^ ”Karlfeldt.org”. Arkiverad från originalet den 3 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190203030711/http://www.karlfeldt.org/aktuellt/nyheter/530-karlfeldtpriset-till-katarina-frostenson. Läst 2 februari 2019.
Externa länkar
redigera- Katarina Frostenson i ledamotsregistret hos Svenska Akademien
- Joner i fulltext på Litteraturbanken
- Katarina Frostenson i Libris
Wikimedia Commons har media som rör Katarina Frostenson.
