Öppna huvudmenyn

Johan David Valerius

svensk ämbetsman och skald
Johan David Valerius
Johan David Valerius.

Johan David Valerius, född 13 januari 1776 i Göteborg, död 4 augusti 1852 i Stockholm, var en svensk ämbetsman och skald. Han var ledamot av Svenska Akademien, där han innehade stol 15, och Musikaliska akademien samt hedersledamot av Vitterhetsakademien.

BiografiRedigera

Johan David Valerius studerade först vid Göteborgs gymnasium och fortsatte sina studier vid Lunds universitet 1788–1791 med målsättningen att nå filosofiska graden, men vilka avbröts efter tre år av bristande tillgångar. Han återvände till Göteborg, för att som privatlärare söka sitt uppehälle. 1793 reste Valerius till Uppsala och dess universitet, där han i hast avlade juridisk examen samma år.

Valerius gjorde i slutet av 1790-talet ett försök att bli operasångare, men hans stora scenskräck gjorde det omöjligt. Däremot fortsatte han att göra en lång rad uppskattade översättningar av operor, operetter, lustspel och dramer.

Valerius blev extra ordinarie kanslist i justitierevisionen och auskultant i Svea hovrätt 1793, sekreterare vid Kungliga teaterdirektionen 1797, hovsekreterare 1802, sekreterare hos generalinspektören över kavalleri och artilleri samt presidentsekreterare i Krigskollegium 1805, förste expeditionssekreterare i handels- och finansexpeditionen 1810, tjänstgjorde vid riksdagen 1809–1810 som sekreterare i konstitutions- och expeditionsutskotten samt som borgareståndets sekreterare och vid riksdagarna 1817–1818, 1823, 1828–1830 och 1834–1835 som sekreterare i konstitutionsutskottet, R.N.O. 1814, landssekreterare i Östergötlands län 1820 och då bosatt i Linköping, ledamot i Rikets allmänna ärendens beredning samt kanslidepartementschef i generaltullstyrelsen 1824, kansliråd 1826. En av de Aderton 1826, R. C. XIII: s O. 1835, kameraldepartementschef i generaltullstyrelsen 1835, erhöll avsked med pension 1841.

Valerius är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

FamiljeförhållandenRedigera

Han var son till Erik Wallerius, fattighuspredikant i Göteborg, och Cathrina Christina Ekman. Han var far till Adelaïde Leuhusen och Aurora Wilhelmina Fahlcrantz, den senare gift med biskopen och skalden Erik Fahlcrantz.

BibliografiRedigera

  • Dissertatio de puerili orientalium institutione : [Diss.Præs.Matth. Norberg, Resp. auctor Johan David Wallerius (sic).]. Lundæ. 1790. Libris länk 
  • Qvinnan, skaldstycke af J.D. Valerius. Stockholm. 1806. Libris länk 
  • Visor och sångstycken. 1-2. Stockholm. 1809-1811. Libris länk 
  • Förenings-sång, af J.D. Valerius ... Fredrikshall, 1814. Tryckt i kongl. fält-tryckeriet, hos direct. P. Sohm. Fredrikshald. 1814. Libris länk 
  • Balder, allegoriskt divertissement af sång och dans i en act. Första gången uppförd på kongl. stora theatern den 26 januarii 1819. Stockholm. 1819. Libris länk 
  • Skålar, den 8 julii 1823. Stockholm. 1823. Libris länk 
  • Skandinavisk sång. Afsjungen i harmoniska sällskapet. Stockholm. 1827. Libris länk 
  • Svenska akademiens handlingar. Ifrån år 1796, D. 12. Stockholm: Norstedt. 1829. Libris länk  - Innehåller Valerius inträdestal i Svenska akademien.
  • Vitterhets-försök : första häftet. Stockholm. 1831. Libris länk 
  • Species facti, innefattande kort öfversigt af den i Finérska tullbalance-målet undertecknad ådömda ersättnings-ansvarighet. Upsala. 1844. Libris länk 
  • Förgät mig ej! album för sång vid piano : innehållande hittills otryckta arbeten : tillegnade Sveriges unga damer : första årgången. Stockholm: Svanberg. 1855. Libris länk 

Samlade arbetenRedigera

ÖversättningarRedigera

ReferenserRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Böök, Fredrik (1929). ”Valerius”. Fem porträtt : essayer. Stockholm: Norstedt. sid. 9-69. Libris länk