Jan Hendrik Scholten, född den 17 augusti 1811 nära Utrecht, död den 10 april 1885 i Leiden, var en nederländsk protestantisk teolog och filosof.

Jan Hendrik Scholten
Född17 augusti 1811[1][2]
Vleuten, Nederländerna
Död10 april 1885[1][2][3] (73 år)
Leidens kommun
Medborgare iKonungariket Nederländerna[2]
Utbildad vidUniversitetet i Utrecht
SysselsättningTeolog, universitetslärare[2], professor, filosof
Befattning
Rektor vid universitetet i Leiden
ArbetsgivareUniversitetet i Leiden
Universitetet i Leiden (1843–)[2]
Universitetet i Leiden (1845–1881)[2]
Redigera Wikidata

Scholten var 1845-81 professor i Leiden. Som den främste representanten för den kritiska och frisinnade teologin i Nederländerna deltog han i striden mellan Oosterzee och Opzoomer om kristendomens väsen, därvid yrkande på en filosofisk behandling av de religiösa sanningarna. Då han framställde den etiska determinismen som grundprincip i den reformerta läran, blev han från flera håll häftigt angripen.

Bland hans skrifter märks det betydelsefulla verket De leer der hervormde kerk in haar grondbeginselen (2 delar, 1848-54; 4:e upplagan 1861-62), Geschiedenis van godsdienst en wijsbegeerte (1853; 3:e upplagan 1863), De vrije wil (1859), Het evangelie naar Johannes (1864), De doopsformule (1869) med flera. Han fick en kort minnesteckning av Abraham Kuenen (1885).

Källor redigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Scholten, Jan Hindrik, 1904–1926.
  1. ^ [a b] Johannes Henricus Scholten, Biografisch Portaal (på nederländska), läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] Leidse Hoogleraren, läst: 19 juni 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Johannes Henricus Scholten, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]