Öppna huvudmenyn
Katarina Karlsdotter Vasa prinsessa av Sverige och pfalzgrevinna av Zweibrücken.
Gustav II Adolf omkr. 1630
Vädersolstavlan kopia från 1630-talet

Jacob Heinrich Elbfas, troligen född cirka 1600 i Livland, död i mars 1664 i Maria Magdalena församling, Stockholm[1] var en hovmålare bland annat hos änkedrottning Maria Eleonora.

BiografiRedigera

Jacob Heinrich Elbfas fick sin utbildning i Strasbourg, där han hos någon av Wendel Dietterlins efterföljare torde ha mött ett måleri med rötter i renässansens hovporträtt. Från 1622 fram till sin död var han verksam i Sverige. Enligt egen utsago i en skrivelse till Karl X Gustav, kom han hit i sällskap med greve Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken-Kleeberg (1589-1652), konungens far.

Han bodde med sin familj i Maria Magdalena församling, Södermalm, Stockholm. Från 1628 var han ålderman i konterfejar- och målarskrået i Stockholm. Under perioden 1634-1640 tjänstgjorde han som hovmålare hos änkedrottning Maria Eleonora. I en dikt från 1639 sägs att han förstår att "stoffera" höga herrar och konungar, att med sin pensel "formera" ädla grevar och "mansieurar". Jacob Heinrich var vid denna tid, vid sidan av mästaren Johan Assman (trol. †1667), den mest anlitade porträttören hos de högre stånden.

Elbfas utförde också, i likhet med äldre mästare som Cornelius Arendtz (ca.1590-ca.1655) och Holger Hansson, mer hantverksmässiga verk. Förutom hans målning av Catharina De la Gardie är inga av hans kända verk signerade. När drottning Kristina under 1640-talets senare hälft bjöd in konstnärer nerifrån Europa, avtog Jacob Heinrich Elbfas popularitet som ledande konterfejare. Vid Karl X Gustavs trontillträde försökte han hävda det inhemska målarskråets intressen gentemot dessa nya "bönhasar". Han påpekar också att hans syn försvagats men fortsatte att granska gesällernas mästararbeten och kvarstod som ålderman intill sin död.

Han var gift med Regina Henriksdotter och fick två söner, Jacob Elbfas och Axel Elbfas, båda målare.

KonstnärskapRedigera

Jacob Heinrich Elbfas lade an på att återge den sena Vasatidens aristokrati på ett representativt sätt, där personskildringen blir sekundär. Bakgrunden formades entonigt grå med enstaka framträdande inslag i form av ett bord, ett draperi, en kolonn eller kanske en trång fönsterutsikt. Hans verk ger ett mer realistiskt intryck än föregångarnas, beroende på en mera plastisk formgivning.

VerkRedigera

Urval:

Länkar & källorRedigera

Litteratur och källorRedigera