Kådtapetserarbi
Kådtapetserarbi (Megachile ericetorum)[5] är en art i överfamiljen bin och familjen buksamlarbin[3].
| Kådtapetserarbi Status i Finland: Nationellt utdöd[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Tapetserarbin Megachile |
| Undersläkte | Pseudomegachile[2] |
| Art | Kådtapetserarbi M. ericetorum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Megachile ericetorum | |
| Auktor | Lepeletier, 1841[3] |
| Synonymer | |
|
Megachile ericetorum Lepeletier, 1841[4] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning
redigeraGrundfärgen är svart.[6] Huvudet har ljusgul, hos hanen även rent vit behåring. Mandiblerna[a] har fyra tänder på varje skänkel hos honan, tre hos hanen. Mellankroppen har blekgul till vit behåring, klara vingar med bruaktiga ribbor, och brunaktiga vingfästen. På bakkroppen har honan blekgula hårband i bakkanterna på tergiterna[b] 2 till 5, medan hanen i stället har nästan helt vita hårband i bakkanterna på tergiterna 3 till 5. På buken har honan en gul scopa, en hårborste avsedd för polleninsamling. Honan är 14 till 16 mm lång, hanen 13 till 16 mm.[4]
Ekologi
redigeraKådtapetserarbiet förekommer på habitat som gräsmarker, buskmarker, skogsbryn och -gläntor, vägrenar,[7] sand- och lertag samt trädesåkrar[6]. Den kan även förekomma bland bebyggelse som har tillgång till murar eller branter där den kan bygga sina bon. Arten flyger mellan juni och juli, honorna in i augusti. De är specialiserade på blommor ur ärtväxternas familj men samlar även föda, främst nektar, ur kransblommiga växter.[6]
Fortplantning
redigeraHanarna patrulleringsflyger mellan blommor för att leta efter parningsvilliga honor. Honorna bygger larvbon i mellanrummen i murar, sprickor i branter, ruiner, murfogar, och även i övergina pälsbibon.[6] De kan även använda sig av människotillverkade konstruktioner som bihotell.[8] Till skillnad från andra tapetserarbin bygger de inte larvceller av bladbitar, utan av dy, och klär sedan väggarna med kåda.[7] Det förekommer att boet parasiteras av kägelbiet Coelioxys aurolimbata, som lägger ägg i kådsmalbiets bon, ett ägg i varje larvcell. Den resulterande larven lever av födan som är avsedd för värdlarven efter det att den dödat värdägget eller -larven.[9]
Utbredning
redigeraArten finns i större delen av Europa samt Nordafrika med undantag för Storbritannien och Norden.[7] Den skall ha påträffats i södra Ontario, Kanada (2003).[10] Forskarnas åsikter om den kan anses vara etablerad i Nordamerika eller ej tycks divergera.[2] I Norden förekom den tidigare endast i Finland[7] upp till 62° N[6], men betraktas där sedan 2019 som nationellt utdöd.[1]
Kommentarer
redigera- ^ Mandibler är ett annat namn för de sidleds pariga käkarna hos (bland annat) en insekt med bitande mundelar. De är ofta försedda med en eller flera taggar på varje skänkel; dessa taggar kallas i regel "tänder".
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Referenser
redigera- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”kådtapetserarbi (Megachile ericetorum)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204642. Läst 31 december 2023.
- ^ [a b] ”Megachile ericetorum Lepeletier, 1841” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Megachile+ericetorum&mobile=close&flags=glean:. Läst 3 januari 2024.
- ^ [a b] ”Megachile ericetorum Lepeletier, 1841” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=761389. Läst 3 januari 2024.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Cory S. Sheffield, Claudia Ratti, Laurence Packer och Terry Griswold (2011). ”Leaf cutter and Mason Bees of the Genus Megachile Latreille (Hymenoptera; Megachilidae) in Canada and Alaska.” (på engelska). Canadian Journal of Arthropod Identification (18): sid. 63–64. https://www.researchgate.net/publication/237841739_Leafcutter_and_mason_bees_of_the_genus_Megachile_Latreille_Hymenoptera_Megachilidae_in_Canada_and_Alaska/link/00b495336ea0ce2bd3000000/download?_tp=eyJjb250ZXh0Ijp7ImZpcnN0UGFnZSI6InB1YmxpY2F0aW9uIiwicGFnZSI6InB1YmxpY2F0aW9uIn19. Läst 2 januari 2024.
- ^ Finlands författningssamling Nr 912-913. Finlands miljöministerium. 2005. https://www.yumpu.com/it/document/view/19962132/finlands-forfattningssamling-finlex
- ^ [a b c d e] ”Blattschneiderbienen: Megachile ericetorum” (på tyska). Wildbienen. https://www.wildbienen.de/eb-meric.htm. Läst 1 januari 2024.
- ^ [a b c d] Dewulf, A. & Praz, C. 2014 Megachile ericetorum . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 31 december 2023.
- ^ A Jukes (2019). ”Megachile ericetorum Lepeletier, 1841” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/bee/megachilidae/megachile-ericetorum. Läst 1 januari 2024.
- ^ ”Kegelbienen: Coelioxys aurolimbata” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-cauro.htm. Läst 3 januari 2024.
- ^ C. S. Sheffield, T. Griswold & M. H. Richards (2010). ”Discovery of the Western Palearctic Bee, Megachile (Pseudomegachile) ericetorum (Hymenoptera: Megachilidae), in Ontario, Canada” (på engelska). Journal of the Entomological Society of Ontario 141: sid. 85-92. http://www.entsocont.ca/uploads/3/0/2/6/30266933/sheffield_et_al_final.pdf. Läst 2 januari 2024.