Kangos (finska: Kangonen)[4] är en tätort i Junosuando distrikt (Junosuando socken) i Pajala kommun i Norrbottens län, belägen vid Lainioälven.

Kangos
Tätort
Kangos kyrka
Land Sverige Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Pajala kommun
Distrikt Junosuando distrikt
Koordinater 67°29′5″N 22°38′46″Ö / 67.48472°N 22.64611°Ö / 67.48472; 22.64611
Area 146 hektar (2020)[1]
Folkmängd 226 (2020)[1]
Befolkningstäthet 1,55 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod T8660[2]
Beb.områdeskod 2521TB102 (1960–)[3]
Geonames 605342
Ortens läge i Norrbottens län
Ortens läge i Norrbottens län
Ortens läge i Norrbottens län
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata
Kangos
Boplats
Land Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Pajala kommun
Socken Junosuando socken
Koordinater 67°32′22″N 22°40′19″Ö / 67.53952°N 22.67185°Ö / 67.53952; 22.67185
Kulturmärkning
Fast fornlämning
 - Referens nr. Junosuando 22:1
Information från FMIS.

Historia redigera

Kangos grundades på 1630-talet av Simon Hendersson, vilken var av okänt ursprung, men möjligtvis svåger eller svärson till Nils Ludvisson Lodwijk, Lovikkas grundläggare.[källa behövs]

Stenåldersfynd redigera

Några kilometer norr om Kangos finns lämningar efter en lägerplats från stenåldern som när den daterades var den dittills äldsta kända i Norrland.[5] 2009 upptäcktes en äldre boplats i Aareavaara. Lämningen ligger alldeles intill väg 886 på östra sidan av Lainioälven och undersöktes 2004 i samband med att vägen skulle breddas. I en härdgrop hittades brända ben som med kol-14-metoden kunde dateras till 8 555 ±65 år B.P., vilket innebär att den är ungefär 9 800 år gammal, alltså från mesolitikum. Lägerplatsen låg då någon mil från stranden Ancylussjön, Östersjöns föregångare. Landskapet var förmodligen tundraliknande. De brända benen har kunnat artbestämmas till ren och gädda, arter som också hittats vid den ungefärligt samtida boplatsen vid Dumpokjauratj i Arjeplogs kommun. Fynd av renben är annars mycket sällsynta på norrländska stenåldersboplatser.[6] Lägerplatsen i Kangos är därmed en av ytterst få boplatser som har lämningar efter de renjägare som måste ha varit de första som koloniserade området efter inlandsisens avsmältning.[7]

Befolkningsutveckling redigera

 
Den av Statistiska centralbyrån avgränsade tätorten Kangos, med gränserna från tätortsavgränsningen 2015.
Befolkningsutvecklingen i Kangos 1950–2020[8][9][10][11][12][13][14]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
559 ##
1960
  
459 182
1965
  
387 177
1970
  
360 177
1975
  
302 120
1980
  
329 147
1990
  
315 147
1995
  
299 147
2000
  
293 148
2005
  
278 146
2010
  
252 147
2015
  
245 146
2016
  
233 146##
2020
  
226 146
Anm.:
 ## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950.
 ## Arean 31 december 2016, 2017 och 2018 fortsatt samma som avgränsades som tätort 2015.

Vid folkräkningen år 1890 var 233 personer skrivna i Kangos.[15]

Samhället redigera

I Kangos finns det bl.a F-9 grundskola, livsmedelsbutik, post, busshållplats, gym och café.

Kangos kyrka finns även här.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Statistiska tätorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per tätort, Statistiska centralbyrån, 24 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 28 februari 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, Statistiska centralbyrån, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ ”Min Karta (tidigare: Kartsök och ortnamn)”. Lantmäteriet. https://minkarta.lantmateriet.se/?e=826550&n=7505322&z=11&background=3&boundaries=false. Läst 19 april 2017. 
  5. ^ ”Norrlands äldsta boplats funnen”. Sveriges Television. 3 februari 2005. http://www.svt.se/nyheter/sverige/norrlands-aldsta-boplats-funnen. Läst 9 februari 2013. 
  6. ^ Östlund, Olof (2005). ”Stenåldersboplatsen i Kangos - nästan 10.000 år i glömska: den tidigaste kolonisationen i Norrbotten”. Norrbotten 2005,: sid. 141–149: ill.. 0546-3467. ISSN 0546-3467.  Libris 10448797
  7. ^ Möller, Per; Östlund, Olof; Barnekow, Lena; Sandgren, Per; Palmbo, Frida; Willerslev, Eske (2013). ”Living at the margin of the retreating Fennoscandian ice sheet: The early Mesolithic sites at Aareavaara, northernmost Sweden” (på engelska). The Holocene 23 (1): sid. 104–116. doi:10.1177/0959683612455546. http://hol.sagepub.com/content/23/1/104. 
  8. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 237. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014  Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84 
  10. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76 
  11. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1975, Del 2:4, Utveckling mellan 1970 och 1975. Tätorternas areal och folkmängd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1977. sid. 46. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1975_2_4.pdf. Läst 19 augusti 2015  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. sid. 58. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1980_2_3.pdf. Läst 15 januari 2015  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ (PDF) Tätorter 1990, Befolkning och areal i tätorter och glesbygd; Reviderade uppgifter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 26 februari 1992. sid. 54. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9201.pdf. Läst 1 april 2016 
  14. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2016”. Statistiska centralbyrån. 5 april 2017. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161026232758/http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 19 april 2017. 
  15. ^ ”Folkräkningen 1890 - Norrbottens län”. Umeå universitetsbibliotek. Arkiverad från originalet den 19 april 2017. https://web.archive.org/web/20170419200456/http://www2.foark.umu.se/folk/bd/sok.asp?selarkbild=Pajala&hemort=Kangos&selar=Exakt&action=S%F6k. Läst 19 april 2017.