Wikipedia

Julius Caesar (pjäs)

pjäs av William Shakespeare
(Omdirigerad från Julius Cæsar (pjäs))

Julius Caesar (originaltitel Julius Caesar) är en tragedi av William Shakespeare. Pjäsen handlar om sammansvärjningen och mordet på den romerske ledaren och statsmannen Julius Caesar. Tillsammans med Antonius och Cleopatra, Coriolanus och Titus Andronicus brukar den räknas till Shakespeares romarpjäser.

Julius Caesar
Faksimil av första sidan i The Tragedie of Julius Cæsar från First Folio, publicerad 1623.
Faksimil av första sidan i The Tragedie of Julius Cæsar från First Folio, publicerad 1623.
FörfattareWilliam Shakespeare
OriginaltitelJulius Caesar
OriginalspråkEngelska
ÖversättareGeorg Scheutz, Pehr Westerstrand, Carl August Hagberg, Per Hallström, Allan Bergstrand, Björn Collinder, Åke Ohlmarks, Thomas Warburton
Utgivningsår1623
Premiärår1599
Först utgiven på
svenska		1831
Svensk
premiär		1881
HuvudpersonerJulius Caesar, Marcus Junius Brutus
Del i serie
Efterföljs avAntonius och Cleopatra
Caesars spöke framträder för att varna Brutus för hans öde. Från en målning av Richard Westall.

Tillkomsthistoria redigera

Datering redigera

Julius Caesar nämns inte i Francis Meres Palladis Tamia, en lista över tolv Shakespearepjäser publicerad 1598. Man vet att pjäsen spelades den 21 september 1599. Pjäsen anspelar på två verk som publicerades 1599: Samuel Daniels Musophilus och John Davies Nosce teipsum. I sin tur finns det anspelningar på Julius Caesar i Ben Jonsons komedi Every Man in His Humour som publicerades 1601. I ordval finns det likheter med Hamlet, antagligen mellan sent 1599 och tidigt 1601. Versbehandlingen har mest likheter med Henrik V, med säkerhet från 1599, och Som ni behagar, förmodligen från 1599 eller 1600. Man tror därför att Julius Caesar tillkommit mellan Henrik V och Som ni behagar 1599.[1]

Pjäsens källor redigera

Det kan med säkerhet fastställas att Shakespeares främsta källa var Plutarchos Jämförande levnadsteckningar (Bíoi parálleloi) som kom i engelsk översättning av Thomas North 1579, The Lives of the Noble Grecians and Romans. Shakespeares text är ofta likalydande med Thomas Norths. Översättningen följs både i huvuddrag och i många detaljer och även vissa formuleringar.[1][2][3] Men Shakespeare koncentrerade och förtätade. Händelser som i källan tilldrar sig med fyra månaders mellanrum utspelas i pjäsen på en och samma dag.[1][3][4] Brutus och Antonius liktal över Caesar är bara summariskt återgivna hos Plutarchos.[1]

Den berömda repliken "Et tu, Brute?" finns inte hos Plutarchos. I Suetonius biografi över Caesar De vita Caesarum från 100-talet säger han istället "Också du, mitt barn?", fast på grekiska. Däremot förekom en variant av repliken redan 1595 i oktavioupplagan av Shakespeares Henrik VI del 3 (oktavioupplagan motsvarade en så kallad "bad quarto", alltså en piratupplaga). I Christopher Marlowes pjäs The Massacre at Paris, som bara finns bevarad i ännu en icke-auktoriserad oktavioupplaga från 1593, finns en anspelning på repliken.[3]

Flera detaljer tyder på att Shakespeare hade kännedom om den grekiske historikern Appianos verk Romaika från före år 165. Verket fanns i engelsk översättning från 1578, Auncient Historie and exquisite Chronicle of the Romanes Warres, both Civile and Foren. Bland annat är det Appianos som beskriver Caesars epilepsianfall.[5]

