Karl Segrell
Karl Gustaf Segrell, född 16 juni 1908 i Karlskrona amiralitetsförsamling i Blekinge län, död 24 juni 1976 i Barkåkra församling i Kristianstads län,[1] var en svensk militär. Han var bror till Torsten Segrell.
| Karl Segrell | |
 Segrell som kommendör. | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 16 juni 1908 Karlskrona amiralitetsförsamling i Blekinge län, Sverige |
| Död | 24 juni 1976 (68 år) Barkåkra församling i Kristianstads län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Marinen |
| Tjänstetid | 1929–1971 |
| Grad | Viceamiral |
| Övrigt | Chef för Försvarets intendenturverk |
Biografi redigera
Segrell avlade studentexamen i Karlskrona 1926. Han avlade marinofficersexamen vid Sjökrigsskolan 1929 och utnämndes samma år till marinunderintendent,[2] varefter han befordrades till marinintendent av andra graden 1932 och till löjtnant i Marinintendenturkåren 1937.[3] Han hade sjökommenderingar bland annat på pansarskeppet Gustaf V och på pansarkryssaren Fylgias långresa 1931–1932,[2] varefter han var kårintendent vid Skeppsgossekåren i Marstrand 1935–1936[2][4] och var stabsintendent vid Västkustens marindistrikt 1937–1940. Han befordrades till kapten 1939,[2] var lärare i förvaltningstjänst vid Sjökrigsskolan från 1940,[5] var detaljchef och byråchef i Marinförvaltningen 1941–1945, befordrades 1945 till kommendörkapten av andra graden[3] och var marin expert i 1945 års försvarskommitté.[2] År 1946 befordrades han till kommendörkapten av första graden och var assistent hos marinöverintendenten i Marinintendenturkåren 1946–1948,[3] varpå han tjänstgjorde på kryssaren Tre Kronor.[6] Åren 1949–1951 var han stabsintendent hos Kustflottan,[3] varefter han var chef för marinöverintendentens expedition 1951–1952.[6]
År 1952 befordrades Segrell till kommendör, varpå han var chef för Intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt 1952–1961. Han var marinöverintendent och chef för Intendenturavdelningen vid Marinförvaltningen tillika tillförordnad chef för Marinintendenturkåren 1961–1963[3] samt chef för Förrådsbyrån vid Försvarets intendenturverk (FIV)[7] och ordinarie chef för Marinintendenturkåren 1963–1965. År 1965 befordrades han till konteramiral, varefter han 1965–1968 var chef för FIV.[3] I egenskap av chef för FIV var han samtidigt ledamot av Försvarets förvaltningsdirektion.[8][9] Han var också ledamot av styrelsen för Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap 1965–1972.[6] Åren 1968–1971 var Segrell chef för Intendenturmaterielförvaltningen i Försvarets materielverk, varpå han 1971 som viceamiral inträdde i reserven.[3]
I en nekrolog berättas: ”Segrell insåg tidigt värdet av en ökad integration mellan försvarsgrensförvaltningarna. Redan innan riktlinjerna för en omorganisation av Försvarets intendenturmaterielverk utarbetats pläderade han som byråchef i Marinförvaltningen för uppbyggnaden av en för försvarsgrenarna gemensam förrådsorganisation. Förberedelser gjordes till gemensam nomenklatur, databokföring m m. Segrell var, ofta nog under starkt motstånd från olika håll, den drivande kraften vid omorganisationen och nedskärningen av Försvarets intendenturverk och dess inlemmande i Försvarets materielverk.”[2]
Karl Segrell invaldes 1950 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet[10] och utsågs 1965 till hedersledamot.[6] Han invaldes 1966 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[11]
Utmärkelser redigera
Riddare av första klass av Svärdsorden, 1946.[12]
Riddare av Vasaorden, 1948.[13]- Kommendör av Svärdsorden, 6 juni 1959.[14]
- Kommendör av första klass av Svärdsorden, 6 juni 1962.[15]
- Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 5 juni 1971.[16]
Referenser redigera
- ^ Sveriges dödbok 1947–2006, CD-ROM, version 4.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2007).
- ^ [a b c d e f] Broomé, Bertil (1976). ”Minnestal över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar: sid. 163.
- ^ [a b c d e f g] Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 147. ISBN 978-91-87184-83-3.
- ^ Hafström, Georg, red (1942). Kungl. Sjökrigsskolan 1867–1942. Del 2. Eskilstuna: J.O. Öberg & Son. sid. 398.
- ^ Hafström, Georg, red (1942). Kungl. Sjökrigsskolan 1867–1942. Del 2. Eskilstuna: J.O. Öberg & Son. sid. 59.
- ^ [a b c d] Hall, Per (1976). ”Minnesteckningar. Karl Segrell”. Tidskrift i sjöväsendet: sid. 280. https://www.koms.se/content/uploads/2013/07/TiS-nr-6-1976.pdf.
- ^ Sveriges statskalender för skottåret 1964. Uppsala. 1964. sid. 101.
- ^ Kungl. Maj:ts kungörelse om ändrad lydelse av 7 och 8 §§ instruktionen den 11 december 1959 (nr 546) för försvarets förvaltningsdirektion, SFS 1963:291, s. 636.
- ^ Kungl. Maj:ts instruktion för försvarets förvaltningsdirektion, SFS 1965:832, s. 1996.
- ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 237. ISBN 978-91-87184-83-3.
- ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 170. ISBN 91-630-4181-2.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1958. Kungl. Svenska riddareordnarna 1958. Uppsala. 1958. sid. 37.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 401.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1962. Kungl. Svenska riddareordnarna 1962. Uppsala. 1962. sid. 13.
- ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 98.
- ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 21, digital avbildning.
Vidare läsning redigera
- Broomé, Bertil (1976). ”Minnestal över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar: sid. 163–164.
- Hall, Per (1976). ”Minnesteckningar. Karl Segrell”. Tidskrift i sjöväsendet: sid. 280–281. https://www.koms.se/content/uploads/2013/07/TiS-nr-6-1976.pdf.