Karl Evert (Karl-Evert) Englund, född 14 augusti 1933 i Lits församling i Jämtlands län,[1] död 22 november 2023 i Brunflo distrikt i Jämtlands län,[2] var en svensk militär.

Karl-Evert Englund
Karl-Evert Englund circa 1976-1977 AM.005815.jpg
Englund som chef för bataljon 64 M på Sinaihalvön 1976–1977.
Information
Född14 augusti 1933
Lits församling i Jämtlands län, Sverige
Död22 november 2023 (90 år)
Brunflo distrikt i Jämtlands län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1956–1994
GradÖverste av första graden
BefälJämtlands fältjägarregemente,
Jämtlands försvarsområde,
12. arméfördelningen,
Hälsinge regemente,
Gävleborgs försvarsområde

Biografi redigera

Englund avlade officersexamen vid Krigsskolan 1956 och utnämndes samma år till fänrik i armén, varefter han befordrades till kapten vid Jämtlands fältjägarregemente 1964. År 1970 blev han avdelningschef vid staben i Nedre Norrlands militärområde. Han befordrades till major 1972 och till överstelöjtnant 1974. Åren 1976–1977 var han chef för FN-bataljonen 64M. Han befordrades 1979 till överste och var 1979–1983 samt 1984–1985 ställföreträdande chef för Jämtlands fältjägarregemente, tillika ställföreträdande befälhavare för Jämtlands försvarsområde.[3] Åren 1983–1984 var han chef för regementet, tillika befälhavare för försvarsområdet.[4] Han befordrades 1985 till överste av första graden och var 1985–1987 militärområdesinspektör i Nedre Norrlands militärområde och chef för 12. arméfördelningen. Åren 1987–1991 var han chef för Hälsinge regemente, tillika befälhavare för Gävleborgs försvarsområde. Han var 1991–1994 försvarsattaché vid ambassaden i Moskva.[3]

Utmärkelser redigera

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ ”Karl Evert Englund”. Ratsit AB. Arkiverad från originalet den 30 november 2023. https://web.archive.org/web/20231130182554/https://www.ratsit.se/19330814-Karl_Evert_Englund_Ostersund/un5i9TNCHwvZcfOGXnmyUTlVZuwZhhWLmZ6FibMuVkE. Läst 30 november 2023. 
  3. ^ [a b] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 67. ISBN 91-87184-74-5 .
  4. ^ Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Stockholm: Statens Försvarshistoriska Museer. sid. 107. ISBN 91-9715-844-5 .
  5. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 77 (digital avbildning).