Öppna huvudmenyn

Johan Gustaf Richert

svensk vattenbyggnadsingenjör och politiker

Johan Gustaf Richert, född 16 maj 1857 i Stockholm, död 4 februari 1934 i Stockholm, var en svensk vattenbyggnadsingenjör, företagare och grundare av AB Vattenbyggnadsbyrån.

Johan Gustaf Richert
Johan Gustaf Richert TEKA0115493.jpg
Född16 maj 1857[1][2][3]
Sankt Nikolai församling[1][2]Sverige
Död4 februari 1934[1][2] (76 år)
Oscars församling[1][2]Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[4][5][6]
kartor
NationalitetSverige
Utbildad vidKungliga Tekniska högskolan Blue pencil.svg
SysselsättningFörfattare[1], väg- och vattenbyggnadsingenjör[1], politiker
BefattningLedamot av Sveriges riksdag[1]
Politiskt partiFrisinnade försvarsvänner[1]
BarnArvid Richert (f. 1887)[7]
Gösta Richert (f. 1888)
FöräldrarJosef Richert
Redigera Wikidata

Innehåll

BiografiRedigera

Richert var son till Josef Richert och sonson till Johan Gabriel Richert. Bland hans barn fanns diplomaten Arvid Richert och ingenjören Gösta Richert.

Richert tog studenten 1876 och avlade avgångsexamen från Kungliga Tekniska högskolan 1880, var ingenjör vid Stockholms byggnadskontor 1880–81 och vid Göteborgs byggnadskontor 1881–97, konsulterande ingenjör i Stockholm sedan 1897, efter 1902 i egenskap som direktör i det egna företaget AB Vattenbyggnadsbyrån.

Åren 1898–99 tjänstgjorde Richert som extra lärare i vattenbyggnadskonst vid Tekniska högskolan och utnämndes 1903 till förste innehavaren av professur i detta ämne, vilket han tog avsked från 1909, men uppehöll tjänsten till 1911. Richert åtnjöt högt anseende som vattenbyggnadsingenjör och var som grundvattenstekniker känd i hela den tekniska världen, särskilt genom sina metoder för tillverkning av så kallat konstgjort grundvatten, till exempel vid Göteborgs stads vattenledningsverk.

Richert var ledamot av Stockholms stadsfullmäktige (1904–10), tillhörde drätselnämnden och gasverksstyrelsen samt var ledamot av Första kammaren 1907–09. Han var 1909 ledamot av den så kallade kanalkommittén och 1906–10 av vattenrättskommittén.

Sedan 1908 var Richert överrevisor i Järnvägsstyrelsen, och 1912 ledamot av den s.k. Malmslättskommissionen tillsatt efter järnvägsolyckan i Malmslätt.

Richert var en av Svenska pansarbåtsföreningens stiftare och ledamot av dess styrelse från 1912.

Richert är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[8]

BibliografiRedigera

VattenbyggnadRedigera

  • Om grundvattens förekomst och användning (1891)
  • Om offentliga slakthus och kreatursmarknader (1895)
  • Om Sveriges grundvattenförhållanden (1911)
  • Om vattenledningstryck och eldsläckning (1913)
  • Vattenkraftanläggningar i höga norden (1914)
  • Ett stort antal tekniska förslag och utredningar för stat, kommuner och enskilda i Sverige och utlandet.

Varia, resor och memoarerRedigera

  • Monaco (1923), Åhlén & Åkerlund
  • Detektiven i romanen och i verkligheten (1928), Åhlén & Åkerlund
  • Minnesanteckningar (1929), Norstedt.

UtmärkelserRedigera

Richertsgatan i stadsdelen Johanneberg i Göteborg är uppkallad efter honom.[9]

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j] J Gustaf Richert, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 6727
  2. ^ [a b c d e f] Sveriges dödbok, omnämnd som: 18570516 Richert, Johan Gustaf, läst: 31 maj 2018
  3. ^ Göteborgs Gustavi eller Domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, Personalförteckningar, SE/GLA/13180/A I a/29 (1883-1890), bildid: A0006314_00076, Husförhörslängd, s. 136, läst: 31 maj 2018
  4. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online, läst: 4 juni 2017
  5. ^ Richert, JOHAN GUST., SvenskaGravar.se, läst: 4 juni 2017
  6. ^ Sten nr 100 – Gustaf Richert, Norra begravningsplatsen.se, läst: 4 juni 2017
  7. ^ Arvid G Richert, Svenskt Biografiskt Lexikon: 6725, läst: 31 maj 2018
  8. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.126 ISBN 91-88016-69-2
  9. ^ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs Kommuns Namnberedning, Göteborg 1986 ISBN 91-7810-577-3, s. 244.

Vidare läsningRedigera

Torsten Althin, Vattenbyggnadsbyrån 1897-1947: historik (1947)