Kolonn (arkitektur)

fristående vertikalt stöd

Kolonn är ett fristående vertikalt stöd, bestående av bas, skaft och krönt av ett kapitäl eller bara av skaft och kapitäl. Skaftet är i regel en parallell eller uppåt avsmalnande byggnadsdel med en längd som nästan alltid är flera gånger större än bredden eller diametern. Skaftet har vanligen en cirkulär form men kan även vara räfflat (kannelerat). Däremot har båda tenderande genomskärning och är av monolitisk karaktär, det vill säga det bör kunna uppfattas som en enhet oavsett om det verkligen är hugget i ett stenblock (monolit) eller sammansatt av flera kolonntrummor, tillskuret i trä eller utfört i något annat material.

Doriska kolonner.
För andra användningar av begreppet, se även: kolonn.

Om skaftet är murat av tegelstenar skall det följaktligen vara putsat. Skaftet kröns av det dekorativt utformade kapitälet, på vilket de av kolonnen burna arkitekturleden närmast vilar. Kolonnen förekommer även som självständigt monument och kan också stå i fast förbindelse med en muryta, engagerad kolonn.

En kolonnett är en liten kolonn.

Jämför degagerad kolonn, stång, stolpe, pelare, pilaster, lisen, baluster, halvkolonn och knekt.

Se även redigera

Källor redigera

  • John Summerson, Arkitekturens klassiska språk. Lund: Studentlitteratur 1968.

Externa länkar redigera