Jenny Andreasson
Jenny Andreasson, född 28 juli 1973 i Sollentuna, är en svensk regissör och författare.
| Jenny Andreasson | |
 Jenny Andreasson på Dramaten i september 2014. | |
| Född | 28 juli 1973 Sollentuna, Stockholms län, Sverige |
|---|---|
| År som aktiv | 2005– |
BiografiRedigera
Andreasson utbildade sig vid Dramatiska Institutet 1998–2002. Hon var konstnärlig ledare för Spetsprojektet 2006–2010 där hon regisserade bland annat Alfhild Agrells Räddad, Stina Aronsons Syskonbädd och Ulla Isakssons Nära livet [1]. Därutöver har hon samarbetat med dramatikern Mirja Unge och har regisserat hennes pjäser Var är alla på Riks drama samt Klaras resa och Mariella på Göteborgs Stadsteater [2].
Andreasson var anställd på Dramaten som regissör mellan åren 2010 och 2020.[3] År 2010 regisserade hon föreställningen Slott i Sverige av Françoise Sagan.[4] År 2011 regisserade hon En egen ö av Laura Ruohonen och Tjuvar av Dea Loher. År 2012 regisserade hon Chéri av Colette och 2013 De oskyldiga av Lillian Hellman.[5] År 2014 gjorde hon Minna Canths Sylvi på Göteborgs Stadsteater. Senare samma år samarbetade hon återigen med Unge och regisserade hennes pjäs Johanna[6] på Dramaten. År 2017 regisserade hon Ensam av Alhild Agrell[7] och 2020 Vakten vid Rhen av Lillian Hellman, båda på Dramaten.
2022 debuterade Andreasson som författare med romanen Teatern på Norstedts förlag.
TeaterregiRedigera
| År | Pjäs | Författare | Scen |
|---|---|---|---|
| 2001 | Eldansikte Feuergesicht |
Marius von Mayenburg Översättning Ulf Peter Hallberg |
Helsingborgs stadsteater |
| 2005 | Var är alla | Mirja Unge | Riks drama |
| 2007 | En måste ju leva | Jonathan Lehtonen | Angereds teater |
| Räddad | Alfhild Agrell | Östgötateatern, Riksteatern | |
| 2008 | Syskonbädd | Stina Aronson | Östgötateatern, Riksteatern, Länsteatern i Örebro |
| 2009 | Nära livet | Ulla Isaksson | Östgötateatern, Riksteatern, Länsteatern i Örebro |
| 2010 | Slott i Sverige Château en Suède |
Françoise Sagan | Dramaten |
| Klaras resa | Mirja Unge | Göteborgs Stadsteater | |
| 2011 | En egen ö Saari kaukana täältä |
Laura Ruohonen | Dramaten |
| Tjuvar Diebe |
Dea Loher | Dramaten | |
| 2012 | Chéri | Colette | Dramaten |
| 2013 | De oskyldiga The children's hour |
Lillian Hellman | Dramaten |
| 2014 | Sylvi | Minna Canth | Göteborgs Stadsteater |
| Johanna | Mirja Unge | Dramaten | |
| 2017 | Ensam |
Alfhild Agrell | Dramaten |
| 2020 | Vakten vid Rhen Watch on the Rhine |
Lillian Hellman Översättning Klas Östergren |
Dramaten |
BibliografiRedigera
UtmärkelserRedigera
H. M. Konungens medalj av 8:e storleken (2015) för framstående insatser som regissör- Carl Åkermarks stipendium
- Sollentuna kulturstipendium
ReferenserRedigera
- ^ Radio, Sveriges. ”Möt regissören Jenny Andreasson - Teaterprogrammet”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/avsnitt/707873. Läst 22 november 2021.
- ^ ”Klaras resa”. Göteborgs Stadsteater. https://stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/2010-2011/klaras-resa/. Läst 22 november 2021.
- ^ ”Arkivet Rollboken - Dramaten”. old.dramaten.se. https://old.dramaten.se/medverkande/rollboken/Person/6071. Läst 22 november 2021.
- ^ ””Slott i Sverige” på Dramaten, Stockholm”. Dagens Nyheter. 1 februari 2010. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/kultur-noje/konsertrecensioner/slott-i-sverige-pa-dramaten-stockholm/. Läst 22 november 2021.
- ^ ”Plågsamt bra pennalism”. DN.SE. 7 september 2013. https://www.dn.se/arkiv/kultur/plagsamt-bra-pennalism/. Läst 22 november 2021.
- ^ Spindler, Ylva Lagercrantz (5 december 2014). ”Nypolitisk teater utan plakat”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/nypolitisk-teater-utan-plakat. Läst 22 november 2021.
- ^ Ring, Lars (3 september 2017). ”Alfhild Agrell allt annat än museal”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/alfhild-agrell-allt-annat-an-museal. Läst 22 november 2021.
- ^ ”Teatern”. www.norstedts.se. http://www.norstedts.se/bocker/201124-teatern. Läst 22 november 2021.