Jaakko Hallama
Eino Jaakko Untamo Hallama, född 28 mars 1917 i Kuopio, död 11 februari 1996 i Helsingfors, var en finländsk diplomat. Hallama avlade fil.kand. 1941. Han trädde i utrikesförvaltningens tjänst samma år och var 1943–1945 attaché i Bern samt hade därefter utlandskommenderingar bland annat i Bryssel och Washington. 1954–1958 var han stationerad i Moskva och byggde under denna tid upp en gedigen kunskap om Sovjetunionen och dess politiska system. Hallama återvände 1958 till utrikesministeriet i Helsingfors och blev följande år chef för dess politiska avdelning samt 1962 kanslichef och statssekreterare. För denna snabba karriär kunde han – vid sidan av sin egen duglighet – tacka president Urho Kekkonen, som hyste stort förtroende för hans pålitlighet.
| Eino Jaakko Untamo Hallama | |
 Anita och Jaakko Hallama (t.v.) med Anna och Gösta Engzell år 1960.
| |
Attaché i Bern
| |
| Tid i befattningen 1943–1945 | |
Attaché i Moskva
| |
| Tid i befattningen 1954–1958 | |
Utrikesminister i tjänstemannaregeringen Lehto
| |
| Tid i befattningen 18 december 1963–12 september 1964 | |
| Företrädare | Veli Merikoski |
|---|---|
| Efterträdare | Ahti Karjalainen
|
| Född | 28 mars 1917 Kuopio |
| Död | 11 februari 1996 (78 år) Helsingfors |
| Gravplats | Sandudds begravningsplats[1] |
| Nationalitet |  Finland
|
| Maka | Anita Hallama (1947–) |
Hallama var utrikesminister i tjänstemannaregeringen Lehto som styrde Finland från 18 december 1963 till 12 september 1964.[2] Han var i två repriser, 1967–1970 och 1974–1983, ambassadör i Moskva, där han tjänstgjorde som presidentens specielle troman. Hans verksamhet hämmades dock av en sjukdom (parkinsonism), som försvårade kommunikationen med andra personer. Hallama försattes 1983 i disponibilitet och pensionerades 1984. Hans hustru från 1947, Anita Hallama (född 1925), hade en ytterst nära relation till Urho Kekkonen. Om denna berättade hon i boken Sydämen kieltä sydämelle (på svenska "Hjärtats språk till hjärtat") (2001), som väckte stort uppseende.
Utmärkelser redigera
Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons orden, 1951[3]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 1960[3]
Storofficer i guld av Österrikiska republikens förtjänstorden, 1961[4]
Kommendör med kraschan av Sankt Olavs orden, 1 juli 1961[5]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Lejons orden, 1962[3]
Storkorset av isländska falkorden, 5 oktober 1964[6]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 1967[3]
Storkorset av Finlands Lejons orden, 6 december 1973[7]
Folkens vänskapsorden, 1982[8]
Storkors av Södra korsets orden[9]
Jugoslaviska fanans orden med band[9]
Tunisiens republikorden[9]
Storofficer av Hederslegionen[9]
Egyptens förtjänstorden[9]
Kommendör med stjärna av Polonia Restituta[9]
Vinterkrigets minnesmedalj[3]
Storkorsriddare av Silvesterorden[9]
Storkorset av Mexikanska Aztekiska Örnorden[9]
Storkors av Leopoldorden[9]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden[9]
Folkrepubliken Bulgariens orden[9]
Storkors av Sankt Olavs orden[9]
Frihetsmedaljens 2. klass[3]
Storkors av Dannebrogorden[9]
.png){kind=small}
_-_ribbon_bar.gif){kind=small}
_-_Commander_Grand_Cross_BAR.png){kind=small}
Källor redigera
Externa länkar redigera
- Hallama, Jaakko i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter redigera
- ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
- ^ ”Ministerin tiedot: Hallama, Eino Jaakko Untamo”. Stadsrådet. Arkiverad från originalet den 8 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160508081743/http://valtioneuvosto.fi/tietoa/historiaa/hallitukset-ja-ministerit/raportti/-/r/m2/14. Läst 27 september 2016.
- ^ [a b c d e f] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet.[källa från Wikidata]
- ^ s. 113, läs online, läst: 26 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Tildelinger av ordener og medaljer, Norska kungahuset, läst: 9 oktober 2023.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.forseti.is , läst: 9 oktober 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 494, ISBN 978-951-37-7005-1.[källa från Wikidata]
- ^ Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 13 september 1982, s. 14 .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Vem är vem i Finland, 1978, s. 172.[källa från Wikidata]