Beskrivningarna av inbördeskrigets fasor företer likheter med Thomas Kyds översättning av Robert Garniers tragedi Cornelia från 1594.[6] Strukturen pekar mot den anonyma pjäsen Caesar's Revenge som liksom Shakespeares pjäs är en sammanflätning av tre tragedier: tragedin om Caesars hybris, en hämndtragedi och Brutus tragedi.[7]

Tryckningar och text redigera

Den första tryckningen av Julius Caesar skedde i First Folio från 1623 som sammanställdes av Shakespeares skådespelarkollegor John Heminges och Henry Condell och publicerades av Edward Blount och Isaac Jaggard.[8] Texten tros vara grundad på en sufflörs exemplar.[1]

Det finns tecken som tyder på att pjäsen bearbetats. Andra scenen i akt två och första scenen i akt tre verkar konstruerade så att en skådespelare kan dubblera rollerna Cassius och Ligarius. Caesars replik i den senare scenen, "Vet, Caesar är ej den som orätt gör", verkar sakna ett tillägg på fyra ord, "but with just cause", som återfinns i Ben Jonsons båda pjäser The Staple of News 1625 och Discoveries omkring 1630.[1]

Handling redigera

Pjäsen börjar med att Julius Caesar återvänder till Rom i triumf efter ett vunnet slag och hyllas av folket. En siare varnar Caesar men blir ignorerad. Cassius övertalar Brutus att delta i en konspiration mot Caesar för att förhindra att Caesar överger republiken och utnämner sig till kejsare. Brutus liknar Caesar vid ett huggormsägg som är ofarligt tills det kläcks.[9]

När Caesar anländer till senaten mördas han av Brutus; det är då Caesar fäller den berömda repliken "Et tu, Brute?" ("Även du, min Brutus?"). Folket hyllar till en början Brutus handling, men svänger när Marcus Antonius håller ett liktal över Caesar och prisar hans dygder. Marcus Antonius visar upp Julius Caesars blödande kropp och läser hans testamente där han lovar alla romare 75 drachmer. Marcus Antonius säger sig vilja lugna massorna men gör dem istället än mer rasande och de vill driva konspiratörerna från Rom. De misstar den oskyldige poeten Cinna för konspiratören Lucius Cinna och mördar honom.[9]

Brutus och Cassius tvingas fly från Rom. Under en strid som de inser att de kommer att förlora, begår båda självmord med hjälp av sina tjänare. Pjäsen slutar med en antydan om en framväxande konflikt mellan Antonius och Octavianus, Caesars skyddsling, vilket leder vidare till handlingen i Antonius och Cleopatra.[9]

Översättningar till svenska redigera

Julius Caesar finns i sju tryckta översättningar till svenska och en som gjorts direkt för teatern. Den första översättningen utfördes av publicisten Georg Scheutz och kom ut 1831. 1839 följde en fri översättning av teaterchefen Pehr Westerstrand. Carl August Hagbergs översättning från 1851 ingick i Shakspere's dramatiska arbeten. Bd 12. Per Hallströms översättning från 1925 ingick i serien Världslitteraturen: de stora mästerverken. Året därpå trycktes pjäsen om i Shakespeares dramatiska arbeten. Sorgespel, Bd 2. Allan Bergstrands översättning spelades första gången av Helsingborgs stadsteater men gavs inte ut förrän 1984. Därpå följde Björn Collinders översättning 1960, Åke Ohlmarks 1969 i samlingsvolymen Tragedier. 1985 gjorde Thomas Warburton en nyöversättning för Staffan Roos uppsättning på Dramaten.

Uppsättningar redigera

Julius Caesar var en av de första pjäserna som sattes upp på den klassiska Globe Theatre. Schweizaren Tomas Platter skrev i sin dagbok 21 september 1599 att han sett en pjäs på "teatern med halmtaket på andra sidan floden" "om den förste kejsaren Julius Caesar".[1][10] Pjäsen tros ha funnits kvar på repertoaren ända till 1642 då teatrarna stängdes. Dokumenterade föreställningar vid hovet ägde rum 1612-13, 1637 och 1638.[11] efter restaurationen återkom pjäsen på repertoaren 1671. Från 1648 spelades Brutus av Thomas Betterton.

