Wikipedia

James Bryce, 1:e viscount Bryce

brittisk jurist, historiker, politiker och diplomat

James Bryce, född 10 maj 1838 i Belfast, död 22 januari 1922 i Sidmouth i Devon, var en brittisk jurist, historiker, politiker och diplomat.

James Bryce, 1:e viscount Bryce
Född10 maj 1838[1][2][3]
Belfast[4]
Död22 januari 1922[3][5][6] (83 år)
Sidmouth[4], Storbritannien
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidUniversity of Glasgow
Trinity College, Oxford
Belfast Royal Academy
SysselsättningUniversitetslärare, statsperson, författare[7], jurist[8], historiker[9], politiker[9], diplomat[9], juridiskt biträde, barrister
Befattning
Storbritanniens Irlandsminister
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Irlands kronråd
Ledamot av Brittiska överhuset
Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament
Storbritanniens 22:a parlament, Tower Hamlets (1880–1885)[10]
Ledamot av Förenade kungarikets 23:e parlament
Storbritanniens 23:e parlament, Aberdeen South (1885–1886)[10]
Storbritanniens vice utrikesminister (1886–1886)
Ledamot av Förenade kungarikets 24:e parlament
Storbritanniens 24:e parlament, Aberdeen South (1886–1892)[10]
Ledamot av Förenade kungarikets 25:e parlament
Storbritanniens 25:e parlament, Aberdeen South (1892–1895)[10]
Kansler för hertigdömet Lancaster (1892–1894)
Ordförande för Board of Trade (1894–1895)
Ledamot av Förenade kungarikets 26:e parlament
Storbritanniens 26:e parlament, Aberdeen South (1895–1900)[10]
Ledamot av Förenade kungarikets 27:e parlament
Storbritanniens 27:e parlament, Aberdeen South (1900–1906)[10]
Ledamot av Förenade kungarikets 28:e parlament
Storbritanniens 28:e parlament, Aberdeen South (1906–1907)
Ordförande, American Political Science Association (1907–1908)[11]
Förenade kungariket Storbritannien och Irlands ambassadör i USA (1907–1913)[12]
ArbetsgivareOxfords universitet
Storbritanniens utrikesministerium[12]
Politiskt parti
Liberal Party
MakaElizabeth Marion Ashton
(g. 1889–)[13]
FöräldrarJames Bryce[14]
Margaret Young[14]
Utmärkelser
Förtjänstorden (1907)
Hedersdoktor vid Universitetet i Leiden (1920)[15]
Fellow of the British Academy
Riddare med storkors av Victoriaorden
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Fellow of the Royal Society
Namnteckning
Redigera Wikidata

Sin akademiska grundutbildning fick han av farbrodern Reuben John Bryce vid Belfast Academy. Sedan fortsatte han till University of Glasgow och kom 1862 till Trinity College vid University of Oxford. Med ett verk om Tysk-romerska riket 1864 grundlades hans rykte som historiker. Han invaldes som fellow vid Oriel College. Som jurist var han några år verksam i London, innan han återvände som juridikprofessor till Oxford 1870-1893. Han företog 1872 en resa till Island för att uppleva miljöerna från Njals saga, en bok som han skattade högt.

Hans politiska åskådning var liberal och 1880 invaldes han i brittiska parlamentet, där han återinvaldes fram till 1907. Redan i slutet av 1860-talet hade han dock varit ordförande i en statlig kommitté rörande gymnasieväsendet. 1885 utnämndes han till biträdande utrikesminister, men detta blev kortvarigt eftersom Gladstone förlorade valet samma år. Under Gladstones sista ministär utnämndes Bryce 1892 till kansler av hertigdömet Lancaster, en ministerpost utan portfölj. En kort tid 1894–1895 var han handelsminister. Efter ett årtionde i opposition, blev han 1905–1907 minister för Irland. Åren 1907-1913 var han Storbritanniens ambassadör i USA. Vid hemkomsten upphöjdes han till viscount Bryce och tog plats i överhuset, vars makt liberalerna hade försökt begränsa. Han uppbar även en rad ordnar och utmärkelser: OM, GCVO, FRS, PC och FBA (Fellow of the British Academy).

Hans bok om det amerikanska samhällets institutioner (1888) blev omedelbart en klassiker i USA. Efter en resa till Sydafrika gav han 1897 ut en bok om sina intryck, som fick betydelse för de brittiska liberalernas inställning till det andra boerkriget. Under tiden i opposition kritiserade han regeringens inhumana politik mot boerna. 1894 invaldes han som Fellow i Royal Society, och 1906 som utländsk ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Åren 1899–1901 var han ordförande i Alpine Club, han hade nämligen varit bergsbestigare och 1876 bestigit Ararat. Från 1913 till 1917 var han ordförande i British Academy.

Efter första världskrigets utbrott fick han uppdraget att sammanställa en statlig rapport om tyskarnas framfart mot civilbefolkningen i Belgien. Rapporten som publicerades 1915 fick stor betydelse för den amerikanska opinionens inställning till kriget. Bryce fördömde också det armeniska folkmordet och var den första att tala om det i brittiska parlamentet i juli 1915.

Under sina sista år arbetade Bryce vid Internationella domstolen i Haag och stödde inrättande av Nationernas förbund. Han utgav också en bok om den moderna demokratin (1921), där han uttryckte tvivel om massdemokratin och motsatte sig rösträtt för kvinnor.

Bibliografi redigera

  • The Flora of the Island of Aran, 1859
  • The Holy Roman Empire, 1862
  • Report on the Condition of Education in Lancashire, 1867
  • The Trade Marks Registration Act, with Introduction and Notes on Trade Mark Law, 1877
  • Transcaucasia and Ararat, 1877
  • The American Commonwealth, 1888
  • Impressions of South Africa, 1897
  • Studies in History and Jurisprudence, essäsamling, 1901
  • Studies in Contemporary Biography, essäsamling, 1903
  • The Hindrances to Good Citizenship, 1909
  • South America: Observations and Impressions, 1912
  • University and Historical Addresses, 1913
  • The Report of the Committee on Alleged German Outrages, statlig utredning (The Bryce Report), 1915
  • Essays and Addresses on War, June 1918
  • Modern Democracies, 1921

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, James Bryce, 1st Viscount Bryce, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, James Bryce, Viscount Bryce, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, James Bryce, 1st and last Viscount Bryce, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ Brockhaus Enzyklopädie, James Bryce.[källa från Wikidata]
  7. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c] Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b c d e f] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  11. ^ APSA Presidents and Presidential Addresses: 1903 to Present, American Political Science Association, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office.[källa från Wikidata]
  13. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  15. ^ Honorary doctorates and prizes, Universitetet i Leiden, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]

Vidare läsning redigera

  • H. A. L. Fisher, James Bryce: Viscount Bryce of Dechmont, O.M., 2 vols. London resp. New York (1927)
  • John T. Seaman Jr., A Citizen of the World: The Life of James Bryce, London/New York (2006)
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=James_Bryce,_1:e_viscount_Bryce&oldid=54491243”