David Garrick hade misslyckats med Antonius och Cleopatra och Julius Caesar spelades inte på Drury Lane Theatre under hans chefskap mellan 1747 och 1776.

1803 spelades pjäsen i August Wilhelm Schlegels tyska översättning från 1785 på Deutsches Nationaltheater i Weimar i regi av Johann Wolfgang von Goethe.

1812 spelades Brutus av John Philip Kemble. Senare spelades rollen av William Macready som tidigare spelat Cassius. För att bekosta en staty av Shakespeare i Central Park i New York spelades recettföreställningar 1864. Edwin Booth spelade Brutus, Junius Booth var Cassius och John Wilkes Booth spelades Antonius. Det var den senare som mördade president Abraham Lincoln ett år senare.

När Meiningarna från Thüringen spelade pjäsen, bland annat på turné i London 1881, så hade man med sig av över 80 egna statister och anställde dessutom mängder lokalt.

Under 1800-talet förlorade pjäsen i popularitet i Storbritannien, men den återupptäcktes av Herbert Beerbohm Tree som gjorde succé 1898, med honom själv som Antonius. Pjäsen spelades årligen på Old Vic i London mellan 1914 och 1923 och återigen 1932.

Bertolt Brecht har skrivit att en nyckel till att iscensätta pjäsen inte är att framställa Julius Caesar som en stor auktoritet, utan det är istället motspelarna som skall behandla Caesar som en auktoritet. Pjäsen har flera gånger satts upp som en kritik mot fascismen. Den förste att klä dramat i uniformer från fascismens Italien och nazismens Tyskland var Orson Welles i en omatalad uppsättning på Mercury Theatre i New York 1938. En annan berömd uppsättning är Michael Langhams och Anthony Quayles på Royal Shakespeare Company i Stratford-upon-Avon 1950 med John Gielgud som Julius Caesar. 1996 satte Peter Hall upp Julius Caesar med Royal Shakespeare Company utan paus.

Uppsättningar i Sverige redigera

Den svenska premiären ägde rum 7 maj 1881 på Nya Teatern i Stockholm. Rollen som Brutus spelades av August Lindberg.[12][13] Uppsättningen fick ljummen kritik och lades ner efter sex föreställningar. Om Lindberg skrev en kritiker att han "saknar klar belysning av motsättningarna" hos karaktären.[12] 1884 gästspelade Meiningarna med sin berömda uppsättning på Svenska teatern. Det var första gången publiken fick se hällregn på scenen.[14]

Uppsättningar i Sverige sedan år 1900 redigera

Filmatiseringar redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g] The Oxford Companion to Shakespeare sid 229
  2. ^ Erik Frykman: Shakespeare sid 182
  3. ^ [a b c] Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 116f
  4. ^ Gustaf Fredén: Shakespeare i Litteraturens världshistoria del 3 sid 417
  5. ^ Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 118f
  6. ^ Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 119f
  7. ^ Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 120f
  8. ^ The Oxford Companion to Shakespeare sid 145
  9. ^ [a b c] The Oxford Companion to Shakespeare sid 229f
  10. ^ Erik Frykman: Shakespeare sid 180
  11. ^ The Oxford Companion to Shakespeare sid 231
  12. ^ [a b] Georg Nordensvan: Svensk teater och svenska skådespelare del II sid 330
  13. ^ Sigvard Mårtensson: Shakespeare på svenska scener i Gustaf Fredén: William Shakespeare sid 115
  14. ^ Ann Fridén: "Att vara eller inte vara" - Shakespeare på kunglig scen i 1800-talets Stockholm i Den svenska nationalscenen sid 117

Källor redigera

Externa länkar redigera

 
 Wikisource har originalverk relaterade till Julius Caesar (pjäs) (engelska)
 
 Wikiquote har citat av eller om Julius Caesar (pjäs) (engelska)
Wikimedia Commons har media som rör Julius Caesar (pjäs).
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Julius_Caesar_(pjäs)&oldid=54250117”